lördag 22 januari 2011

Att skriva sig frisk?

Jag försöker fästa mina tankar på ett papper, men pappret halkar undan hela tiden , och tankarna landar i det praktiska, vardagliga istället. Så måste de få vara ibland. Men det är bra hjärngymnastik att försöka skriva några ark varje dag, det fångar in tillvaron och min uppmärksamhet märker jag. Vi har dels en skrivbok på vår toalett, där vi kan fnula och strula dit "ord och tankar för dagen", sen tror jag att bloggandet har en betydelse också för egen del, och för det tredje försöker jag med ojämna mellanrum skriva nya låtar. Sammantaget har denna strategi, om inte annat, mentalhygiensk påverkan på mig själv. En del av den Lundkvistska överlevnadsstrategin? Javisst men livet är så mycket annat också, men just nu i stunden är det på det här sättet. Livsresan vindlar sig fram på spännande vägar, mötena är många, stoppen meningsfulla alltsom oftast.
Som idag när Hugo och Pia kom på besök. Några timmars innerlig och meningsskapande tillvaro. Det är härligt med människorna!

lördag 15 januari 2011

Snöröjning för hundtoalett

En vinter, värd namnet. Jag läser om problem med snöröjningen på ena uppslaget och ras och översvämningar på det andra uppslaget. När jag promenerade i morse ute i Vilsta såg jag att snöröjarna hade röjt, inte bara gångarna, utan också runt en del av träden, så att hundarna ska kunna komma till. Det kostar så lite med omtanke och servicetänkande, och framförallt i vår del av världen har vi råd och tid, fast vi inte tror det. Det där lilla extra syns ofta mest! Det borde vi tänka på lite mera.

lördag 8 januari 2011

Skidpremiär....

Långt från Val di Fiemme begår jag min skidpremiär , kl.7.30 på lördagsmorgonen den 8 januari 2011. Det är 4-5 minusgrader och jag sträcker ut, diagonalar och stakar mig ut mot Vilsta. Det är några år sedan sist, men det sitter där. Nu får Marcus Hellner se upp!

onsdag 5 januari 2011

Dagen innan aftonen

Han var en trogen kompis ,alltid beredd att lyssna, pigg på att hänga på allt vi företog oss.
Tålamodet var oändligt, hans tur kom ju förr eller senare. Han var generös med att visa uppskattning, och man kändes sig alltid viktig i hans närhet.
I veckan förenades han med sin namne och sprang över morgonljusets bro till gröna ängars ö.

måndag 3 januari 2011

"Här ser ni en som inte syns" Gösta Ekman om Gunnar Papphammar

Jag läser Klas Gustafsons Farbrorn som inte ville vá stor om Gösta Ekman, ett rejält stycke 1900-tal. Intressant och tankeväckande om den lilla- stora människan.