tisdag 30 december 2014

Minnen från 70-talet

Det nya året väntar otåligt att få göra entré, det gamla frustar och stånkar för att orka till skiljevägen, där det obönhörligen får vika hädan för ljuset från  nykomlingen.
2015, smakar på det, vrider och vänder ändå på det som varit, inte bara under innevarande år ,blickar också än längre tillbaka mot olika hållplatser i det förgångna, där essensen i livet varit så färgrikt att det målat sig kvar i mitt medvetande.

Jag är 23-24 år och bor i Eskilstuna, har börjat att spela med en kompis, och skriva egna låtar.
Från den 18 mars till den 27 mars 1978 var jag på fjäll-ledarkurs på Storvallen i Jämtland. Första långturen gick till Skurdalsporten sedan via Vindarnas Tempel och Storlien  till Storvallen igen.En natt låg vi i snögrotta på renfällar och i sovsäck vid foten av Storkluken, en klump 1110 meter över havet.

Ett annat minne är från 1979, då kamraten och jag i sena april reste runt i Europa till slutet av juli i en gammal folkvagnsbuss.
Stopp i Paris och minnen seglar upp från gatulivet i St Michel. Därefter, resan till Penmarch med sin musikfestival, där Philip och jag spelade schack , Jean-Paul  hade baksmälla, och Jean-Pierre  spelade bombarde.

Vidare till La Baule där vi besökte färdkamratens kompis, som bodde med sin mamma. Jag minns färden ner genom franska centralmassivet (min svindelkänsla) till Nimes, och vidare till La Grande Motte, med de vita futuristiska husen, utformade så att man skulle få mycket sol på sig ,som möjligt. Stoppet i Montreux med besök på Jazzfestivalen, och Dizzy med trumpeten. Vår fantastiska sommar i Europa, i jämförelse med Birgitta som åkte till Frankrike i samma veva och kom tillbaka och aldrig blev sig lik.

Minnen poppar upp där man minst anar. Jag minns första retreathelgen 1978 med start den 10 februari på St Davidsgården i Rättvik, det var kallt den veckan, och vi blev väckta av damen med kamelklockorna.  Det som dyker upp kommer i sin alldeles egen ordning och när det behagar , som bilden från det förgångna hos Hadar och Märta i Öregrund, förmodligen i början på 70-talet jag, pappa och Eva. Mamma bakom kameran, stöttande och alltid beredd på att underkasta sig familjens välbefinnande. Så ramlar minnen på en som löv singlande till marken, eller som i dessa tider, snöflingor från himlataket.

torsdag 18 december 2014

Så mörk är natten i midvintertid

Maja ny i familjen, möter oss vid dörren varje dag och talar om att hon väntat, hoppar vant upp i knät och börjar spinna. Hon har annekterat oss som sin familj.Nu stundar ledighet och barn med respektive är på ingång, vi blir många i huset, men det ska bli trevligt för både husse,matte och Maja.

torsdag 17 juli 2014

Du och jag på verandan hemmavid sommaren 2014


Livets skörhet känns extra en sådan här dag, när sorgen knackar på dörren och någon inte finns här hos oss längre.

tisdag 15 juli 2014

Gotland 2014

Gunnfjauns kapell
Lau kyrka byggd på 1200-talet
Helgumannens fiskeläge på Fårö
Skogsrauk vid Blåhäll


Cykel på Gotland det "raukade" bara bli så, vi var ju där kring Valborg också. Högsommarvarmt bad och kultur och dessutom god samvaro gjorde de 10 dagarna minnesvärda.

fredag 30 maj 2014

Du och jag





Ibland funderar jag över hur det kreativa ska få plats i det dagliga. Det där utrymmet som behövs, när man stannar upp och lyfter blicken mot horisonten. Gårdagen med en fantastisk cykelresa från Eskilstuna via Åkers Styckebruk-Skottvång,Björnlunda, Grytsberg, Björndammen,Högsten, Ärla och tillbaka hem, i fantastiskt försommarväder och en kväll då det plötsligt kom något in ifrån? Finns på Soundcloud som Du och jag.
https://soundcloud.com/mittalterego

söndag 12 januari 2014

Amanda

Igår lördag kom det första rejäla snövädret, just den dagen som vi skulle flytta käraste dottern. Som nu ska studera i Malmö. Gårdagens lass var ämnat föräldrahemmet, som blir lagringsplats för bohag medans permanent bostad sökes i studieorten Malmö.
Lastbilen, en 8 kubiks Renault hämtades på OK och färden styrdes mot nuvarande bostaden i Stockholm.
Trots otur med vädret, diverse bilkrångel, ingen spolarvätska påfylld i vätskebehållaren m.m.
Några värdefulla timmar med dottern, där vi hann avhandla livet och dess föränderlighet och förunderlighet. Slutsatsen blir, det är ett fadersprivilegeum att få vara med sina barn och följa deras väg genom livet.