Stockholms Skärgård

Behovet att återigen vistas nära havet, det rätta elementet, sältan på dina läppar, vinden som mjukt baddar kinden...

Stockholms Skärgård som börjar vid Fjäderholmarna med sina mjuka skogbevuxna öar till att börja med för att sedan bli karga kobbar och skär längst ut vid havsbandet, är inte detta bilden av svensk sommar, så säg?

Trots att vattenskotrar ibland leker i svallet efter vår skärgårdsbåt, och att bratsen ibland stänker förbi i sina fartvidunder, så är skärgårdsidyllen hänförande!!! Vilket privilegium att fortfarande kunna kliva av båten på Bullerön och hoppa runt på de solvarma klipporna utan att det står privatskyltar överallt. Något att värna om!

Telegrafist August Strindbergs tillhåll på Sandhamn innan det begav sig...

Morgontur

Kolsta Hatt, i folkmun kommunistholmen där arbetare en gång etablerade sina små "sommarstugekartonger ", lagom långt i från sta´n och fabriken. Nu ett attraktivt läge för semesterfirare.

Vi äter medhavd frukost på "hattkullen" , med Blacken som fond, och längst bort i horisonten anar man det väldiga värmeverket i Västerås.. Mälarkusten är så där förföriskt inbjudande som får alla sinnen att kvirra i hela kroppen. Cyklar via Slätviken-Grundby-Ingespjuta-Sundbyholm-Mora-Fiholm till Sörfjärden där vi dricker förmiddagskaffe...också med vattnet som fond.
Nära naturen, vetefält som ser ut som mjukt silke, och sträva nakna kornfält som står i stram givakt. Blåklint ,kamomill
och lupiner regerar i år tycks det mig.....

Sigur Ros

Vi tittar på video från Island med äldsta sonen, minns kvällen på Dalhalla 2006 .Musik och projektioner som flyter i varandra, kanske det unika samspelet mellan natur och människa. Långa sekvenser där vi får tid istället för att bli berövad. Naturdramatisk musik kan man kalla upplevelsen för det eller förstör jag upplevelsen genom att försöka benämna den med ord. Låt den istället ligga där i minnet som en hågkomst om något gott, ursprungligt, något närande och uppbyggligt..........

midsommar 2009

Vandrar över den gamla dammen mot gräddtårta med jordgubbar. Spängerna sviktar mjukt under fötterna. Det doftar myrmark,pors och det rostbruna vattnet ligger stilla.

Den årliga strapatsen innan sillen och nubben går denna gång under ett bitvis grått molntak, men det gör stämningen än mer trolsk och förväntansfull. Lantmätaren pekar med van hand ut färdväg , sevärdheter men också villovägar. Hans engagemang smittar av sig på följeslagarna.

Vad finns mer att önska en midsommarafton än en vandring uti i det blå....?




ur.wikipedia.org om midsommar


Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta inlagd sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.
Traditionen att äta sill och färskpotatis är relativt ung och skapades i storstäderna på 1920-talet. Förr sågs det som slöseri att äta potatis som ännu inte vuxit färdigt (i Nordsverige hinner dessutom inte potatisen växa så tidigt som till midsommar), och inlagd sill var att betrakta som vardagsmat.
Många dricker nubbe till maten. Det dricks också mycket öl och andra alkoholhaltiga drycker under helgen.

Homo ludens-den lekande människan!!

Detta är ett uttryck för barnet inom mig, javisst är det så. Kulturens födelse genom leken, att ständigt utforska vara nyfiken är det individuella idiom som för mänskligheten vidare. Mina personliga verktyg som jag fixat till under min levnad, blir redskap till att hantera till och med det ogripbara. Stängslen och murarna är ofta bara imaginära, sitter i knoppen på mig. Jag kan numer lätt kliva förbi dessa.

Att skapa genom musik ,text och bild , och hålla det levande är en utmaning , men samtidigt ett måste för min existens. För andra finns en annan språklighet, andra idiom så är det bara och det förstår jag vid mogen ålder. Pusselbitar faller på plats och en ny trygghet och tillförsikt anar jag och det känns bara bra att se tiden ann med en stor portion nyfikenhet.

En egen hemvist

Att ha ett eget fäste i tillvaron att alltid återvända till, behöver man det? Kan man ha det inom sig bara eller behöver man fysisk förankring i en egen täppa.

Just idag när gården är fixad, gräsmattan tuktad och det kliar av nyslaget gräs på fötterna, känns det viktigt med plätten på jorden.

Men det känns också viktigt att dela plätten med andra, och låta fantasin flöda hur man kan använda plätten.

Entrepenören inom mig vill ena dagen öppna kulturcafé på den , bjuda in till tematiska samtal eller ha musikkvällar med kulinarisk inramning. Andra dagen går tankarna i helt annan riktning, odling och bidrag till hushållningen....

Vilken förmån det är att ha en egen hemvist.....det är dax att sätta planer i verket.

Cykla Vättern Runt eller låt bli.....

För nionde gången har Vätternrundan avklarats. Man startar från Motala och kommer tillbaka till utgångspunkten lite drygt ett halvt dygn senare.Vad är meningen frågar sig den oinvigde.

Det hinner man alltid fråga sig själv ett antal gånger under loppet. Men det konstiga är, att efter målgång och dusch, så är suget tillbaka, man måste bara "pået igen". Känna i hela kroppen att man lever.Utstå fysisk och psykisk smärta, är det njutning? Så är det nog, konstigt men förmodligen en bit av sanningen. Är det samvaron, det är säkert en sida av medaljen icke att förakta, alla dessa medbröder och medsystrar som på ett eller annat sätt interagerar med än under loppet.

Det är härligt att göra det ihop!!!

