Individens rätt går före allt annat?

Elna Maria, min mormor var född 1900. Hon hade fem barn,som var och en gifte sig och fick två barn vardera som vanligt var på 50 och 60-talen. På lördagarna samlades ofta familjerna i hennes kök för att spela kort och dricka kaffe. Hon servade och hon serverade precis som hon var van vid, och som livet hade gestaltat sig. Hon var också avlastning, och tog hand om barnbarnen titt som tätt. Själv satte hon alltid andra i första rummet. Hon blev familjens medelpunkt som höll samman allting, samtidigt som hon tjänade.
 Rollerna har förändrats, vi vill gärna hinna med att självförverkliga oss, men glömmer kanske ibland det verkliga livet? Det som ibland bara kunde handla om att ge plats och tid för mötet generationerna emellan. Mormor gick bort 1986, men minnena lever kvar...