tag:blogger.com,1999:blog-39931666392970122202024-03-26T06:02:52.062-07:00Bosse Lundkvist-Mitt Alter EgoBosse Lundkvisthttp://www.blogger.com/profile/08733552327816850023noreply@blogger.comBlogger284125tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-26230011332053332702024-03-26T06:01:00.000-07:002024-03-26T06:01:50.698-07:00Tittar på gamla setlistor över spelningar jag haft<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Under hela mitt vuxna liv har jag varit ute och spelat, med ambition att beröra. Jag vet inte om jag lyckats men i vilket fall har det blivit hundratals spelningar genom åren. När jag ser tillbaka slår det mig vad mycket jag har varit ute på bygdegårdar och Folkets Hus runt om, framförallt i Mälardalen. <p></p><p>Det fanns både pengar och möjligheter via folkbildningen. När visgenren var som mest populär var den ett ofta förekommande inslag i möten och sammankomster i föreningslivet.</p><p>I orter Vrena, Stjärnhov, Vagnhärad, Svärta, Kolsva, Koppartorp, Ljusnarsberg ,Hälleforsnäs etc fanns det lokala föreningar som med bildningsförbundets hjälp kunde ha kulturmedverkan från när och fjärran.</p><p>Även föreningar i storstädernas stadsdelar kunde ha kulturprogram som inslag.</p><p>Det kanske fungerar idag också , vad vet jag? Men jag har en känsla av att vi har blivit mer möteseffektiva och att kulturen där har fått maka på sig. Dessutom är ju utbudet så tillgodosett via de breddade möjligheterna att ta del av kultur i dagens samhälle. </p><p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><p></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-51582238993933573492023-09-15T04:10:00.002-07:002023-09-15T04:12:56.225-07:00Läser Den förbannade optimisten -Ernst Wigforss och begrundas<p><span style="background-color: #f9f8f2; color: #333332; font-family: times; letter-spacing: -0.290125px;">Efter att ha avverkat Ernst Wigforss Minnen I-III läser jag Henrik Arnstads bok Den förbannade optimisten med behållning.</span></p><p><span style="background-color: #f9f8f2; color: #333332; letter-spacing: -0.290125px;"><span style="font-family: times;">Wigge, vilken kille!</span></span></p><p><span style="background-color: #f9f8f2; color: #333332; letter-spacing: -0.290125px;"><span style="font-family: times;">I 1944 års partiprogram skrevs han något av det finaste som talar om vad den demokratiska socialismen handlar om:</span></span></p><p><em style="background-color: #f9f8f2; box-sizing: inherit; color: #333332; font-family: "Financier Text", Georgia, serif; font-size: 23.21px; letter-spacing: -0.290125px;">”bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare och den på ekonomiska klasser byggda samhällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgare.”</em></p><p><span style="background-color: #f9f8f2; box-sizing: inherit; color: #333332; letter-spacing: -0.290125px;"><span style="font-family: times;">En utopi då som nu, redan 1919 skrev han om att staten skulle äga och driva järnvägar, vägar och samhällsbyggnad, forskning och utbildning och dessutom ha ansvaret över den fysiska planeringen avseende skogar, mark och vatten i Sverige. Vidare pläderade han då för 8 timmars arbetsdag och 14 dagars betald semester.</span></span></p><p><span style="background-color: #f9f8f2; box-sizing: inherit; color: #333332; letter-spacing: -0.290125px;"><span style="font-family: times;">Högern gick i taket, då som nu.</span></span></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-79712317491246459062023-06-08T03:11:00.007-07:002023-07-21T03:13:30.792-07:00Föräldrars/vuxnas närvaro uteblir<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhysm_sEot4BrVxUpcm66rSKTaPwD98M0ThN25U3Nh8GfF7deC0FBKH1uh8et9LiObyi7qqhXKpZp6lL5WB4cTxP8ur2Qfz4qre5viEh2NMkNuBMGSxc1zp0od-McBswXGvUgaB7WkMbhGRl_VWJIoQmbe7ZqPgfBluBNqJrRfIH5dxu5CqdXk61spu/s3088/IMG_0559.HEIC" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3088" data-original-width="2320" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhysm_sEot4BrVxUpcm66rSKTaPwD98M0ThN25U3Nh8GfF7deC0FBKH1uh8et9LiObyi7qqhXKpZp6lL5WB4cTxP8ur2Qfz4qre5viEh2NMkNuBMGSxc1zp0od-McBswXGvUgaB7WkMbhGRl_VWJIoQmbe7ZqPgfBluBNqJrRfIH5dxu5CqdXk61spu/s320/IMG_0559.HEIC" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />Vi har svårt att samla oss nu för tiden. kroppsligen är vi på plats, finns nära, men själen är frånvarande. <p></p><p>Föräldrar som emigrerar från den värld deras barn bor i till den virtuella världen, känns det igen?</p><p>Vuxna som emigrerar från den värld deras barn bor i, till köpcenter och gallerier och tillbringar dagar ibland på gigantiska marknadsplatser ,för att hitta de bästa lockpriserna.</p><p>Jag ska inte kasta sten när jag sitter i glashus.</p><p>Allt för ofta tar jag själv upp min smartphone utan egentlig anledning, teknologins styr och ställer med oss, dessutom är vi dess kunder och de stora bolagen kapitaliserar på oss. </p><p> Fragmentiserad och klickberoende, jag kanske? </p><p>Teknologin och ekonomin har blivit fundament i den sekulariserade världen, och har blivit drivande när det gäller samhällsutvecklingen på alla plan. </p><p>Att odla kulturella värden får träda tillbaka i samhällsarbetet, och gapet till exempelvis naturen växer mer och mer. Även språket påverkas och förändras. </p><p>De demokratiska institutionerna hinner inte med ,politikerna sätter inte agendan utan marknaden dikterar villkoren allt mer. Deras mål är ju att vinstmaximera, och att sälja. </p><p>Folkviljan sitter på undantaget och kapitalet håller rodret och styr, men mot vilka horisonter?</p><p>Men det själsliga och det som är emellan oss människor då, det som vi kallar kultur?</p><p>Det som egentligen fick människor att gå samman, bryta mark, skapa och utveckla samhällen, odla de andliga värdena som människor behöver för att överleva (Homo Ludens -den skapande människan). Var finns platserna för det i dagens samhälle,(när Homo Digitalis styr)?</p><p>Platserna för möten ,men också för eftertanke och samvaro. Folkhögskolan, föreningsliv och folkbildning har fyllt den rollen i många människors liv och så också i mitt, men där ute i våra bostadsområden, bland människorna, var hittar punkterna för delaktighet och gemensamma strävanden och utveckling? </p><p>Kan man bygga in det i samhällsutveckling och byggnation, klart man kan. Exemplen finns runt i kring oss idag, men återigen det är så mycket som distraherar och retar våra sinnen att vi har svårt att samla oss. </p><p>Självförtroendet hos våra folkvalda är inte heller det bästa, de åker gärna med i den allmänna marknadskarusellen. Det behövs modiga och insiktsfulla politiker och vuxna.