Gott Nytt 2013

Året 2012 ska summeras i min vrå av den stora vida världen. Den lilla människan får förnyat förtroende i jakten på pengarna och makten, som offerlam på krigsherrarnas altare.
Ändå måste jag sätta min tilltro till människan, och innerligt önska alla levande nära och kära ett Gott Nytt  2013!

Vintervägval

 

Jag tar fram bröllopsfotografiet på mamma och pappa. Det är 40-tal närmare bestämt 1948, plötsligt ser jag arvet i dragen hos de bägge. Jag ser äldste sonens allvar och djup i pappas ögon, och nakenheten  i mammas öppna ansikte återspeglas hos minstingen. Reflektionen över sådant som bär över generationer tar fart, inte bara utanpåverk som fysiska särdrag utan också djupa karaktärsyttringar som lever vidare från generation till generation. Jag känner släktskapet med tidigare generationer så påtagligt dessa dagar. Men det är väl ett ålderstecken?

Avståndet är inte stort och då är saknaden inte heller outhärlig, det känns fint att de finns där djupt rotade i våra liv. För mammas och pappas skull önskar jag bara att de hade fått uppleva lite mer av barnbarnen, och för barnbarnens skull hoppas jag att de aldrig skall sluta fråga?

 

Frågor

Överlever sången mer än som underhållning i TV4 :s regi, som lördagsunderhållning, eller som allsångeri från Skansens sommarscen. Det är fint och rörande att se artister umgås otvunget framför oss i TV-soffan.Nyfikenheten och lätt-tillgängligheten binder oss till TV-n och de sociala medierna på nätet. Om vi inte blev sittande där trollbundna av mediets näst intill totaldominans av vårt kulturintag,hur skulle världen te sig då, skulle den vara så mycket bättre? Vi är väldigt mycket mera kulturkonsumenter nu för tiden. Samtidigt är möjligheten att vara kulturproduktiv näst intill oändlig. Homo ludens, den lekande människan leker gärna själv framför skärmen. De sociala mediernas interaktivitet håller oss på behagligt avstånd.

Musikaliteter

Presenterar min musik för gänget, vi repeterar på traditionellt sätt, den unge mannen går hem och omvandlar musiken  till ettor och nollor.
Vi repeterar, och min musik har plötsligt fått en ny innebörd,spännande, ovant.  Det sätter igång saker hos oss som kanske kan bli något väldigt, väldigt bra. Sången, texten, melodin,pianot, gitarren, fiolen och  datorn, tja varför inte ?

Rom - i november

Rom 2012-11-09

I solen är värmen nästan besvärande, när vi knallar runt i Rom, gata upp och gata ner. Liksom samtalen och småpratet oss emellan snirklar sig  Roms gator fram  i trånga gränder med "fönsterluckshus" för att mynna ut i karakteristiska piazzor med pompösa monument från svunna tider.
Vi har några dagar med far och sontid, värdefullt avbrott i den annars så inrutade tillvaron.
Vi vandrar genom antikens Rom, denna förkristliga tid som för mig tett sig så långt långt borta men som nu krypit lite närmare.
Det var ju inte så länge sedan egentligen?

Musiksnack kring musikattack!

Vi sitter och resonerar om musik, som uttryck och musik som gör intryck. Vi har repat, känt oss för. Det kommer att bli väldigt väldigt bra, om vi bara tar höjd, fokuserar, målmedvetet riktar energin åt samma håll. Koncentration, men med ett stort mått av mod och tålamod. Autensiteten går det inte att ta miste på, det är på blodigt allvar, men för den skull inte humorbefriat. Ett privilegie för en far att få vara med i gänget.

Två bockar i rad-nu november

Så har man då fått gett namn åt en ståtlig bagge,Bosse heter han och huserar på en gård utanför Eskilstuna. På samma gård har bibliotekarien Roger fått ge namn åt en tupp. Bosse ska se till att det blir många lamm på gården den spjuvern,han ägs vara en fridsam typ precis som sin namne dessutom. Nog om detta, nu glider vi in i novembermörkret tillsammans, en tid på året då vi tänder ljus och kryper närmare varandra.Tiden bedrar oss oavbrytligen,det går med vindens hastighet ,livets snabbtågsresa. Stoppen vid stationerna blir ibland korta, och reflektionerna från dessa stopp summariska ,och hågkomsterna få. Men ändå vet jag att det är fullkomligt möjligt att bromsa hastigheten, se mig om, smaka på essenserna och vila i nuet.

