Januari 2012

Utrymmet för kreativt tänkande och handling skapar vi själva i denna del av världen. Möjligheterna är nästan obegränsade och hindren ofta imaginära. Men ändå sitter vi där på våra blankslitna bakar och kommer oss inte för, tiden går och klockan slår. Men när klockan slår 12, vad händer då? Nej detta får inte bli en domedagsdystopi. Livet är härligt och det pågår.Ungarna har flygit sin kos och erövrar världen, och du och jag har mycket på gång. Dessutom tror jag optimistiskt på en ny vår för parlamentarismen.Det är det bästa vi känner till i alla fall för att värna och utveckla demokratin.

Lära för livet ,eller bara för näringslivet...?

Skolan, min skolgång mina barns skolgång börjar bli allt mer avlägsen, men har präglat oss för livet på gott och ont. Tanken om att vi skulle ha någorlunda lika bas att stå på när vi gav oss ut i livet, också tanken på att specialiseringen och valen skulle man göra först när man var rustad att välja själv längre upp i skolåldrarna. Nu hade väl skolan som jag lämnade sina brister och jag måste erkänna att jag lappade ihop mina spruckna erfarenheter under min folkhögskoletid sedemera.

Men jag måste också erkänna att jag känner främlingsskap inför den politik som nu härskar avseende våra barns väl och ve. Marknaden styr också alltmer villkoren avseende våra barns framtid. Vi tillhandahåller via vår skattsedel ett ekonomiskt spel kring vår gemensamma resurs, barnen.

De ska göra skillnad genom att från tidig ålder lära sig att konkurrera på bekostnad av samarbete och samförstånd.