</p><p>Men det kommer en renässans för de större perspektiven, de som går på djupet, det existensiella det naturnära, som förstår varifrån vi kommer och som kommer leda oss vidare till en värld stadd i ständig utveckling, men också i samklang med klimatet på jord. </p><p>Det måste vi tro du och jag, vi som satt fyra barn till denna värld, en värld att förvalta och leva i många långa år. En värld med närvarande, tänkande och kännande vuxna.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-21610121462805213412023-03-13T14:24:00.001-07:002023-03-13T14:24:10.318-07:00 Vad ska man göra med tillvaron på ålderns höst?<p>Jag fyller 68 år i mars, livet är fantastiskt och förunderligt på samma gång. Livsgåtan brottas man med hela vuxenlivet. Livshjulet snurrar fortare och fortare, man anar den annalkande horisonten där bortom kröken. Det stora SEN är den pågående oändligheten där jag gjort ett ögonblicks gästspel. Att just jag fick den möjligheten att bli jag? Vad ska jag göra av de dagar jag har förunnats ha kvar? Vilka drömmar lever i mig? Reflektioner som då och då griper tag i mig. Just nu gör jag en serie musikcaféer på ABF i Eskilstuna med Janne och Adam, vi har våra fina barn och barnbarn. Du och jag har varandra.Livet känns fyllt av mening. Låt det vara länge än.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwDGwcID7H67_IDkKHIpQ-N8PEQswk7p8efSy0KA03bjeb3QTT9hZzR-v0-dkhfzgEgJw943zi74vpRj7GjyRjzIKbRkm3XRqYYKZysBgL3Rgje2v_ZbW6PW_cuuWkAq-bviAi9SK1Ib0FZswG5yqlWYQVOnYnpBF5T_6Lni8_n79b0NAoCamua9OE/s5472/DSC03978.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="5472" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwDGwcID7H67_IDkKHIpQ-N8PEQswk7p8efSy0KA03bjeb3QTT9hZzR-v0-dkhfzgEgJw943zi74vpRj7GjyRjzIKbRkm3XRqYYKZysBgL3Rgje2v_ZbW6PW_cuuWkAq-bviAi9SK1Ib0FZswG5yqlWYQVOnYnpBF5T_6Lni8_n79b0NAoCamua9OE/s320/DSC03978.JPG" width="320" /></a></div><br /><p>foto från Musikcafé 21 februari</p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-1223155074787357302023-01-09T07:27:00.000-08:002023-01-09T07:27:04.099-08:00Victor Jara<p> Jag läser Joan Jaras bok "An Unfinished song" på svenska "Victor-en sång utan slut". En bok om hennes och Victor Jaras liv som kulturskapare i Chile, men också en bok om kulturens kraft och del i kampen för demokrati , men också de motkrafter som försöker tillintetgöra den.</p><p>Man slås igen av hur avpolitiserad och kommersiell musikkulturen har blivit, i skenet av berättelsen om Victor Jara och hans samtida musikutövare under 60-70-talet. Då pumpades kommersiell musik in i Chile från de multinationella amerikanska musikbolagen som ett led i att motarbeta den vänsterrörelse ,Unitad Popular som tog makten i Chile.</p><p>Jordbruksreformer och förstatligande sågs som hot av markägarna och kapitalet, många multinationella bolag bidrog med resurser för att motarbeta den folkvalde presidenten Allende.</p><p>Victor arbetade mer och mer med musik och teater som ett led i den politiska kampen, att bygga ett folkets Chile. </p><p>Den blodiga kuppen 11 september beskrivs utifrån en nära anhörigs oro och ångest vad som håller på att ske i landet, men också den förtvivlan över att Victor är försvunnen. </p><p>Joan Jaras blir ett sanningsvittne till kuppen och de bestialiska utrensningar diktaturen genomförde. </p><p>Jag återkommer till den lyrikantologi som gavs ut här i Sverige 1982 med titeln "Överlever Sången" . Det var också temat för någon av Lyrikveckorna i Sollefteå som anordnades av ABF Mellannorrland på Hallstaberget under tidigt -80 tal, som jag deltog i.</p><p>Veckorna förebådade reträtten för kulturens roll i samhällsdebatten som självklar aktör i Sverige. </p><p>Men jag konstaterar att Victor Jaras arv lever vidare, och musikens och kulturens roll som meningsskapare lever vidare.</p><p><br /></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-68014977317665815542022-10-13T04:30:00.001-07:002022-10-13T04:30:18.164-07:00Vindsröjning <p> Vi letar oss igenom lager på lager av gamla hågkomster, och sådant som blivit kvar från tidigare generationen. Min farfar och farmors kvarlåtenskap, mina föräldrars dito och våra egna kvarlämnade lämningar från dagar som flytt.</p><p>Nu när vi sitter på var sin pinnstol och sorterar i högar, sådant som obevekligen ska köras till soptippen, annat som barnen ändå ska ta en titt på, och sådant som vi själva ska ge en andra chans, då kastas vi tillbaka i tiden ibland abrupt, ibland lite vemodigt och ibland med värme och en bild av livet som det gestaltat sig. Nedan min pappas häst från tidigt 1900-tal.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFvSl8oRY_7WW5mqksMJyPyBP0tsp89VPrbEaN-DbvDxA9GcmwGkq_jllR7Pk0mJRqJCfYBsMbh_oRymQgLcawtuA-9XEbDvkIyqEB0QWhyJ6sIQ1MNuRgdeTVUWIcExnqsR-2z4A-4RyKulF8FAj7HuSTF4oIlS9zA96-bfojUJVElNIAz8XrBWsm/s4032/97232332-6F01-4C7C-B02A-45C0BFBF003A.heic" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFvSl8oRY_7WW5mqksMJyPyBP0tsp89VPrbEaN-DbvDxA9GcmwGkq_jllR7Pk0mJRqJCfYBsMbh_oRymQgLcawtuA-9XEbDvkIyqEB0QWhyJ6sIQ1MNuRgdeTVUWIcExnqsR-2z4A-4RyKulF8FAj7HuSTF4oIlS9zA96-bfojUJVElNIAz8XrBWsm/s320/97232332-6F01-4C7C-B02A-45C0BFBF003A.heic" width="240" /></a></div><br /><p><br /></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-32232128746190053922022-08-28T06:59:00.003-07:002022-08-28T06:59:49.458-07:00Verandahäng vårt vardagsrum på sommarhalvåret<p><span style="text-align: center;">Bland sommarlediga växter som efter en vinter inomhus vistas på verandan, hänger vi där mest hela tiden denna sommar, ibland hela dagar med småprat, spel och förplägnad. Vår bekväma utlöpare till naturen på hemmaplan. Denna sommaren har också vännerna och barnen kommit och gått i jämn ström, trevligt med alla dessa möten. Privilegietillvaro.