Skvallerbytta Bing Bong......

I avsaknad av ledarskap i organisationen florerar skvallret och en massa tissel tassel, som naturligtvis bottnar i oron för den egna framtiden. Har du hört? Vet du att? osv. Det gäller att kunna sovra och inte falla in själv i skvallerkören men det är inte lätt. Tänk efter som Sokrates formulerade det,
är det du hör sant? gör det något gott? är det till någon nytta? men framförallt........
låt hjärtat och hjärnan styra tungan din!

Att skriva...

Behöver man alltid skriva klokskaper, eller vad är det att skriva fritt ur hjärtat. Att komma nära sig själv är väl att försöka fånga tag i självet precis var det nu befinner sig. Inte försöka dölja utan låta tanken bara liksom flöda fritt. Men det är inte lätt när det är så många intryck som dyker på än från alla håll. Har nutidsmänniskan överhuvudtaget tiden på sig att sortera intrycken som sköljer över oss.
Att skriva kräver just att ge sig själv utrymme och tid till eftertanke, utifrån präntandet växer insikten, får fäste i en allt mer invecklad tillvaro.
Skrivandet precis som allt skapande behöver dessutom struktur och rutiner. Vardagsrutiner kring hushållet är naturliga, men lika naturliga är skapanderutinerna. De sammanfaller naturligtvis och stödjer varandra, behovet av vardagsstruktur främjar kreativiteten och vise versa…….

Det ljusa i livet....

Diskuterar livets väsentligheter med goda vänner, det fantastiska att finnas till på kulan. Jag glömmer ofta detta privilegium, att få vara del i skapelsen några uns av ögonblick.

Att få vara jag, få låna en kropp och få låta den och mina sinnen utforska det förunderliga livet. Dottern ringde från Stockholm där hon bor bara för att få höra att jag fanns till härom dagen , när hon drömt om att jag var död.

Sådana där drömmar som kan vederfara än ibland. Jag kunde lugna henne med att tala om att jag finns, ja så är det nog länge än hoppas jag. Och när min kropp har bränts ut och är färdiglevd, ska jag leva kvar i någons minne en stund, och det är gott nog....