Sommarveckor

Rördrommen midsommarafton 2012

Hässleholm hos Kerstin,Malmö Moderna och Irving Penn, Linnea Olsson på Hedmanska Gården, Misantropen på Västanå med nestorn Björn Söderbäck, Artipelag på Värmdö, Oumo Sangarè och Bela Fleck på Södrans terass med Thomas och Christina,Säfstaholm,Kent i Sundbyholm och i morgon Avesta Art, samvaro med nära och kära, några böcker lästa och en hel del träning. Yatzy på verandan och kampen i trädgården. Vi hinner en del på våra sommarveckor, och livet pågår nu, idag och imorgon.

Semester

Semester, regn idag, men det gör ingenting. För så är det ju ömsom sol och ömsom regn, och däremellan lite utav varje. Böcker står på kö för att bli lästa, gitarren ropar "kom och killa mig". Närturistar på cykeln runt om i Mälardalen, när vi inte umgås på verandan.Det är skönt att vara ledig, samtidigt med ledigheten kommer som ett brev på posten tankarna bortom horisonten, som fyller mig med vemod.

12 gången gillt

Vätternrundan för 12 gången, en blöt upplevelse runt denna djupa,avlånga sjö. Start 00:58 utan att ha sovit en blund på hela dagen innan. 30 mil, först i mörkret till Gränna och därifrån i regnet i gryningen enda upp till Karlsborg. Känner mig euforisk och stark, går ej upp i puls nämvärt särskilt ofta utan jobbar metodiskt och fokuserat med vapendragaren Hasse. Summering, bästa rundan på 11 timmar och 47 minuter, trots blötan.
En sjungande cyklist uti Hjo ,försökte att ta det med ro ,han cykla med hjärta ,med det sved i hans stjärta ,med rumpsalva fick han nu gno

Är det så här det är, när man är liten.....

Dansbussen i Nyfors

Pingstafton, upptäcker att stadsnätet ligger nere, ingen TV ,ingen data.Så här i sommartider gör det inte så mycket. Jag ringer ändå min leverantör som har Securitas som jourvakter.De tar mina uppgifter och lovar återkoppling. Det blir söndag, och det blir måndag morgon ....tålamodet slut jag ringer igen och talar åter med Securitas, som återigen lovar återkoppling. På eftermiddagen samma måndag ringer jag igen, den här gången får jag tag i min leverantör i egen hög person. Han har inte någon notering från jouren,  det måste ha blivit något fel, konstigt ,men nu ska det ordnas säger han. Han tar mina uppgifter och lovar återkoppling. Tisdag ,ringer igen, va har de inte hört av sig???Lovar återkoppling, onsdagen rinner förbi, ingen data ingen TV. Torsdag tar jag mod till mig och ringer igen. Levantören lovar nu att ta kontakt med chefen för reperatören. Till saken hör att jag  under torsdagen bevistar en föreläsning om fiberns möjligheter, den digitala motorvägen med alla dess finesser. Jag träffar dessutom chefen för statsnätet.
Låt väl, under torsdagen kommer äntligen  reparatören och byter ut trasiga delar, vi är tillbaka på vägen igen.
Min spaning blir, nätet är fantastiskt,men vi behöver kompetens för att kunna sköta det, från människa till människa, i människans tjänst. Dessutom, var vänder  sig de som inte har språket, överblicken och vägarna att ta del av samhällets tjänster fullt ut?
Tog mig en funderare och svängde loss med Dansbussen under fredagskvällen istället för att titta på TV.

Snart är det tid för tankar

Sommaren och semestern är i antågande, några veckor till den årliga pilgrimsresan runt Vättern.
Denna gång med kompisen Hasse. Drygt 180 mil i Mälardalen har det blivit hitills och jag hinner säkerligen några mil till.Respekten för sträckan finns där alltid, och kommer alltid att finnas. 30 mil är långt, mycke långt.Cykeln har fått sin genomgång, psyket ställer in sig. Som alltid lika spännande.
Ser ut att bli regn några dagar, blir till att ta på sig regnställ och träna för bistert väder?

De glömda på Säby kyrkogård

Fredag och klämdag, cyklade till Café Markan i Strömsholm.Det börjar likna nå´tt, sprängkraften i grönskan är bedårande. Funderar att stanna vid Säby lilla fina kyrka, men det får vara. Någon av mina anfäder vilar där men kommer just nu inte på vem. Vi pratade häromdagen om det sociala arvet, det som kan bära över generationer. Hur mycket är kvar inom mig av dessa förlängesedan glömda?Skäms lite över att jag inte ens kan komma på vilka de var? Jag lägger pussel, letar och försöker komma ihåg.