</span></p><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitGMjylTR_62xxhyNrUpuoSLgNXf6CNEKPHX1nb26QuA2xe6UMQfMhxKmZWEjDKNqwKHDR9Z2vv4zGtEwTRATb100IOoS4h183iRXGwix8P6J8ssTgxuzVxpX6lI2TwkgULsRyx6VsIFBFM1qrswe0HWbggyxjpmKnqOf6l_zwhpOdpdXb_b16lDXU/s4032/3058B545-55CC-4590-ADE0-3DAED4D54CDC.heic" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitGMjylTR_62xxhyNrUpuoSLgNXf6CNEKPHX1nb26QuA2xe6UMQfMhxKmZWEjDKNqwKHDR9Z2vv4zGtEwTRATb100IOoS4h183iRXGwix8P6J8ssTgxuzVxpX6lI2TwkgULsRyx6VsIFBFM1qrswe0HWbggyxjpmKnqOf6l_zwhpOdpdXb_b16lDXU/w240-h320/3058B545-55CC-4590-ADE0-3DAED4D54CDC.heic" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-61672770825824311562022-08-03T06:27:00.004-07:002022-08-05T03:32:34.786-07:0027 juli Picnic i Parken<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMpoi3-5y4wt2k6ubOVTZgOWwawMOHoguxnvaW8vzMIkqeDpecqfCh_gJqKmWEVYOtf5VviBg9sac_HOQNHj6DAJPd3_FG7JlNJGwyKYGOlASCjdVRdxKPch5qQwnYKFpprndfhddMjM9KnSIN47dv-_I15nmmG8WPfZKE4xHvlujp8duUAwnXKjMK/s9504/IMG_0130.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="6336" data-original-width="9504" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMpoi3-5y4wt2k6ubOVTZgOWwawMOHoguxnvaW8vzMIkqeDpecqfCh_gJqKmWEVYOtf5VviBg9sac_HOQNHj6DAJPd3_FG7JlNJGwyKYGOlASCjdVRdxKPch5qQwnYKFpprndfhddMjM9KnSIN47dv-_I15nmmG8WPfZKE4xHvlujp8duUAwnXKjMK/s320/IMG_0130.JPG" width="320" /></a></div><br /> Det hör inte till vanligheten, men jag spelade på Picnic i Parken i år, och som vanligt hade arrangörerna tur med vädret. Trevligt i Stadsparken, Peter Ahlin och Tom Arvidsson fotograferade och filmade oss.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkIT8DhA_6Em7L6O7eg2-wWrBd0dOWZWbgKpLAG2npcE3_xiH0Nf6NiVuA23Bn_bSaGOLI0oUUhLC5S6HcWAbSivSnbJpC2ETZpA4N2CaqpZyi8tOebBjthx6Xa6rGnL6zUsocxMkUF2c0bxEBy9_dOYPMDVMgkTgRus_cFXYrASBKKN3fIqkCJZnS/s620/Picnic%2027%20juli.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="348" data-original-width="620" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkIT8DhA_6Em7L6O7eg2-wWrBd0dOWZWbgKpLAG2npcE3_xiH0Nf6NiVuA23Bn_bSaGOLI0oUUhLC5S6HcWAbSivSnbJpC2ETZpA4N2CaqpZyi8tOebBjthx6Xa6rGnL6zUsocxMkUF2c0bxEBy9_dOYPMDVMgkTgRus_cFXYrASBKKN3fIqkCJZnS/s320/Picnic%2027%20juli.jpeg" width="320" /></a></div><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihjcKmXfz0tddNGM3euGXUNcILJPQCbXTD3Tw_76X8A_DRrySmybb2vjb_qzzVr4oambT_iNoYZ8W_Dm2NQOz6uHxMDpIQ1R36zr7Tf9Lb23ksZ-dzXE1xk2LrPDJcmmuU2q_MyWCes3bE5HC0TvcuaRzeW7mS-YdVfFIY2iXqHPWLleQYRLPoiVVd/s9504/IMG_0129.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="6336" data-original-width="9504" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihjcKmXfz0tddNGM3euGXUNcILJPQCbXTD3Tw_76X8A_DRrySmybb2vjb_qzzVr4oambT_iNoYZ8W_Dm2NQOz6uHxMDpIQ1R36zr7Tf9Lb23ksZ-dzXE1xk2LrPDJcmmuU2q_MyWCes3bE5HC0TvcuaRzeW7mS-YdVfFIY2iXqHPWLleQYRLPoiVVd/s320/IMG_0129.JPG" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGB9e414lImcv7YVnJw39RXcqN4g2UqANH0koSNWM5liSw0JZaoEuXjXZ_N5ZP_uS3UnwQGCGHlZPOzCsvxoszlGjkL4xfVVbit8m28zlo3-DkOT3U5DGbsIh6ItTx1LNra012RbKx3d0oEe0QY3aaFtDoLOSYPPCwjRScnilXSR2Zn6S-SLDGKj_U/s9504/IMG_0133.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="6336" data-original-width="9504" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGB9e414lImcv7YVnJw39RXcqN4g2UqANH0koSNWM5liSw0JZaoEuXjXZ_N5ZP_uS3UnwQGCGHlZPOzCsvxoszlGjkL4xfVVbit8m28zlo3-DkOT3U5DGbsIh6ItTx1LNra012RbKx3d0oEe0QY3aaFtDoLOSYPPCwjRScnilXSR2Zn6S-SLDGKj_U/s320/IMG_0133.JPG" width="320" /></a></div><br /><div><br /></div>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-59819753400711020062022-06-21T05:04:00.001-07:002022-06-21T05:04:21.203-07:00Sommarspelningar 2022<p> <table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7INwbUqLMcKI1X4WKkTa-QJszH45yMQAeCpj2pzKsY0F-ebQYBQlSB6IAm7c1jixPyf3XAhfUA3o4rmjvF8Ksh6paHqBnQf-hE_ub5Jl68CptzrNKxD_xwxbr3JQkwPJ0D9A460b2hOPw1Ne51ece7xA5wT1HFf9TpHGpzo1xomeVOw1gttFp3Mk9/s1185/Bilaga%2012.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="796" data-original-width="1185" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7INwbUqLMcKI1X4WKkTa-QJszH45yMQAeCpj2pzKsY0F-ebQYBQlSB6IAm7c1jixPyf3XAhfUA3o4rmjvF8Ksh6paHqBnQf-hE_ub5Jl68CptzrNKxD_xwxbr3JQkwPJ0D9A460b2hOPw1Ne51ece7xA5wT1HFf9TpHGpzo1xomeVOw1gttFp3Mk9/s320/Bilaga%2012.jpeg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nilla, Nisse och jag</td></tr></tbody></table>Jag fick ett kort med en hälsning från Anita N, det fick mig att fundera på musikmöten genom åren. På kortets framsida eller baksida (det beror på hur man vill se det) sitter Nilla, jag och Nisse Sandström. Nisse som lämnat oss, men som i allra högsta grad lever kvar via sin musik och sina bilder. Jag hade förmånen att spela med Nisse ett antal gånger, en del av detta har dokumenterats av Lars Ludde Lundin, och ligger i mitt namn på Spotify.</p><p>Några av dom jag spelat med genom åren finns inte bland oss längre, men dom gör sig påminda nu när sommaren ligger framför oss, och vi återigen har ett antal sommarspelningar.</p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-76430628878409885192022-04-07T02:51:00.000-07:002022-04-07T02:51:00.584-07:00ur dagbok 24 juni 1980 och några veckor framåt<p> Det är längesedan, jag befinner mig på Örenäs mellan Helsingborg och Landskrona, jag är fyllda 25 år och ska bli upphämtad för vidare färd ut i Europa. Jag är på Örenäs med min mamma, varför har jag glömt men förmodligen finns min far någonstans i närheten på något nationellt uppdrag.Han bedriver oppositionspolitik , som förutvarande minister i flera socialdemokratiska regeringar.</p><p>Jag har varit cirkelledare och kulturarbetare inom ABF, jobbat med Grannskapsarbete i Nyfors och varit ute och sjungit och spelat framförallt i Södermanland, men också bl.a på Visfestivalen i Västervik förra året och på ABF forum i Sundsvall, där bl.a Lars Molins Bomsalva haft premiär. </p><p>När jag ser tillbaka ser jag att jag haft många järn i elden under åren ikring, minst sagt.</p><p>Det är vapendragaren från mina musikaliska äventyr som nu ska hämta upp mig för vidarefärd ut i Europa, en roadtrip med en tillsnitsad tvåfärgad folkvagnsbuss. I den ska vi kampera under resan genom Europa.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGeQOTKOma8o9hdvf9kMkJdgX88_KIdW9NX_-CrsI28aq7bTmvS-4tnXKJerYE3rNze_VfcWVphAWv3CbMLl94tMrcdpgIydNYsZQiDR-kOAnm6ZL2-MfBpjjwmplhwZbbBOACPJ0o5MRDgc9IJj7QBK45XjjGgsWXIthe_kCHzdsCk5MVHh5OcX-j/s275/folka.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="183" data-original-width="275" height="183" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGeQOTKOma8o9hdvf9kMkJdgX88_KIdW9NX_-CrsI28aq7bTmvS-4tnXKJerYE3rNze_VfcWVphAWv3CbMLl94tMrcdpgIydNYsZQiDR-kOAnm6ZL2-MfBpjjwmplhwZbbBOACPJ0o5MRDgc9IJj7QBK45XjjGgsWXIthe_kCHzdsCk5MVHh5OcX-j/s1600/folka.jpeg" width="275" /></a></div><p>Min kamrat som är den praktiske av oss har byggt om bussen, gett den sovkomfort och fack för förvaring.