Medborgare

Medborgare som kunder, ekonomisk och social rättvisa vad är det? Är det att vi nyttjar samhällets resurser precis som när vi åker till köpcentret, där det egna valet framförallt avgörs av plånbokens storlek, och där det och innehållet styrs av tillgång och efterfrågan?
Kom och köp! Åldringsvård och skola säljes till lägstbjudande!
Ekonomisk och social rättvisa är något annat, som många kanske glömt. Det är att vi tillsammans ser till att våra barn har en skola värd namnet, och att våra äldre kan känna sig trygga på ålderns höst, och där du och jag är medborgare.

Det blåser på toppen, fast somliga märker ingenting

En konstig känsla, vi var så väldigt olika, tog utgångspunkt i så olika erfarenheter.

Du ägde beslutsrätten, hade förtroendet, vilket förpliktigade. Jag skulle ta fram underlag för att du skulle kunna fatta kloka och riktiga beslut.

När tiden rann ut fick du bråttom bråttom , du ville hinna med så mycket. Du hade inte riktigt kontroll på den verklighet du var satt att vårda, du glömde nog en del, och kunde själv tyckte du med ålderns rätt. Jag tyckte att din lomhördhet och ditt egensinne tilltog ju längre tiden gick.

Ditt äreminne blev minst satt lite naggat i kanten, för erkänn det blev inte så bra.

Nu sopar nya kvastar.Hoppet är det sista som lämnar oss?

Det som deformerar oss..

Vi och dom, jag och du, att se saken utifrån någon annans perspektiv verkar vara svårare och svårare. Det är väldigt mycket jag och vi, och mindre av alla vi tillsammans. Inlevelseförmåga tränar vi från det att vi är små, men ändå står det mig klart att vi alltsom oftast inte besitter förmågan att se verkligheten mer utifrån vår egen snäva snematade horisont, för att vara drastisk. Varför? Läser om hur media granskar media och skönjer konturer av en massiv apparat som förser oss med information,inte sällan schablonbilder som de själva inte vet att de förmedlar, nu när hastigheten är så hög. Mycket är individcentrerat och "dom andra" befolkar förstasidorna. Nöjesskvallret, hustrumisshandlarna, diktatorerna, politikerna ( inte de valda i förtroende), estradörerna,divorna, bedragarna etc.

Sedan alla dessa såpor som står med fix färdiga idéer och erbjudanden, där individen(" dom andra")ska vika ut sig och sina tillkortakommanden inför den breda allmänheten. Problemen är alltid individuella och personliga vare sig det handlar om att du inte lyckats få ett jobb eller få din ekonomi gå ihop.

På somliga kultursidor och debattsidor dessutom sitter självvalda sanningssägare och vräker ut mer eller mindre välgrundade epos om det tillståndet i det svenska samhället. De vräker ut texter som läses en gång och aldrig mer, för det håller ofta inte för granskning.

Sammantaget med reklambruset måste detta naturligtvis påverka mentalitetsutvecklingen. Vilka blir vi med alla dessa intryck?Beklämd? Nej, mera förbannad vi måste ta strid mot förenklingen och hitta kanaler som balanserar den nästan monopolställning som traditionell massmedia har på informationsflödet. Alternativen finns, t.ex journalister som granskar journalister Quickresponse.se, Expo m.fl. Nu från hjärngymnastik, till lite gymnastiska övningar på cykeln....

Vänskapen skärskådad

Jag hörde på Carl Johan de Geer härom dagen, han satt i en panel och talade om bl.a engagemang i vår tid. En bagatell som fastnade var när han svarade intervjuaren om samarbeten med andra kulturarbetare. Han sa "man får jättenära vänner som man förlorar för alltid" . Det träffade mig, om inte hårt så ganska överraskande mitt i solarplexus. Vad ska vi ha varandra till, är vi färdiga med varandra?Må så vara, jag har några jättenära vänner som jag håller på att förlora för alltid,dagarna går och det blir liksom inget mer.Så är väl i och för sig livet funtat, somliga följer man på vägen väldigt länge, andra slår man följe med för stunden. I vandringarna mot skymningslandet finns ändå några som alltid kommer finnas där vid sidan, även om man inte ses så ofta, och det känns väldigt väldigt bra.

Lavaland

Konferens i dagarna två på Kulturhuset, visionen för framtiden om att dela. De unga som väljer bort det gamla, kanske också väljer bort instutionerna som 68-människorna byggde upp?För att i stället göra hemma, i källarlokalen i parken, på gatan eller på torget. Skrämmer det? Nej inte alls, men det utmanar. Vi måste våga formulera om vårt värde, biblioteket som blev mötesplats, minskad utlåning-ökat besöksantal etc. Jag får höra utav de unga att all makt är tillfällig, och de ger mig sin bild av hur makt ser ut-jag instämmer och känner tro på framtiden!!