Hur tar vi hand om kreativiteten?

Hur tar vi hand om kreativiteten, vilka resurser har vi att ta tillvara människor som inte är stöpta i den exakta formen? Det offentliga har kommit en bit på väg men  är inte allt igenom lyckade i arbetet med att bereda plats för det annorlunda, vare sig det handlar om etnicitet, människor med annorlunda funktionsmöjligheter-, eller hinder. Jag har ändå en stor tilltro till det gemensamma, att vi tillsammans kan göra samhället drägligt och utvecklande för alla.Så snälla förtroendevalda i våra församlingar:
 Gör inte det möjliga omöjligt för de som fortfarande finns i utkanten, ni är valda till våra församlingar för att göra livet värt att leva för oss alla.

Skulptur Allan Ebeling

Valborgstur

Backsippa eller farfarsgubbe på ett ställe i massor, hur kommer det sig?Att skapelsen ymnigt låter marken fyllas av dessa ludna kamrater. Vi sitter uppe på Sofiebergsåsen, och filosoferar på din bemärkelsedag, ingen vind och solen värmer för första gången på riktigt i år. Innan, nere vid vattenbrynet i Sundbyholm, tallkrumbukter och vass, som naturen och årstidsväxlingarna själv format.

Man borde.....

Man borde skriva en roman, man borde ha mindre smör på smörgåsen, man borde borsta tänderna lite noggrannare, man borde sitta mindre framför TV-n, man borde höra av sig mera till sina vänner, man borde fokusera mera på uppgiften, man borde städa mera, man borde spara lite pengar till pensionen, man borde dricka mindre alkohol,man borde ge någon ett förtroende, man borde ägna de döda en tanke,man borde sjunga sånger,man borde gå och lägga sig......och då gör man det ...... God natt

visst ok ....men

Jag läser tidningen Folket, har alltid gjort. Jag är inte liberal det är bara så....inkrökt javisst.
Det flesta av mina bekanta har borgartidningen....varför då?Den är större och starkare.... har mer resurser.....men är det något skäl?Nu ska man lägga ner min tidning, då känns sveket så stort, jo visst jag är besviken på er som inte hade tålamod, som inte stod upp för alternativet. Fortsätt ni det är ok för mig, men jag förblir trogen. Kanske romantiker och naiv, för den var ju inte super bra och dessutom på slutet övergiven och uppköpt av FLT, men det var min tidning, och det kan ingen ta från mig!! Dessutom är jag inte liberal, och kommer aldrig att bli.Det vore häftigt om du så här i den 11 timmen tog en prenumeration bara för att gäcka makten, pengamakten!!!!

Vardagsbön i födelsestaden

Ta mig till staden där jag växte upp, ge mig åter de tre cyklar som blivit stulna under mitt liv där,låt mig förnimma lukten i musikaffären där jag köper mitt första trumset, det jag kan köpa när jag säljer moppen. Ge mig doften av april innan asfalten tar makten, och när vi kan göra kulhål ute på gatan utanför huset där jag växer upp. Låt mig sitta i syrénbersån, gå på grusgångarna och klättra i körsbärsträden. Låt det vara lördag och låt farmor kliva fram ur dåtiden med krattan i högsta hugg, och göra gården fin innan hon på sedvanligt manér åker till kyrkogården för att vara med farfar en stund. Låt mig höra godnattsagan och sitta på gunghästen, allt det där som jag lämnat djupt inom mig men som ändå finns. Ge mig det, jag behöver det, när jag lever här med dem jag älskar, här i staden där jag föddes.

Skrattmåsarna vid ån, anmäler vårens ankomst

Klart och kallt, aprilväder, nere vid ån vid brofästet tampas skrattmåsarna med änderna om de brödsmulor som kastas ut. Promenaden följer stigen utmed ån, vinden i ansiktet som biter tag i kinden. Det vill sig inte riktigt, seså kom loss nu. Kroppen och knoppen längtar efter utesäsongen vad avser träningen, att få tillryggalägga de där sköna milen på cykel som gör resan runt Vättern längre fram i juni till en upplevelse. Men som sagt det vill sig inte riktigt trots måskalaset vid brofästet.

24 timmar kvar......