</p><p>Vi packar in kläder, för alla väder, instrument och reseschacket, valuta i form av resecheckar och kontanter, och så passen.</p><p>Den följande dryga månaden ligger framför oss.......</p><p>Två dagar senare befinner vi oss i Amsterdam sitter vid en av de specifika kanalerna och äter inhandlad förning ,ost och bröd. På marknaden säljer man allt från diskborstar till bläckfiskar. Jag har noterat alla de prostituerade som sitter i skyltfönster eller står i dörrar med sina erbjudande, vulgära, utmanande men också på samma gång naturligtvis vinddrivna existenser, utlämnade till kåta gubbsliskar.</p><p>Kontinenten är så annorlunda i förhållande till livet hemmavid.Vi turistar och besöker Rembrandthuset där han levde i 20 år.</p><p>Men det blir bara två dagar i Amsterdam, mot kvällningen den andra dagen startar färden mot Paris. Vi undviker vägar med vägtullar, och tar oss fram på mindre men farbara vägar genom små byar men också större städer som Utrecht och Antwerpen och stannar strax innanför den franska gränsen för en natts vila.</p><p>På morgonen vaknar vid av att några tyskar står och slänger frisbee, och av misstag råkar de träffa vår buss. Pang, vad är det frågan om? Vi har problem med startmotorn, egentligen redan från starten på resan, men en lätt knuff , så går folkan i gång i alla fall, nemas problemas.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF51h7z_tWCWINAS0XIXgWFuwq4r61ZFr_YBrxc7NDnNzFCyeCi9_Le-yxq1Ux4xIZfVWNQNKk465HbkWi0_JQVRbZYdBNQ_YSuGOIQwLIHkW6MdRHSDHD8ZZ8WRxM42g2i_VVKkDqN6PRcEQK3r0m7gCRga9FQ3b3CMP7d3BxIvku6uwOsICcNr-T/s1496/Karta%201905%201.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1048" data-original-width="1496" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF51h7z_tWCWINAS0XIXgWFuwq4r61ZFr_YBrxc7NDnNzFCyeCi9_Le-yxq1Ux4xIZfVWNQNKk465HbkWi0_JQVRbZYdBNQ_YSuGOIQwLIHkW6MdRHSDHD8ZZ8WRxM42g2i_VVKkDqN6PRcEQK3r0m7gCRga9FQ3b3CMP7d3BxIvku6uwOsICcNr-T/s320/Karta%201905%201.jpeg" width="320" /></a></div><p>Färdkamraten agerar codriver när jag kör in i Paris ringformade nätverk. Ambitionen är att spela på gatorna i Paris. </p><p>Vid Notre Dame nära Seine parkerar vi oss inte lång från St Michel.Vi är inte ensamma gatuartister i Paris, jonglörer , eldslukare, musiker , det är sommar och 1980 , livet är bekymmersfritt. På kvällarna blir vi ibland sittande med var sin öl och bara låter folkvimlet , gatuartisterna gripa tag i oss. Nattsömnen tillbringar vi i bussen ,där nästgårds Notre Dame. Ofta avslutar vi våra kvällar med ett parti schack.</p><p>När man reser på det här spontana sättet, utsätter man sig naturligtvis för både det ena och det andra. Våra gatumusiksövningar bevakas av<span face="sans-serif" style="background-color: white; color: #202122; font-size: 14px;"> </span><span face="sans-serif" style="background-color: white; color: #202122; font-size: 14px;">Police Nationale ,</span> den franska polisen, och både en och två gånger får vi skyndsamt utrymma platsen vi tillskansat oss. Andra gånger är det andra gatumusiker som hävdar att platsen är deras. </p><p>Dags att tvätta sig, Seine verkar inte vara möjlig avseende var i sig tvagning eller disk. På Gar de Lyon hittar vi duschfaciliteter, allt resdam ska bort. Vad en dusch kan göra susen.Vi köpte kronärtskockor smör och bröd, och festade till vid bussen, över ett schackparti. </p><p>Så här sista kvällen är det dags att summera Parisvistelsen och ta en sista flukt på folkvimlet i St Michel.</p><p>Jodå vi har hunnit med det turistiska också, men det är en annan historia, dessutom har vi hunnit träffat några bekanta men det lämnar vi också därhän. Vi reser vidare Versaille, med sin ofantlig omgivning, kisspaus och vandring i parken. 10 mil från Paris ligger St Remy Nonancourt där bor Michel och Philippe två bekantingar från tidigare historia, fransmän är gästfria tänker vi.</p><p>Vi åker dit på vinst och förlust, och resan från Paris har tagit tid, så varför inte. Jodå stor uppståndelse när les Sue´dois har kommit. Philippes föräldrar bjuder på helaftonsmiddag. Korvar, sallader och biffar om vart annat. Pappa vid grillen, och tar åt sig äran men jag snöar in på sallad a´la Nonancourt som den väna modern fixat:</p><p>Enkelt men gott, rivna morötter, vinäger, matolja , kryddor syltlök och persilja, plättlätt! </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8Q3eF-BVK8WDJjCE5lr3JSEfqlKRn13vhgVNam8nxTWpq01I7tB8lT-LeoSlDtZokvTaIxkCs3YfmhFfT3WMDghAH_-sPgAJXYcM6SgrXsvm8uXSV_IZDsnyffNnyXAswTM6qIV6e6Pr-ScSMFddc59vYRrVBsXucbi423pOnWVSQD8g398GI5dK-/s289/Penmarch.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="175" data-original-width="289" height="175" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8Q3eF-BVK8WDJjCE5lr3JSEfqlKRn13vhgVNam8nxTWpq01I7tB8lT-LeoSlDtZokvTaIxkCs3YfmhFfT3WMDghAH_-sPgAJXYcM6SgrXsvm8uXSV_IZDsnyffNnyXAswTM6qIV6e6Pr-ScSMFddc59vYRrVBsXucbi423pOnWVSQD8g398GI5dK-/s1600/Penmarch.jpeg" width="289" /></a></div>Igår kom vi till Bretagne vi ska på festival längst ut på udden i Penmarch, många är festklädda somliga i folkdräkt. Kvinnorna bär en huvudbonad som är iögonenfallande i alla fall för en skandinav. Den sitter mitt på huvudet och är en flera decimeter hög topp, man får passa sig när man går igenom dörrar.<p></p><p>På festivalområdet pågår kvaddansen, fornnordisk kvadsång känner vi till, och naturligtvis kelterna bär också traditionen vidare på liknande sätt. Mäktigt är det i alla fall, väldiga ringar med folk som håller i varandra och sjunger för full hals i omkvädena. När vi inte kan språket är det svårt att hänga med, men häftigt är det, här på udden av det franska fastlandet.</p><p>Vi träffar mycket folk ,Luis och Christian har parkerat bilen bredvid oss, trevlig bekantskap . De har hela kofferten på sin Renault fylld till bristningsgränsen med mat och dryck. Vi blir bjudna på grillad poule(höna) de är ett par förstår vi, och de har en gård och bjuder oss nu på lite utav det gården erbjuder.</p><p>När vi går ner till konsertområdet sätter Luis Christian upp på sina axlar, dom är som fyrtornet och släpvagnen, Luis gigantisk och Christian en liten spet, men en glad och trivsam sådan. Kvällens höjdpunkt Bernhard Lavilliers, i alla fall om man ser det ofantlig bifall han får när han äntrar scenen, jag håller nog en slant på kvaddansen.