Onsdag sista dagen i mars månad 2021, en dag som alla andra, men ändå den sista i sitt slag alldeles unik med sin egen ton och sitt eget tilltal.Den kommer aldrig att komma tillbaka, utan passerar förbi och förblir borta för alltid.
Tankarna på evigheten får svindlande proportioner med jämna mellanrum, också det unika att vara människa får tankarna att flyga iväg. Det, att just jag fick förmånen att vistas denna dag på detta gruskorn i universum som kallas jorden, med dess latinska namn Tellus. Det är överväldigande och fantastiskt.
Rädd att förlora allt inspelad 2001 för 20 år sedan kan vara en låt om det sköra jordelivet, inspelad av Tom Arvidsson på Contrast Eskilstuna .
Dessutom att just jag träffade Nilla min reskamrat genom livet och att just vi fick fyra barn som nu är vuxna och utflugna.
Förunderligt, och det slår en ibland vetskapen om att det är just här nu det handlar det finns inget sen, och att skjuta upp saker till morgondagen.
De här dagarna har jag ändå med mig mina avlidna släktingar på mödernet som vi försöker möta ,med hjälp av vårt film och musikprojekt.
Jag får samtidigt möta mig själv i ljuset av den historia som berättats ,genom den kvarlåtenskap som lämnats efter alla de som är upphovet till att jag fått ynnesten att finnas till.
Morfar och mormor, vi ska bli morfar och mormor. En liten människa växer till där i magen på dig.Förundran över livet och livets gång, det var ju nyss ,du var ett barn? När du ringde och berättade brast det som så ofta det gör för mig, ju äldre jag blir. Känslorna väller fram och går inte att få stopp på.
Alla våra innersta tankar och förhoppningar som funnits där, som vi ändå hållit för oss själva. Vi har ju någonstans vetat att du är vuxen nu, du har ett eget liv med Anton som ni måste leva med allt vad det innebär.
Att få vara med när en liten människa kommer till denna planet som vi kallar jorden, är fantastiskt. Att få följa med på litens resa de första stegen mot framtiden.
