Du, jag och familjen-vårt gemensamma CV

1983 träffades vi för första gången på våren, jag var 28 år och du skulle fylla 27 år. Nu har det gått 28 år till och under den perioden, som ibland känns så evinnerligen kort men ibland är väldigt,väldigt lång tid, har mycket hänt i vårt gemensamma liv. Fyra barn har vi fått, den äldsta 26 år, han är nästan lika gammal som vi var då. Alla våra föräldrar har följt oss och sedan vandrat vidare, och ur tiden under dessa år. Vi har fått byta jobb och sysselsättning ett flertal gånger, och engagemangen har kommit och gått. Huset som vi bor i har byggts om och till på längden och på tvären, och anpassats efter våra behov. Vi hade hund i 12 år, och vi har haft diverse smådjur(Papegojan bor kvar) .

Barnen har gått hos dagmamma och på dagis, Waldorfförskola, deltidtidsförskola, grundskola, gymnasieskola och folkhögskola.

Vi har gått på BVC, vårdcentraler, föräldramöten, fotbolls och handbollsträningar, lyssnat på skolkonserter och gått dans och teateruppvisningar.

Vi har packat bilen full med ungar,hund och papegoja och åkt på semestrar till Skåne, och när och fjärran.

Världen utanför vårt fönster, har varit föremål för diskussion och engagemang. Vi har klivit ut i samhället men alltid kommit tillbaka, och vi har funnits där för varandra.

Nu har alla barnen flyttat hemifrån, men kvar finns alla rester av 26 år som fyrabarnsföräldrar.

Livet är förunderligt, men härligt att leva!!

Mediemjölken och politiken

Jag höll på att gå vilse på vinterfjället en gång för länge sedan. Det var på eftermiddagen minns jag och skymningen började falla och paniken började smyga sig på. Med den kom tendenser till snöblindhet, och jag kommer ihåg ensamhetskänslan där ute i tystnaden.

Parallellen känner jag i mediesamhället som håller på att skapa en bild där man förtingligar politiken och kulturen , och gör oss till konsumenter av massmedial skit,rent ut sagt. Och i deras släptåg alla dessa vetvillingar som fyller kommentarsfälten på nättidningarna med mer eller mindre avträde.

Där vi luras att irra på väldiga mjölkvita medievidder, där lederna är dåligt utmärkta, och lederna som leder ut i tomheten, många. Göran Greider skriver i DN 6 november 2011 "Flera skeenden samverkar till att skapa en djupt antipolitiskt världsbild där ett enda kvitto betyder mera än en havererad a-kasseförsäkring eller permanentad arbetslöshet, slut citat. Angelägenhetsgraden att ta del av debatten minskar eller förytligas, man vänder politiken ryggen och spottloskorna viner i luften, förpliktigande till intet.

Tyvärr verkar karriärpolitikerna vara marionetter i det här spelet, få orkar stå emot och blir lätta offer för de subjektiva mediedreven.

Till saken hör att vi måste revitalisera politiken , återskapa förtroendemannaskapet.

Det krävs alltså en stor inre "rening" i det politiska systemet helt klart, men vad värre är, det är faran med den snedvridna bild medierna ger av vårt vara.

Nu kom jag på rätt led sinom tid på min fjälltur, men det tog sin lilla tid och inte utan ansträngning, ty det var ju på den tiden när man varken hade GPS eller mobiltelefon.

Det finns så många mer möjligheter nu att orientera sig fram, men det finns också flera möjligheter att gå bort sig.