</p><p>Bussen blir en mötesplats under dagarna här, Philip spelar jag schack med, Jean-Pierre jammar med oss på sin bombarde, Foggy Dew om påskupproret 1916 och andra "hits". Jean-Paul hänger med oss under sin baksmälla. Alla dessa möten man blir alldeles matt.</p><p>Färdkamraten blir i vilket fall sugen på att skaffa sig en bombarde,(*<i>låter som en säckpipa)</i> vilket han bombarderar mig med när vi under måndagen åker vidare, mot Vannes och La Baule där vi söker upp Pierre, en gammal bekantskap till färdkamraten. Pierre bor egentligen i Paris, men tillbringar ferier vid Atlantkusten.</p><p>Han blir bokstavligen tagen på sängen, när vi knackar på. Håret på ända iförd morgonrock bjuder han oss att komma in. Hans mamma bjuder oss på fisksoppa, kan inte ta ögonen från det stora fisköga som guppar i soppan. Man får ta seden dit man kommer som man säger, men ibland är det svårt. Men den franska gästfriheten är det som sagt inget fel på.</p><p>Vi övervarar både en lunch och en middag till hos Pierre och hans dyra moder. La Baule är attraktivt för Parissocieteten, för att Pierres mamma ska få lite vila från dessa bärsärkar från den höga nord, tar Pierre oss med på lite förfriskningar på ett av stadens fashionablaste hotell. </p><p>Jo jo ett sådant etablissemang där man känner sig lite obekväm, och var och varannan undrar vad man gör där?</p><p>La Baule har en 2 mil lång plage, där förekommer alla möjliga aktiviteter förutom två badande trubadurer, barngymnastik, windsurfing, fotboll, volleyboll och jogging m.m.</p><p>Gatumusik är inte gångbart i sådana här städer, vi känner oss i vilket fall inte bekväma så vi ger oss av efter löften att höra av oss och berätta hur odysse´n framskrider. </p><p>Vi lämnar sötebrödet och reser vidare, ganska sent gör vi nattläger i Clisson, det obligatoriska franska brödet och pepparost, och så ett schackparti på det och så godnatt.</p><p>På morgonen fortsätter vi hela dagen genom Limoges, Brive och den vackra staden Millau, vägen gick över det franska centralmassivet med toppar på över 2000 meter.Vägen slingrade sig i serpentiner utefter bergväggarna , med branta stup på uppskattningsvis 500-600 meter.</p><p>Jag är livrädd, och jag bromsar hela tiden fast färdkamraten kör. Måtte vi komma helskinnade ner på andra sidan. Jag sitter tyst vid sidan om kamraten och låtsas sova, men inom mig är det kaos.</p><p>På natten når vi ner till Medelhavet och La Grande Motte, jag är helt utslagen.</p><p>Det är lördag idag och vi har solat för mycket torsdag och fredag, så idag håller vi oss inne. Bilarna runt om oss har haft inbrott vi har inte hört något men klarat oss? Vem bryr sig om en sketen folkabuss, parkerat i skuggan under ett träd? Vi spelar schack, läser och lirar lite musik, några turister tittar nyfiket förbi vårt läger.</p><p>Staden vi befinner oss i bygger helt på turisternas välvilja, som överallt annars i Frankrike ser man de färgade gatuförsäljarna med allehanda krimskrams, imiterade elfensbensfigurer, lädervaror till prutbara priser. "Det gäller att göra pengar på turisterna medan dom är här", priserna är högre än i övriga Frankrike.</p><p>Gatumusiker göre sig icke besvär här, i den vita staden.</p><p>Restaurangerna och barerna ligger efter hela kustremsan, och nästa varje sylta har sin orkester, franska dragspelsvirtuoser, dixieland, brasilianska tongångar allt på en gång. I hamnen ligger yachter som liknar mindre Ålandsbåtar.</p><p>Vidarefärd mot Nimes och jazzfestival i den gamla amfiteatern, ett Colosseum i södra Frankrike.</p><p>Nimes historia går tillbaka till romarriket, och är fylld av gamla pompösa byggnader . Det är konsert med B.B King och Mighty Joe Young som av en händelse och dessutom Frankrikes nationaldag, så vilken uppståndelse. Mitt under konserten bränner stadens invånare av ett sjuhelsikes fyrverkeri utanför arenan. Hej och hå vilken kväll. Det blir en lång natt, mycket lång.</p><p>"Sur le pont D´ Avignon" , next ,bussen vårt hem och vår trogna "Grålle", med lite påputtning så lyder den minsta vink.</p><p>Avignon med sin fina ringmur och så bron förståss, och se där annonserad kvällskonsert kl. 21.00 med Santana, först B.B King och nu redan legendariska Santana, vilken tur. </p><p>Men hur fördriva dagen, ett bad vore inte dumt .Vi åkte till Pont du Gard, återigen en lämning från romarriket. Min svindel gör sig påmind 41 meter hög och 2,5 bred utan räcken, jag höll mig borta från brovandring och badade i stället.</p><p>På kvällen Carlos och bandet häftigt, det ena ger det andra ,flygblad delades ut i vid ingången, Jazzfest i Montreux, det är bara 30 mil dit! Jag blev genast peppad, vad sägs?</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN9KFjF6hQsxMjPe8FMa6rp55FCTXLVzvWiFY8jPoSRQ1nxER5zxn0oLYBksxFr77wnpUNODtv7iLhb1en82c1GDJaXJKsjpdjpAEomefJBctzQiIx7D957e7Ewvcc2FjKvcb7zCR0-3MHkbXUB7KJxnBp56pUQNwfwYEdp2JHwHLmo8PVUAYveVoN/s281/montreux.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="179" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN9KFjF6hQsxMjPe8FMa6rp55FCTXLVzvWiFY8jPoSRQ1nxER5zxn0oLYBksxFr77wnpUNODtv7iLhb1en82c1GDJaXJKsjpdjpAEomefJBctzQiIx7D957e7Ewvcc2FjKvcb7zCR0-3MHkbXUB7KJxnBp56pUQNwfwYEdp2JHwHLmo8PVUAYveVoN/s1600/montreux.jpeg" width="179" /></a></div><p>Jo då dagen därpå styrde vi bussen mot alperna, genom Geneve, Lausanne och till Montreux vid Lac Leman, eller Genevesjön som den också heter.</p><p>Tvagning på en Fitness Club, pool med vattenmassage, bastu, vi blev ordentligt rena i vilket fall.På Casinot såg vi Amon-Kai från Japan,George Coleman, Chico Hamilton, Art Blakey. Dagen efter blev det Dizzie Gillespie, Gato Barbieri och Mongo Santamaria.</p><p>Det är 108 mil till Puttgarden, och återtåget började i och med festivalslutet. Med pajad startmotor var det lite bökigt, men hör och häpnad i Helsingborg efter tebjudning hos kompisar så funkade det.</p><p>Igår i Montreux och nu nästkommande natt 4.30 hemma i Eskilstuna.</p><p>Spelade vi ihop några pengar, jovisst men inte mycket, men det var resan som var målet värt.