Påsken den kristna högtiden, med firande av Jesu uppståndelse har infunnit sig även här i en av de mest sekulariserade delar av klotet, Mälardalen. Vi lyssnade på Copy of´s framträdande på öppen scen i Ansgarskyrkan i veckan. Fint och meditativt, att vila i musiken, och att lyssna inåt.
Höra det inre bruset av universum brusa genom sin egen lekamen via musiken, det är fint. Annars har våren tagit timeout just idag, men det gör ingenting, nu när alla är samlade, här hemma......Förmiddagens promenad och den påföljande TRE övningen nere i källaren, har gjort att balansen i kropp och själ är bra, redo att ge sig i kast med påskmaten. Konstrundan nytt för i år inramade påskaftonen.

En röst ska tystna........

Tidningen Folket ska bli en tidning som kommer ut en dag i veckan, kvar finns det borgerliga alternativet. Bedrövelse, men inte oväntat. Jag har alltid haft lokaltidning. För mig finns inget lokalt alternativ kvar, så är det. Inte för att tidningen har varit någon lysande publikation, men mina grundläggande värderingar har har hållit mig ifrån de liberala tidningsmonopolen. Tjurskalle....javisst! En liten eftergift måste jag medge, vi har DN på helgerna.

I Härnösand hade vi Nya Norrland, inte Västernorrlands Allehanda. Det kommer att kännas ovant och konstigt framgent, bara FLT och Bonnier överallt så långt näsan räcker.

Funderar på att prenumerera på ETC, och så får jag väl smygläsa borgartidningen här i sta´n på nätet i värsta fall. FOLKET SKA LEVA!

Till mina barn

Vi finns till för varandra, och vi finns till för dem som behöver någon. Men man måste alltid själv ta första steget. Så var det när ni lärde er gå själva en gång, vi höll i er i det längsta, men till slut fick ni lov att ta det första egna steget och känna att det bar. Nu står ni mitt i livet på egna ben, och vi är stolta över er. Vi finns till för varandra.

Tjuv

Jag kommer ut från jobbet,går fram till cykelstället.....tittar en gång, tittar en gång till. Funderar ....tog jag verkligen cykeln imorse till jobbet?

Kanske åkte jag bil, eller gick jag? Efter en stunds dividerande kommer jag ihåg, jag tog cykeln, så var det, och nu finns där ingen i cykelstället.

Förbannad, nej mera besviken över tilltaget, att själa från någon annan, någon annans egendom.

Jag hade en fin cykel, en cykel som jag var väldigt glad över, nu åker någon annan på den.

Motivation och möjligheter

Många tankar/metaforer om reslust, flygplatser och flygledartorn,möten, drömmar och om att skriva sitt eget manus till sitt eget liv. Det tarvar en stunds reflektion. Mia Börjesson i full frihet på Kulturtinget idag.
Metaforen om att som förälder vara kapten på familjens flygresa genom livet och samhällets samspelande funktioner ifrån flygledartornet eller??
Dagen då våra barn ska ge sig ut på sin egen resa, fyllda av drömmar och förväntningar. Ger vi, ger samhället barnen reslust, och de redskap de behöver för att navigera på resan. Och är vi dom livsviktiga, som det stod i Lärarförbundets kampanj för något år sedan? Dom livsviktiga, smaka på den. Viktiga i våra yrkesroller, och i våra liv. Viktiga för våra nära och kära, våra barn och de vi möter i vårt arbete. Är vi dom livsviktiga?
Just nu mycket inspiration, men lite förvirring. Om en stund ramlar allting på plats. Känslor måste få bli ord, för att bli känslor igen.

Du och jag och samhället, snart 30 år tillsammans

Vi träffades första gången våren 1983, jag hade fyllt 28 år och du skulle fylla 27 år. 80-talet var förändringens årtionde när J.R och Dallas kom in i de svenska vardagsrummen, symboliserande den nya tiden, själv är bäste dräng. I Sverige slets den svenska arbetarrörelsen med de ökade skallen från näringslivet bl.a om att skattetrycket var för högt, och att man måste släppa fram alternativen till de kommunala daghemmen, skolorna etc. Konkurrensen skulle göra allting bättre på alla vis. Kostnaderna för den enskilda skulle bli mindre och kvalitén bättre.

Hela efterkrigsperioden hade socialdemokratin regerat frånsett åren 1976-82, och det borgerliga regeringsinnehavet hade varit rent bedrövligt både p.g.a oskicklighet men också på omständigheter i den globala ekonomin.

80-talet var också Palmes andra regeringsperiod ,den första var mellan 1969-76, en period och en brytningstid, då yuppien gjorde sitt intåg i det svenska samhället. T.o.m socialdemokraterna hade en ung välklädd man i öppen sportbil och med jag tror en dalmatiner på valaffischen som deklarerade att han stödde socialdemokraterna valet -85.

