söndag 16 juni 2019

18:e vändan runt det sköna Vätternlandskapet

Vättern besegrad, eufori
25 eskilstunacyklister , som ett lag tillsammans, en fantastisk känsla att det man uträttar tillsammans blir så mycket bättre.Alla delar har betydelse för att helheten ska bli bra. Skönt att låta åldermannen  76 år leda oss in i Motala till publikens jubel.

Spegelblank Vättern
Klungan
Innan starten 4:22 sammanbiten

lördag 8 juni 2019

Känguruklubben vi som lever på hoppet - 30 år 2019

Den 10 juni 1989 bildades Känguruklubben i Eskilstuna, närvarande var L-O Andersson, Sten Elfström, Per G Engström, Reynold Furustrand, (Nils-Gunnar) Nicke Jansson ,Olle Svensson, Uno Zetterlund, Bosse Lundkvist och Svante Lundkvist.
Konventets öppnande, ordförande Svante hälsade de närvarande välkomna och förklarade mötet öppnat. Fråga om konventet utlysts i godtagbar ordning? Efter en livlig och animerad diskussion fann medlemmarna att konventet utlysts i godtagbar ordning.

Så här var det, långt tidigare hade min far som hade fått förtroende att företräda folket i  riksdag och regering sedan pensionsfrågan avgjordes 1959, känt att långa plenum, oregelbunden livsföring hade slitit på honom. Jag vet att han åkte in på Serafimerlasarettet med allmän blodförgiftning vid något tillfälle. Hälsan och någorlunda sunda matvanor fick komma i andra hand.

Kompisarna från posttiden höll ändå samman och träffades på lördagar när tid gavs redan i mitten på 60-talet vid Vilsta Raststuga hemma i Eskilstuna, för att träna, prata och tippa. Ett sätt för Svante att hålla kontakten med ursprunget och dessutom bättra på konditionen. Han och Nicke Jansson hade löptränat en del i smyg innan, för på den tiden var det inte givet att bara ge sig ut och springa. "Det var väl ingen riktig karl ,som höll på med det?"

På lördagsträffarna i Vilsta ,när kompisarna sedan anslöt sig till Nickes och Svantes lördagsjoggar, fick Svante minsann sina fiskar varma och fick stå till svars. Där fick han också support och och möjlighet vässa sina argument inför kommande strider.  Kompisgänget och nätverket på hemmaplan betydde väldigt mycket för Svante.

Våren 1989 var dåvarande ledamoten av riksdagens  konstitutionsutskott Olle Svensson på långresa i Australien, varvid han hemförde 9 stycken förgyllda kängurunålar till rockslaget och en ide´.

I vår trädgård bildades så Känguruklubben den där sommaren 1989, och ordförande blev Svante som tackade Olle för att han så förtjänstfullt tagit initiativet till Känguruklubben. Klubbens motto blev-Vi som lever på hoppet. Det blev samvaro och träning under lekfulla former, men också ett lokalt ankarfäste för Svante.
Än idag träffas Nicke, pappas gamla kompis från postentiden, och jag i Vilsta Sporthotell på lördagar.
Stolta medlemmar i Känguruklubben-Vi som lever på hoppet





Bild Nicke och Svante.

söndag 26 maj 2019

visfestivalen juli 1979

Det känns avlägset, 40 år sedan, en lång tid men ändå inte längre bort än att minnena kan göra sig påminda i min känslobotten. Västerviks Visfestival trubadurernas eget "ruinprov" i Stegeholms Slottsruin som Oscar Hedlund uttryckte det i programmet.

Jag och kamraten spelade dag tre på festivalen och beskrevs i programmet som" två skäggiga individer från Eskilstuna som under några år kuskat runt framförallt Sörmlandbygden, framförandes egna visor hämtade ur vardagen, som gärna vill att lyssnaren ska känna igen sig och kanske dra på munnen åt den cynism som kanske framtonas"slut citat.

Jag slås av att då var det möjligt och det fanns ekonomi att samla hela svenska viseliten, plus en del oprövade kort som vi.

Ted Gärdestad, Alf Hambe, Hanne Juul, Fred Åkerström, Hootenanny Singers, Tommy Körberg,Tomas Ledin , Göran Fristorp,Martin Best, Håkan Steijen, Maritza Horn, Bernt Egerbladh,Anki Hedmark,Rune Andersson, Mats Paulsson, Anders Skilling, Östen Warnebring; Gösta Linderholm, Finn Kalvik, Lars T Johansson plus några till, däribland vi och vännen Göran Pettersson.

Jag minns att visnestorn Anders Börje var med som "hangarounds"  , han dog några år senare (1982). En 12 årig Cajsa-Stina var med pappa Fred, på festivalen, och om jag inte minns fel plockade pappa Fred upp henne på scenen, och en rörd Anders Börje stod vid sidan om och sa att, den flickan.......

Det gick bra för oss ,lokaltidningen uppmärksammade vår insats ,även om vi kände oss som kusinerna från landet i sällskapet. Visgeneralen själv gjorde inget större intryck på oss, det fanns hackordning i arrangörsledet, även om många av artisterna var trevligt kollegiala.
En gång, för nu 40 år sedan.



torsdag 4 april 2019

Mormor och morfar-familjen Bernhardsson

Här uppställda till fotografering i början på 30-talet, familjen Bernhardsson Elna, Ernst min mamma Maj-Britt sittande på stenen, bröderna Lars-Ingvar och Roland och syster Harriet.Saknas gör Margot som inte är född när bilden är tagen. Alla är borta sedan länge, men inte glömda.
Mormor Elna Maria en bland 12 syskon född på Balsta i Eskilstuna år 1900, morfar Ernst född i arrendatorsbostaden Säby prästgård 1896.

tisdag 26 mars 2019

Där jag kommer ifrån gör vi så här......

Det låg en förebråelse i de goda råden, en förebråelse som jag genomskådade ganska tidigt. Det du gör är egentligen fel, gör så här istället, menade du. Var det, det egna behovet att manifesterat ett illa tilltygat självförtroende på mig, eller fanns det ett uns av välvilja i dina "råd".
Det finns ett glapp mellan självbilden och omvärldens bild av oss, ett glapp som vi försöker överbrygga. Det är genom andra vi blir till heter det ju.
Men det verkar som du vilar tryggt i  din egen självgodhet och ditt självförtroende. "Själv är bästa dräng"?Men jag är inte så säker. Rädslorna förlamar och förminskar oss människor?Rädslan för att inte duga, räcka till, att inte vara önskad etc. Då är det lätt att vi istället genom att trampa på andra tror vi att vi blir till.
Ok för mig att du intar din position, men låt mig vara.


fredag 14 december 2018

Vråken och Ödet

Vråken och ödet  , en låt som gjordes och spelades in på -90 talet med Ola Molander gitarr, Marie Evans kör,Tommy Skotte på bas, Thomas Opava på slagverk och jag fick vara med och sjunga, dessutom stå som upphovsman och gitarrist. Nu har Tom Arvidsson ändrat lite i ljudbilden lite till det bättre vilket uppskattas. Notera Olas fina gitarrspel och solo.