</p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-27026595336863355382022-03-22T03:08:00.012-07:002022-03-22T07:30:09.684-07:00Tyrannen<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://youtu.be/_-ZWkrqLk60">TYRANNEN</a><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />- en låt om sakernas tillstånd och kulturen som ögonöppnare eller? Det slog mig att referenserna till det egna upplevda och det som silats genom massmedier och sociala medier tangerar varandra i stort och smått. Vi är befriade från det omedelbara hoten på vår skärva av planeten, men jag har blivit varse att allt kryper inpå och det lidande människor utsätts för kommer nära.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM_D6c3h-aea9PsifJNgnez-6qHqFaR8rxgdwe0PGa_FCjTvD_CVf2jVkEybViG7QHOxasrgZaiQEieqQY6cNdjtTghOjLQD49lshimmbmcSSsP8VLUE1Kqv_nc1ZOgb9hk7ffhw8sESgvuiEvCqVxRBusS_MakEzqL_liFfOiCvmFUUOp4GBikxRu/s1024/2015-03-20%2011.11.35.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="768" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM_D6c3h-aea9PsifJNgnez-6qHqFaR8rxgdwe0PGa_FCjTvD_CVf2jVkEybViG7QHOxasrgZaiQEieqQY6cNdjtTghOjLQD49lshimmbmcSSsP8VLUE1Kqv_nc1ZOgb9hk7ffhw8sESgvuiEvCqVxRBusS_MakEzqL_liFfOiCvmFUUOp4GBikxRu/s320/2015-03-20%2011.11.35.jpg" width="240" /></a></div><br /><p><br /></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-9907147229180505452022-02-20T03:42:00.004-08:002022-02-21T05:17:19.151-08:00Trädgårdskonsert 21 augusti 2021<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjstiXwvAfkSUjnAl0C0orkdCHw_62pkkdNwnRXEtreOQ63FwtgfQWfCeNLJykz72wpxvtMDVr-vsHK-HsordzEOnwSAzjebgRVqVR3lTV0HYRF06feoYOvBfCa4yn7cRUtMLT4NTGnf33euy3jXhzf8jYtMN-DwEOhmUQYu1M3l2BvGTfxJOIVeR8u=s1440" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjstiXwvAfkSUjnAl0C0orkdCHw_62pkkdNwnRXEtreOQ63FwtgfQWfCeNLJykz72wpxvtMDVr-vsHK-HsordzEOnwSAzjebgRVqVR3lTV0HYRF06feoYOvBfCa4yn7cRUtMLT4NTGnf33euy3jXhzf8jYtMN-DwEOhmUQYu1M3l2BvGTfxJOIVeR8u=s320" width="320" /></a></div><a href="https://youtu.be/aY93PfQHXMo"><br />Trädgårdskonsert 2021 </a> Sommaren har en del begivenheter. Jag hoppas kunna bjuda på en trädgårdspicnic kommande sommar också. Kjell Philipson filmade (länken)förra sommarens begivenhet, kul som dokumentation.<br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjVROAZg-TzFzWklp5RuUK391OpS4o85p5UMRr2Uy6ygcwR99qHV7b-NSYChmMcw72QwT2EKiTRhy5PS61emNI20_hdejK6gJmEXeIkk6JAl5o6cbcyw-CMLvst1yNixsl7OosanmVquX2k5NsSl5pXGmc3t6GRj5-zPytMzMATBVi3FavhmJuKDNMG=s1440" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjVROAZg-TzFzWklp5RuUK391OpS4o85p5UMRr2Uy6ygcwR99qHV7b-NSYChmMcw72QwT2EKiTRhy5PS61emNI20_hdejK6gJmEXeIkk6JAl5o6cbcyw-CMLvst1yNixsl7OosanmVquX2k5NsSl5pXGmc3t6GRj5-zPytMzMATBVi3FavhmJuKDNMG=s320" width="320" /></a></div><p></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-26757371263980068352021-12-20T22:59:00.001-08:002021-12-20T22:59:20.958-08:00Pensionärsliv <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiq-rGhPGg_JaAWnmSwDHy8LFDsIqS4uC8tjBfKeQWSupdZCIiyyWITxRL3ksKlBoMzYTF3nL8v4swaWRThliJ8WSelkHbUzJqQWlYUHqXeSMQYl-ve--i24vK9sgz2FiPjSnmuqqDxPbja0hxwnKLSNrmiZQ-130G8MkBwe5zJ8IGjgobVMe06YEbX=s1024" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="683" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiq-rGhPGg_JaAWnmSwDHy8LFDsIqS4uC8tjBfKeQWSupdZCIiyyWITxRL3ksKlBoMzYTF3nL8v4swaWRThliJ8WSelkHbUzJqQWlYUHqXeSMQYl-ve--i24vK9sgz2FiPjSnmuqqDxPbja0hxwnKLSNrmiZQ-130G8MkBwe5zJ8IGjgobVMe06YEbX=s320" width="213" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Killen med spaden, helt ovetande om framtiden, den blivande kommunalarbetaren, maken, sedermera pappa, morfar och i sommar farfar, vad visste han om livet. På bilden tillsammans med syster Eva, morfar Ernst, mormor Elna , mamma Maria och moster Margot. Flickan till vänster är okänd.</div><br /> <p></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-47237410932067981252021-05-22T01:28:00.002-07:002021-05-22T01:28:47.759-07:00Moder Jord och Litens Visa<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKqK-umy6pouLrIdH326jBMolXuxErMIOTvruG1mEAVQ3fOujRgVPxqwibyr082_cv1qe9eczuWDgA_PvyDut2TMOtYcSHA2OrnwjnmtVvfL5zTA9RDLZ0rZT3W8EupZ-CEKAIOGfIZ34/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="483" data-original-width="470" height="441" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKqK-umy6pouLrIdH326jBMolXuxErMIOTvruG1mEAVQ3fOujRgVPxqwibyr082_cv1qe9eczuWDgA_PvyDut2TMOtYcSHA2OrnwjnmtVvfL5zTA9RDLZ0rZT3W8EupZ-CEKAIOGfIZ34/w430-h441/image.png" width="430" /></a></div><br /><p></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-18369841080639797782021-04-11T23:39:00.020-07:002021-04-12T00:46:27.713-07:00En dag som alla andra<p>Onsdag sista dagen i mars månad 2021, en dag som alla andra, men ändå den sista i sitt slag alldeles unik med sin egen ton och sitt eget tilltal.Den kommer aldrig att komma tillbaka, utan passerar förbi och förblir borta för alltid. </p><p>Tankarna på evigheten får svindlande proportioner med jämna mellanrum, också det unika att vara människa får tankarna att flyga iväg. Det, att just jag fick förmånen att vistas denna dag på detta gruskorn i universum som kallas jorden, med dess latinska namn Tellus. Det är överväldigande och fantastiskt.</p><p><a href="https://soundcloud.com/mittalterego/radd-att-forlora-allt-2001-contrast">Rädd att förlora allt</a> inspelad 2001 för 20 år sedan kan vara en låt om det sköra jordelivet, inspelad av Tom Arvidsson på Contrast Eskilstuna .</p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-52409640275995669222021-03-10T08:03:00.001-08:002021-03-10T08:04:56.836-08:00Pensionen närmar sig<p style="text-align: left;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP1o9FY_9f2XBeS0Us2owmIuy8dvgoGHxXkh3V2U7cX-PibKXhFJBlp4N_phM-y5dbDoXaqqHocOjN8JdOTOCUIaJziQ-lEWizntzZkcm39eIllz0PxdoyFx23WMx4LEdril5UicwkoTs/s2048/IMG_2438.HEIC" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP1o9FY_9f2XBeS0Us2owmIuy8dvgoGHxXkh3V2U7cX-PibKXhFJBlp4N_phM-y5dbDoXaqqHocOjN8JdOTOCUIaJziQ-lEWizntzZkcm39eIllz0PxdoyFx23WMx4LEdril5UicwkoTs/s320/IMG_2438.HEIC" /></a></div>Snart 66 år i strumplästen men i kostym, tankarna på livet och det unika att just jag fick ett ögonblick här på jorden, märkligt?<p></p><p style="text-align: left;">Dessutom att just jag träffade Nilla min reskamrat genom livet och att just vi fick fyra barn som nu är vuxna och utflugna.</p><p style="text-align: left;">Förunderligt, och det slår en ibland vetskapen om att det är just här nu det handlar det finns inget sen, och att skjuta upp saker till morgondagen.