Öppna din dörr...

Jag möter så många människor med så vitt skilda erfarenheter på platsen där jag bor. Idag mötte jag den unga pojken som flytt från Somalia, en bland många. Han berättar hur medlemmar från en annan klan torterat honom, slitit bort naglarna, och slagit honom sönder och samman.
Igår träffade jag den lille mannen från Kosovo som kom redan 1964 som 18-åring till Sverige, och som nu vill delge mig sina tankar och idéer om hur han tycker vi skall leva samman.
Jag mötte också den nyblivne pensionären som jobbat inom psykiatrin, och flyttat runt i hela vårt avlånga land allt eftersom psykiatrireformerna kommit och gått.
Där runt hörnet väntar en strid ström av erfarenheter på oss.
Att alla människor har en berättelse är ju allom vedertaget, men man behöver platser dit man kan komma med sina berättelser. Nu på höstkanten drar vi oss inomhus, och tillgången på mötesplatser minskar drastiskt i den kalla nord. Då är det läge att öppna dörren, och möta nästan.....

Ekenäs i september

Länsteaterföreningens styrelse träffas några dagar på Ekenäs en bit utanför Flen. En gård som länge var i familjen Lamms ägo, nu en stiftelse i makarna Lamms namn. Samvaro med högt i tak, som alltid i stora gamla hus, husets spökhistoria.
Finns det spöken i små hus kan man undra, varför är spökerier alltid förknippat med slott herresäten?Hösten smyger sig långsamt på och vi blandar allvar och lek. Kultur skapar inte bara känslan av sammanhang, kultur skapar sammanhang.
Jag undrar om vi inte håller på i och med den nya kulturpolitiken att administrera bort möjligheterna för kulturen, tväremot intentionerna. Pengarna är borta innan vi nått fram till föreställningen?

Ett litet steg på vägen...

Nu är vi anmälda till Vätternrundan 2011, för 12:e gången. Jag har cyklat runt hela sjön 10 gånger i ur och skur. Denna årligen återkommande pilgrimsvandring som jag beskrivit förut här på bloggen, hur är man funtad som år efter år åker runt runt, och dessutom tycker det är kul? 2004 bröt jag emellertid i Habo, genomsur och frusen. Jag var inte " dressed for succes" den gången, men man lär sig. Jag är nog en cykelfetischist, det är väl bara att erkänna. Jag har för någon vecka sedan passerat 500 mil sedan i april på racern, dessutom cyklar jag alltsom oftast från och till jobbet, ett privilegeum som vi småstadsbor har. Som sagt var man blir en aning fixerad.

Jag mötte en människa.....ett unikum

Han hade byggt sitt paradis på jorden fyllt med skit och bråte, men han var fri som fågeln och valde själv åt vilket vädersteck han skulle gå, och det var det som egentligen var själva meningen. Han kunde själv! Det var långt till närmsta granne både i själ och hjärta. Han var en av de omöjliga, som inte lät sig snärjas av några fagra löften från någon osnuten politiker.

Han blev i sin skit, utan något behov av att ta sig någonstans där lukten av civilisation kunde riskera hans frivilliga exil. Jag besökte honom åter, en varm sommardag, och lät mig förundras över hur en människa kan överleva på denna sophög, som skulle föreställa ett hem.

Det var inte så att han var utan medel, nej då han hade ett jobb och en lön som han lyfte varje månad, han hade bara låtit skiten läggas på hög. I diskussionen oss emellan såg han det alltid på ett alldeles eget sätt . Kom jag med mina erfarenheter, så ville han gärna tangera och överträffa mina erfarenheter. Han lyssnade dock alltid och tog intryck även om han försökte dölja det, för han var mån om att inte bjuda på något.

Dock var han en oerhört varmhjärtad och hjälpsam människa som kunde stå till tjänst alla dygnets timmar för mig och familjen, bara han fick göra det på sitt sätt. Vi var de utvalda som han kunde med.

Vad han inte visste var att för varje dag ökade avståndet, avståndet till människorna och samvaron.

Skulden lät han dem bära som han inte kunde nå eller begripa sig på, de hade förverkat sin rätt att leva här bland oss tyckte han.

Så dök det upp, hans alternativ, de som förde hans talan; Sverigedemokraterna. För första gången på decennier, röstade han med stolthet på valdagen.

Jag tänkte, på honom som ett unikum, men hur kom vi till så skilda slutsatser?Jag trodde i min enfald att vår dialog skulle betyda något, även om vi kom ifrån skilda planeter? Jag trodde jag nådde fram? Jag måste söka upp honom.........fråga honom på vilka grunder? Inte ge upp, aldrig sluta hoppas, enträget, envist, återkommande beröra det som vi nästan glömt och lämnat oberörbart? Jag måste söka upp honom......

Jag har stora förväntningar på en ny regering!!!

"Det har med grundvärderingar att göra" säger Bo Sundström i kvällstidningen. "hur ska vi få det bättre" i stället för "hur ska jag få det bättre". Det handlar också om det är pengen som är drivkraften, den gamla piskan och moroten eller om det är utbildning,arbete och kultur som driver människan framåt. Jag har stora förväntningar på en ny regering, och hoppas som den optimist jag är på förnyelse av det politiska livet efter den 19 september.

Läser om utanförskap

I området där vi bor, och där jag har växt upp bodde en gång en man, med sin mor och far i ett prydligt egna hem. Modern minns jag som ett trevligt biträde i den lokala livsmedelsaffären, av fadern minns jag ingenting. Själv hade han författarambitioner, och skrev några inte alls oävna halvdokumentära inlägg i den svenska samhälldebatten.
Hans politiska hemvist,( om han nu hade någon hemvist) var långt ut på vänsterkanten, i stort sett så långt ut man kan komma, där ensligheten ekar tomt.
Han tålde aldrig de som valde reformernas och kompromissernas väg. Han hade ju allt så klart för sig, han visste bättre.
Karriären avslutades med att han tillhandahöll familjesidan i lokaltidningen, och då och då i bitterhet spottade ur sig en och annan knivskarp sarkasm i lokaltidningen. Han förlikade sig aldrig, och när det verkligen gällde de sjuka, de utförsäkrade,de arbetslösa
valde han istället soffan och utanförskapet.

En man för länge sedan....men fortfarande ständigt aktuell

Att lyssna och försöka förstå

Han talar fort och forcerat, som om han vore jagad. Engagemanget är inget att ta miste på. Han är redan på väg in i nästa tanke när motparten ger svar på tal .

Därför samtalar de för döva öron. Det uppstår ingen kontakt, istället för att lyssna på varandra höjer de bara rösten mer och mer, och talar ,nästan skriker snabbare och snabbare till varandra.

Man behöver dom inte, för att få veta!

Jag måste säga att jag har svårt för kvällstidningar, de har grundligen banaliserat samhällsanalysen, och på ett tämligen arrogant och hänsynslöst sätt ökat motsättningarna i samhället. De har gett SD och andra grumliga sammanslutningar en felaktig självbild, genom att ge dem oförtjänt mycket utrymme. Produktionstakten på redaktionerna är naturligtvis oerhört hög, så tid till fördjupning och eftertanke är det inte att tänka på.


Den borgerliga dominansen i media gör inte saken bättre. Denna s.k tredje statsmakt liknar mer och mer en alliansens propagandaapparat , naturligtvis ovärderlig för alliansen så här i valtider. Den oberoende och granskande journalistiken får man leta efter. I stället snaskas det, och man jagar sensationer och hänger ut sina troféer som man förr visade upp liken på galgbacken.

Ska vi gissa värdet på propagandan 1...2..eller 3 miljarder?