Jag och kamraten spelade dag tre på festivalen och beskrevs i programmet som" två skäggiga individer från Eskilstuna som under några år kuskat runt framförallt Sörmlandbygden, framförandes egna visor hämtade ur vardagen, som gärna vill att lyssnaren ska känna igen sig och kanske dra på munnen åt den cynism som kanske framtonas"slut citat.
Jag slås av att då var det möjligt och det fanns ekonomi att samla hela svenska viseliten, plus en del oprövade kort som vi.
Ted Gärdestad, Alf Hambe, Hanne Juul, Fred Åkerström, Hootenanny Singers, Tommy Körberg,Tomas Ledin , Göran Fristorp,Martin Best, Håkan Steijen, Maritza Horn, Bernt Egerbladh,Anki Hedmark,Rune Andersson, Mats Paulsson, Anders Skilling, Östen Warnebring; Gösta Linderholm, Finn Kalvik, Lars T Johansson plus några till, däribland vi och vännen Göran Pettersson.
Jag minns att visnestorn Anders Börje var med som "hangarounds" , han dog några år senare (1982). En 12 årig Cajsa-Stina var med pappa Fred, på festivalen, och om jag inte minns fel plockade pappa Fred upp henne på scenen, och en rörd Anders Börje stod vid sidan om och sa att, den flickan.......
Det gick bra för oss ,lokaltidningen uppmärksammade vår insats ,även om vi kände oss som kusinerna från landet i sällskapet. Visgeneralen själv gjorde inget större intryck på oss, det fanns hackordning i arrangörsledet, även om många av artisterna var trevligt kollegiala.
En gång, för nu 40 år sedan.