</p><p style="text-align: left;">De här dagarna har jag ändå med mig mina avlidna släktingar på mödernet som vi försöker möta ,med hjälp av vårt film och musikprojekt.</p><p style="text-align: left;">Jag får samtidigt möta mig själv i ljuset av den historia som berättats ,genom den kvarlåtenskap som lämnats efter alla de som är upphovet till att jag fått ynnesten att finnas till.</p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-13653858647191868352021-02-26T03:58:00.000-08:002021-02-26T03:58:05.295-08:00Amanda<p> Morfar och mormor, vi ska bli morfar och mormor. En liten människa växer till där i magen på dig.Förundran över livet och livets gång, det var ju nyss ,du var ett barn? När du ringde och berättade brast det som så ofta det gör för mig, ju äldre jag blir. Känslorna väller fram och går inte att få stopp på. </p><p>Alla våra innersta tankar och förhoppningar som funnits där, som vi ändå hållit för oss själva. Vi har ju någonstans vetat att du är vuxen nu, du har ett eget liv med Anton som ni måste leva med allt vad det innebär.</p><p>Att få vara med när en liten människa kommer till denna planet som vi kallar jorden, är fantastiskt. Att få följa med på litens resa de första stegen mot framtiden.</p><p><br /></p>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-44995962494499707442020-12-04T05:55:00.004-08:002021-02-16T00:46:04.937-08:00Nicke<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCsuPGIx_K4jJhzwMikIOWcd1rmpyWg0H_udTA_Ngh9J2xorPDEw_12MWYRm97x2VRYKlqRlGsrrf-Hc8N1dECzFIzjQg2GjwvjDDgVGQLsC3KbUAqbMgDo_dyP8JafFMJbSjrVPSinkY/s1600/28601E3F-5ED3-40DF-AC6D-BF09D878BA8E.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCsuPGIx_K4jJhzwMikIOWcd1rmpyWg0H_udTA_Ngh9J2xorPDEw_12MWYRm97x2VRYKlqRlGsrrf-Hc8N1dECzFIzjQg2GjwvjDDgVGQLsC3KbUAqbMgDo_dyP8JafFMJbSjrVPSinkY/s320/28601E3F-5ED3-40DF-AC6D-BF09D878BA8E.jpeg" width="240" /></a></div>
<br />
<h3 style="color: #265e15; font-family: Georgia, Verdana, Arial, serif; font-weight: 400; margin: 1em 0px 0px; padding: 0px; text-size-adjust: auto;">
<i><span style="font-size: small;">"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg ,medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."</span></i></h3>
<br />
Nicke sparade citatet av Gaius Petronius död 66 e Kristus, det kan symbolisera hans förmåga att se det väsentliga, och att han inte vikt undan när opportunisterna, bekvämt följt med strömmen.<br />
<span style="color: #265e15; font-family: Georgia, Verdana, Arial, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Verdana, Arial, serif;">Nils-Gunnar sa hans mamma, för alla andra är han Nicke född 1923 på Västermalm i Eskilstuna, men uppväxt i Furuhäll på Söder nere vid ån. Drömmen om att bli modellsnickare, blev aldrig mer än en dröm, han blev förtroendeman, någon att lita på.</span><br />
1941 gick han med i SSU, för dansens skull. SSU ordnade danser för att ungdomen skulle ha en tillflykt undan tanken på krig och en osäker framtid. Efter fabriksgolvet på CE Johansson i Eskilstuna blev det brevbärare, då Nickes föräldrar tyckte att statens kaka är säker. Träffade Karin under militärtjänsten på Gotland. Det blev ett långt liv tillsammans. Förtroende uppdrag för postmannafacket och jobb på arbetsförmedlingen. Ordförandeskap i skolstyrelse och länskolenämnd.<div>Efter pensioneringen gick Nicke in i skolverksamheten i Eskilstuna som klassmorfar bl.a. Nicke kloka gubbe och min kompis, Nicke nära till skrattet och leken . Nicke nära till oss alla runt ikring.<br />
<br />
<br /></div>Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-85587459394467636082020-07-09T07:59:00.001-07:002020-07-09T07:59:41.884-07:00Semester 9 juli 2020Det sägs att juli är den regnrikaste månaden på året, och vi har varannandagsväder här i Mälardalen. Det har ingen eller ringa påverkan på välbefinnandet, denna sista sommarsemester för oss innan "passioneringen". Vi rör oss i hemtrakterna längs Sörmlandsleden, som sträcker sig 100 mil genom Mälardalen. Nedan sjön Älskaren framskymtandes i grönskan, bara namnet!!!Eller kalkbrottet vid Kalkbro där Tage Danielsson spelade in del av Ronja Rövardotter. Vi har nu sedan årskiftet gått nästan 25 mil, inte bara på Sörmlandsleden utan också nära Vita Huset där vi bor i Eskilstuna.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdHJD1o2kh4rqRSpDGRt7tdkNQW6MzjWfRsMSrjsBzw5vvS5pIR0VtbclgWHmfNfPIgtUU3EnE7XZIZPfK0ZFxhv8Lki_f5G_LpAG37-kPe4GJAM24cva3oeeJFw3duz1q61n26_GoSTo/s1600/82EC197C-6C53-4437-9668-4B5C70B993AF.heic" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdHJD1o2kh4rqRSpDGRt7tdkNQW6MzjWfRsMSrjsBzw5vvS5pIR0VtbclgWHmfNfPIgtUU3EnE7XZIZPfK0ZFxhv8Lki_f5G_LpAG37-kPe4GJAM24cva3oeeJFw3duz1q61n26_GoSTo/s320/82EC197C-6C53-4437-9668-4B5C70B993AF.heic" width="240" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8HgIfbRsBTQoHocXx2xfKRhtMBJZlakw44t06Oy928PzlteYdKItjV6upCyZUxpduQRENWu2wS_4B1Va6nOvspAeasvA7dzoiMTgXTV_SPp7mTlJEIWUaiyFF8LNlFAPbKNFw6UfKMCQ/s1600/39BB3DA3-C926-4999-9DC9-67B48C23A659.heic" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8HgIfbRsBTQoHocXx2xfKRhtMBJZlakw44t06Oy928PzlteYdKItjV6upCyZUxpduQRENWu2wS_4B1Va6nOvspAeasvA7dzoiMTgXTV_SPp7mTlJEIWUaiyFF8LNlFAPbKNFw6UfKMCQ/s320/39BB3DA3-C926-4999-9DC9-67B48C23A659.heic" width="240" /></a></div>
Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-86567958790771233752020-05-22T09:36:00.001-07:002020-05-22T09:36:52.476-07:00Sörmlandsleden 20200522<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAdOGznxuuqaiBngy1fUm8fo_wC5a3t3J_ARGOx1N7-JEg8KSKvb1KqD0_l89JPTp-_zlmxrkoQhFo8Zh2Jv-fhLcR-t4LX4Negm7CNM6sPsvOocOmTBlhvl7Vu9WA968Wxv3cjweP3EA/s1600/377D4182-87BF-4D27-9BD1-F46700FFA54F.heic" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAdOGznxuuqaiBngy1fUm8fo_wC5a3t3J_ARGOx1N7-JEg8KSKvb1KqD0_l89JPTp-_zlmxrkoQhFo8Zh2Jv-fhLcR-t4LX4Negm7CNM6sPsvOocOmTBlhvl7Vu9WA968Wxv3cjweP3EA/s320/377D4182-87BF-4D27-9BD1-F46700FFA54F.heic" width="240" /></a></div>
Vandring från Harsjöhult via Trullsjön till Finnsjön. Det var över 40 år sedan jag gick på leden här över spängerna på Pansarmossen, då i ungdomsåren med iver och entusiasm ,nu med ålderns lite stilla förundran över livet.<br />
Naturens fantasteri och dragningskraft finns kvar och minnena dyker upp.<br />
Då tog vi ett nakendopp i Trullsjön från badbryggan som finns kvar.<br />