Jag hade svårt att förlika mig med förändringarna,kanske många med mig.

Det fäste liksom inte tanken om allas lika värde, solidaritiet och folkhögskola.

Inte för andra, men själv funderade jag vad jag skulle göra av tiden och valde att flytta till Västernorrland och Härnösand för att gå Musikhandledarlinjen, en tvåårig musikutbildning med folkbildningsrötter.

Jag tror inte på nått sätt att alla vi som gick där delade värderingar och var klara över den samtid vi levde i, men vi rodde båten tillsammans.

I grundförutsättningarna låg allas lika rätt att komma till tals, och allas lika värde. Vi konkurrerade inte på samma sätt som man gör nu på många utbildningsinstutioner utan vi samspelade och på det sättet lyfte vi oss alla utifrån våra respektive förutsättningar.

Utbildningen var i mångt och mycket elevstyrd, och du blev min coach och jag din praktikant, då du redan hade gått första året och förväntades ta hand om nykomlingarna.

Där på Härnösands folkhögskola fick jag utlopp för min kreativitet, men jag hittade också hem dit där jag hör hemma.

Trots ett årtionde med snålblåst på många sätt, ändå en vändpunkt i våra liv, ditt och mitt.

Våren hotar vintern med besked

Vårsolen drabbar mig, när jag sitter med solen rakt in genom de stora fönsterna på kontoret. Ute pågår naturens hårda förhandlingar om man skall anamma de ljumma vårvindarna eller om man vila trygg i kylans bistra tillknäppdhet. Det är fördel vårvindarna kan jag säga, men man vet aldrig, kylan och vintern kan göra några sista förtvivlade försök att vinna kampen, om än tillfälligt.

Songs of social justice

Kamraten Alar kom med en god spaning från Glasgow, där man haft en tävling kring att skapa nya sånger med substansiellt innehåll. Sådana sånger som det kanske är ont om nuförtiden.

Kanske något för, ABF,Amnesty eller Rädda Barnen att ta tag i dessa dagar fyllda med Idolvannabies och Melodifestivalflärd.Tänk er nationell tävling kring sånger om social rättvisa. Trist och torrt tycker kanske nutidsmänniskan, men tänker man lite längre kan en sådan tävling innehålla både drama,spänning och humor, temat är oändligt, och inspirationen finns runt omkring oss.

Vinteride framför TV-n

Det är plågsamt att titta på bandysemifinalen mellan Sverige och värdnationen Kazakstan, avgörande först på straffar. Sverige till VM-final mot Ryssland,ärkefienden. Är det att jag räds tomheten vid en förlust som gör det så plågsamt?Det är likadant när vi går och tittar på Sporthallens riddare, lika härligt som det är med segern i ryggen, lika jobbigt är det när vi förlorat.

Sportens magi som vilar över oss supporters. Avgrunden efter en förlust kan vara svår att ta sig över.

Januari 2012

Utrymmet för kreativt tänkande och handling skapar vi själva i denna del av världen. Möjligheterna är nästan obegränsade och hindren ofta imaginära. Men ändå sitter vi där på våra blankslitna bakar och kommer oss inte för, tiden går och klockan slår. Men när klockan slår 12, vad händer då? Nej detta får inte bli en domedagsdystopi. Livet är härligt och det pågår.Ungarna har flygit sin kos och erövrar världen, och du och jag har mycket på gång. Dessutom tror jag optimistiskt på en ny vår för parlamentarismen.Det är det bästa vi känner till i alla fall för att värna och utveckla demokratin.

Lära för livet ,eller bara för näringslivet...?

Skolan, min skolgång mina barns skolgång börjar bli allt mer avlägsen, men har präglat oss för livet på gott och ont. Tanken om att vi skulle ha någorlunda lika bas att stå på när vi gav oss ut i livet, också tanken på att specialiseringen och valen skulle man göra först när man var rustad att välja själv längre upp i skolåldrarna. Nu hade väl skolan som jag lämnade sina brister och jag måste erkänna att jag lappade ihop mina spruckna erfarenheter under min folkhögskoletid sedemera.

Men jag måste också erkänna att jag känner främlingsskap inför den politik som nu härskar avseende våra barns väl och ve. Marknaden styr också alltmer villkoren avseende våra barns framtid. Vi tillhandahåller via vår skattsedel ett ekonomiskt spel kring vår gemensamma resurs, barnen.

De ska göra skillnad genom att från tidig ålder lära sig att konkurrera på bekostnad av samarbete och samförstånd.