Tio för de rika o fem för de små...

En likvärdig skola för alla mina barn som grund, en skola som inte delade in och exkluderade. Det var så självklart att det skulle vara på det sättet. Vårt gemensamma ansvar när det gäller vård och omsorg var också så självklart en gång i tiden. Och att betala skatt, var att bidra till det gemensamma, och det ville man ju, eller?
Jag återkommer ofta så också här till solidaritetsperspektivet i mina funderingar, och i den mest jämställda av världar så har vi i välfärdens Sverige fortfarande en unik möjlighet att få med alla på tåget. Men i ivern att privatisera och avnäma oss det gemensamma ansvaret för vår framtid, flyr vi mer och mer in i ojämlikhetens förödande labyrinter, med alliansens politik.
Den unge Fredrik Reinfeldt skrev 1993 i Det sovande folket: Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion (slut citat). Välfärdsstaten utgår ifrån folket, och utifrån politiken som det möjligas konst. Den unge "Muffaren" Fredrik skrev vidare :"Politiker skapar inte resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning". Den vuxne Fredrik fördelar om landets gemensamma resurser enligt "tio för de rika och fem för de små".

Bohus fästning-den besvärliga fästningen

Vi har varit och vänt i Bohuslän, Kungälv. Där mitt emot den på sin tid ointagliga fästningen byggd 1308, ligger Nordiska folkhögskolan, där nästäldsten av barnen ska tillbringa året. 3 av 4 barn går i år på folkhögskola, och den 4:de gick för några år sedan.

Alla i familjen har nu gått eller går i folkhögskola.

Att välja folkhögskola och folkbildningen är att gå utanför de formella utbildningsvägarna. Men det är lärostigar för livet har vi fått erfara, och jag är glad att mina barn tar chansen, även om det är en lite annorlunda väg att ta sig fram på.

För många tornar arbetsmarknaden upp sig som en ointaglig fästning någonstans därborta. Så jag säger bara njut av livet på folkhögskolan, det kommer att gagna er hela långa livet, och det hjälper er att till och med belägra och behärska Bohus fästning och alla andra fästningar med , sinom tid!

Kultur-en demokratisk rättighet

Alla människor har rätt att vara med och säga sin mening, men vi har olika sätt och möjligheter att uttrycka oss på.

Jag träffade Hampus under några år, han var gravt funktionshindrad, och han kunde endast tala med ögonen. Vi kunde tala med varandra han och jag. Jag använde sången när jag tilltalade honom och han svarade med ögonen. Jag har aldrig sett så uttrycksfulla ögon som Hampus ögon.

Hampus lärde mig mycket, genom den han var. Jag sjöng: Bollen den rullar och Hampus är här och han var verkligen närvarande och levande med sin spastiska kropp och sina livliga ögon.

Konsten och kulturen erbjuder många vägar till deltagande och delaktighet inte bara i sådana specifika fall utan faktiskt hela tiden. Ändå tar inte det traditionella skolsystemet, för att ta ett exempel ,den möjligheten på allvar utan kulturen är mer en garnering eller en stunds förströelse.

Utav hela grundskoletidens drygt 6600 timmar så utgör t.ex musiken endast 230 timmar.

Kunskapsskolan värderar inte kulturskolan, och ser inte det basala att vi har så många språk och sätt att uttrycka oss på. Kunskapsskolan förutsättser att vi alla kan använda samma traditionella verktyg där några kanske skulle komma bättre till sin rätt om de fick använda pensel och färg.

Alltså säger jag det en gång till. In med kulturen i valdebatten!

Det finns så många sånger om kärlek........

Rytm-vi ger järnet skulptur av Annika Heed

"Det finns så många sånger om kärlek, men för få om dig och mig" skaldade Börge Ring pastor och vispopare för massor av år sedan. Att besjunga sin älskade, eller sången om kärlek tros ha sitt ursprung i Frankrike redan runt 1100-talet. Man tillskriver Hertig Vilhelm av Akvitanien att vara den förste trubaduren.

Nutidens vissångare i rakt nedstigande led har breddat sitt register och kan beskrivas som samtidsskildrare och ibland bärare av politiska budskap, eller åtminstone musik och texter med politiska undertoner. Kärleken finns dock alltid med på ett hörn.

Om ni råkar ha vägarna förbi Eskilstunas Gamla Teater på onsdag kl.19.00 kan ni få uppleva en gammal relik, inte från hertig Vilhelms tid, men däremot från det glada 50-talet. Ett musikmöte tillsammans med Janne Elvi och Oscar Olsson. Det utlovas egna reflektioner i musikformat som passar känsliga öron, och förhoppningsvis några låtar som handlar om dig och mig?

Ekenäs Kvarnteater

foto:Didrik Tångeberg

Jag drömde om Joe Hill i natt vi stod där man mot man, ja sa till Joe : Du är ju död! Jag kan ej dö, sa han....

Vi har mött teatersörmland denna vecka, den vindlande vägen ledde oss till Ekenäs Kvarnteater och Nicklas och Jenny Lantz m.fl. Den ledde oss också till Romeo och Juliet i Niclas bearbetning, med honom ensam på scen. Han bevisar tidlösheten i den goda konsten. Fyra hundra år har gått men Shakespeares verk lever vidare.

På 80-talet var jag på ett seminarium på Hallstaberget i Sollefteå, med ett flertal av de poeter och författare då verksamma i Norden. Där var Åke Hodell,Ann Smith, Sandro Key-Åberg m.fl, temat var Överlever Sången, nästan en dystopi . Denna undergångsstämning har för längesedan vänts.

På Ekenäs Kvarnteater, Skillinge Teater som vi gästade tidigare i somras lever konsten , och runt om i landet lite varstans puttrar det och pyr. Förresten på Ekenäs Kvarnteater brinner en eld!!!!

Onsdagkväll på verandan

Vi hemmavarande tre sitter på verandan och kurar skymning med tända ljus. Vi pratar fram och tillbaka om ditten och datten.

Det är livskvalitité, fast klockan drar framemot 11 på natten, och disken har tornat upp sig. Och vi dricker ett glas vin fast vi inte borde.

Vi talar om livsviktiga saker, och det känns påtagligt att vi lever med varandra och vill varandra så mycket. Vilken gåva det är att ha en stor familj, vi är ju minst sex när alla är samlade, för oftast är vi ju utökade med pojk och flickvänner när vi träffas.

Men ikväll bara du och vi, du som är yngst i barnaskaran. Det är viktigt att träffa er en och en ibland.