Årets upplaga var strapatsrik då det regnade en del, och kamraten fick bakhjulspunktering, men det kändes ändå väldigt bra, och ölen smakade som alltid bra efteråt.

Tack gänget Anders,Benny,Marie,Hans som gjorde min resa i år till en minnesvärd upplevelse!

Nu är det annat på agendan.

Fru Nålmakare.......

Jag och Oscar O. har spelat på Nålmakaren idag, det trillar in lite speljobb nu och då. Inte som på 70-80 -talet då jag hade spelning i stort sett varje vecka, men jag är t.o.m bokad en bit in på hösten.

Trevligt och meningsfullt tycker jag, musiken som brobyggare människor emellan, det är väl mer nödvändigt en nån´sin dessa dagar. Några egna rader.......

Dagen försvinner mot röd horisont
kvar dröjer värmen som finns i en sång
Dansa min kära jag älskar Dig så
Dansa Dig vacker men gå ej på tå
Dansa min älskliga vän (1997)

Vätternrundan för nionde gången, vädret ostadigt. Motala nästa, sedan vägen ner mot gröten i Jönköping, lasagne i Hjo och predikanten i Boviken. Hoppas på att kunna köra en tionde gång, jämnt och bra.

Färdkamrater denna gång, en bankman, två poliser och en sjuksköterska...kan bli bra.

fotnot
Nålmakare tillverkade sy- och knappnålar av metalltråd (oftast stål- eller järntråd). De tillverkade även hårnålar, strumpstickor och virknålar. Tillika seniorboende i Eskilstuna.

Ursprung..

Farfar Karl Albin, född den 6 februari 1882 släggare och slaktarlärling sedermera lagerförman på Eskilstuna Stålpressningsbolag.Farmor Anna Matilda född den 13 juni 1890 piga och sedan hemmafru, mitt ursprung på fädernet. De gifte sig 1912, 1919 fick de ende sonen, Karl Svante. Hinke Berggren hade hållit tal i Folkets Hus och uppmanat arbeterna att inte förse kapitalisterna med billig arbetskraft och militäristerna med kanonmat. "Vi ska inte behöva bli fattiga för att kapitalisterna ska bli rika. Dom kan göra sina ungar själva sa den nyblivne stolte fadern". (ur I grund och botten).

Jag fick aldrig träffa min farfar, jag har sparat en bild på honom när han som 60-åring går på händerna. Han var också en duktig tecknare, jag har kvar tiotalet bilder som han gjort. Farfar dog i kräftan 1946.

Farmor vakade över oss en våning upp under hela min barndomstid, i basker och med långrock skötte hon också lördagskrattningen på gården. Nåde den som rörde till krattningen under helgen.... På ålderns höst hade hon några fästmän som kom och uppvaktade, men det blev mest Fia med Knuff.. Farmor dog 1972 efter ha tillbringat sina sista år på Elimhemmet på Bryggartorpsgatan.

Vilka spår har de ristat i efterkommande generationer, i min familj som är dubbelt så stor....?

När medelåldern kysser dig och mig.....

Det är skönt med de små vardagshändelserna, som vi nästan aldrig benämner utan bara går förbi med ett belåtet konstaterande. De synes grå rutinerna som bildar det vi kallar vardag. Småpratet vid frukostbordet varje morgon med tidningen solidariskt flyttande emellan oss. Tänk vad man värdesätter sånt nuförtiden. Det klart man är öppen för att uppleva det stora, det omvälvande fantaseriet, men välbefinnandet trivs nästan bäst i det lilla formatet....

Kanske en längtan tillbaka till det ursprungliga, den totala sinnesnärvaron , fri från prestige och resta tuppkammar. Men ändå nära till den lekande människan, med ålderns erfarenhet och trygghet som bagage förhoppningsvis. Smånojset innan frukosten är klar, låter mig behålla värmen en lång bit in på dagen.....


2009-06-04


Vandrar genom bokskogen i Sigurds fotspår där träden står hymn mot himlataket

Ljuset anfaller med en lätthet som gör tillvaron uthärdlig, ja nästan förklarad faktiskt.

Jag förnimmer svagt den mening som så många vill göra sig till tolk för, och som låter sig beskrivas om och om igen, bara så där som från ingenstans…..

Bladverken håller oss nära marken, skorna vadar i den mull som ropar : Förena er! Förena er!

Den monumentala katedralen bereder nästan oändlig plats för stillhet och eftertanke, men också till sång och berättande, ger dig ditt inre fokus tillbaka, en gudagåva eller ödets nyck beroende på vem du är.

En fristad du kanske aldrig träder tillbaka in i om du inte någon gång återigen söker upp platsen där pelarvalven står hymn mot himlataket

Semester och sen...

Snart semester och sen det nya livet?Osäkerhet om framtiden kvarstår, men är ändå fylld av tillförsikt och vetskapen om att alla i gänget mår bra gör att tillvaron känns ljus.

Nya strängar på gitarren, en vecka från helvetet runt Vättern vad kan man mera begära utav tillvaron.

Jag körde 12 mil igår efter Amandas student, runt i Mälardalen på snirkliga vägar, Eskilstuna-Strömsholm-Hallstahammar-Dingtuna-Rytterne-Tumbo-Torshälla-Grundby-Sundbyholm -Jäder-Kjula härligt! Mats L.( http://katedralbygget.blogspot.com/ )ringde och sådde nya frön . Inspiration.......

Tankarna far i huvudet när jag sen går och röstar, Svante har fått en ros i handen igen ,men från vem? En som tänkte med hjärtat eller någon som var kallt beräknande? Vem skall få mitt förtroende? Jag vet var jag står, men vem bland dessa tror jag på?