Jag måste säga att Sörmlandsleden har åldrats med värdighet här.<br />
Lummer, skvattram, pors och odon kantar vandringen i majsolen över spängerna.<br />
Jobb och Coronatankar är för en stund förunderligt avlägset.<br />
<br />Bosse Lundkvisthttp://www.blogger.com/profile/08733552327816850023noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-57758089008603056482020-05-10T08:08:00.003-07:002020-05-10T08:08:23.612-07:00Den finaste av alla<a href="https://youtu.be/D2jTkH9Lzv0" target="_blank">Den finaste av alla</a> -en sång skriven på Valborg 2020 när du fyllde år finaste. Melodin är trad något man hugger tag i när orden och tankarna <span style="text-align: center;">bara kommer.</span><br />
<span style="text-align: center;"><br /></span>
<span style="text-align: center;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI4Vm_KyUvB4ENmXU8lMukvCDrSmYmaoxlGLjT9XAxWpiPjF5jRA315cJ6HdYRZ7QssNpIo_4wStjkU2o79V1P6OSceg9abObSX10lYNJ47wXmY5H-28Ezu88TYBOsM13il8mGFpYYZ8I/s1600/0E420531-AAAA-4ED8-BEDC-954035805AC4.heic" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI4Vm_KyUvB4ENmXU8lMukvCDrSmYmaoxlGLjT9XAxWpiPjF5jRA315cJ6HdYRZ7QssNpIo_4wStjkU2o79V1P6OSceg9abObSX10lYNJ47wXmY5H-28Ezu88TYBOsM13il8mGFpYYZ8I/s320/0E420531-AAAA-4ED8-BEDC-954035805AC4.heic" width="240" /></a></div>
<span style="text-align: center;"><br /></span>Bosse Lundkvisthttp://www.blogger.com/profile/08733552327816850023noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-42975116318296408192020-02-01T06:03:00.001-08:002020-02-01T06:03:10.571-08:00Sena bilder-långt borta men ändå så nära<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOxoWznrWtFU37bFa9NTDozm-Ayr0roESKTm_8KoC4n6GlrDsME7kQtkFwfARKiVPC-mN1KD9WisAs1OWvHV2jJEvD202v4F0tV49j5rr16-z2L0XFVcRqIA4AE16QhVvjVRbrbPQa3CY/s1600/1903FA9B-55B6-4AA2-92FD-D4121C75F3B1.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOxoWznrWtFU37bFa9NTDozm-Ayr0roESKTm_8KoC4n6GlrDsME7kQtkFwfARKiVPC-mN1KD9WisAs1OWvHV2jJEvD202v4F0tV49j5rr16-z2L0XFVcRqIA4AE16QhVvjVRbrbPQa3CY/s320/1903FA9B-55B6-4AA2-92FD-D4121C75F3B1.jpeg" width="320" /></a></div>
Några bilder, mamma och pappa på 80-talet, 40 år sedan bilden är tagen. Tänk ,så länge sedan men ändå dyker dom upp hela tiden ,mina föräldrar? Märkligt, men så är det naturligtvis, att vissa människor står en nära genom livet, och känns i allra högsta grad närvarande, medan andra nu levande bekantskaper känns väldigt avlägsna?<br />
<br />
<br />
Den andra bilden är från pappas sista stadsbesök i Österrike 1985, (han gjorde sånt ibland, passade på)<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJnzY5UAUG02IQDwA1p1giGlCdZ1GBQ5ejKzJg3J7huE0cKWToTtRU9Zm_dEbDD4cdtWm2VYmKu2Jr-4Y3tvRhWKc2CO4egN3_ZAiLdjqSAqvPHxY8NBq8nCGoaXFxlK1k4A0g_fVVIDA/s1600/A2F62223-57C6-4FD8-97F1-764D8B077B4F_1_201_a.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1487" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJnzY5UAUG02IQDwA1p1giGlCdZ1GBQ5ejKzJg3J7huE0cKWToTtRU9Zm_dEbDD4cdtWm2VYmKu2Jr-4Y3tvRhWKc2CO4egN3_ZAiLdjqSAqvPHxY8NBq8nCGoaXFxlK1k4A0g_fVVIDA/s320/A2F62223-57C6-4FD8-97F1-764D8B077B4F_1_201_a.jpeg" width="297" /></a>Bosse Lundkvisthttp://www.blogger.com/profile/08733552327816850023noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-12661769848750181032019-12-21T02:03:00.000-08:002019-12-21T02:03:37.720-08:00Lördagen den 21 december 2019Morgonritualen avklarad, den så vanda och ett fundament i dagsrutinen att vila trygg i. Du, på andra sidan bordet som alltid med ena delen av morgontidningen, och jag med den andra i tyst samförstånd.<br />
<br />
År läggs till år och vi har varandra som ett sista ankarfäste i tillvaron, när nu pensionen närmar sig och barnen flyger själva.<br />
<br />
Det är lugnt och fridfullt och julen är här, vår egen jul långt ifrån köpcentra och kommers.<br />
Förväntan att få vara nära de närmaste uppväger allt annat, och barnen kommer hem.Vi lånar tacksamt en del av deras tid, de som befinner sig mitt upp i livet.<br />
<br />
God jul önskar vi alla våra nära och kära var ni än är och hur ni än firar, vakar in julen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-58489875716127478552019-11-16T05:09:00.001-08:002019-11-16T05:09:18.494-08:00Laget före Jaget<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".SFUIText"; font-size: 17pt;">Lagkänsla-laget före jaget , drömmen att höra till. När jag växte upp spelade jag fotboll i Tunafors Sportklubb. För mig var det otänkbart att spela någon annanstans, så när vintern kom blev det handboll istället i samma klubb, naturligt då den geografiskt låg i området där vi bodde. När min omvärld blev större och jag blev äldre, TV och medievärlden blev mer påträngande i mitt liv fick jag nya sammanhang nya lag att hålla på, beundra på avstånd.Kvar fanns barndomens idealiserade bild av laget, sammanhållningen i kvarterslaget överfört på GUIF, Brynäs, MFF. I kvarterslaget fanns idrottens egentliga mening djupt förankrad, tillhörighet, kamratskap, gemenskap. Vad är frukten av tidens tand, vad blev det. Jo kort och gott Jaget före Laget. Laglojaliten hos utövarna handlar ofta om pengar, lika mycket som hur utvecklar det mig personligen.Jag , jag ,jag. Även i det vanliga föreningslivet töjer vi på lojaliteten, vi tar på oss en annan tröja utan att reflektera varför? Spelar ingen roll att du är vald i förtroende i förening, du kan likt en kameleont dyka i andra föreningars/organisationers färger på tävlingar, helt aningslöst. Vem bryr sig, jag bryr mig, men det spelar väl ingen roll.</span></div>
Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3993166639297012220.post-12870001212617662302019-11-08T09:22:00.003-08:002019-11-08T09:22:39.398-08:00Fredag<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-size: 12pt;">Fredag kväll ,och jag läser:Sverige har gått från att vara världens mest jämlika land, enligt OECD, till att vara det land där ojämlikheten ökar i snabbast takt. Demokratin är satt under press, oheliga allianser gör att man undrar var man har sina politiker, valda i förtroende? Vem kan man lita på? Gläds ändå att barnens rätt via barnkonventionen lagstadgas från nyår, och att Eskilstuna tvärtemot många andra kommuner kommer att bredda möjligheten till skapande och kreativitet genom att starta en kulturskola.</span></div>
Takaminehttp://www.blogger.com/profile/07300120249260663234noreply@blogger.com0