Vi träffades första gången våren 1983, jag hade fyllt 28 år och du skulle fylla 27 år. 80-talet var förändringens årtionde när J.R och Dallas kom in i de svenska vardagsrummen, symboliserande den nya tiden, själv är bäste dräng. I Sverige slets den svenska arbetarrörelsen med de ökade skallen från näringslivet bl.a om att skattetrycket var för högt, och att man måste släppa fram alternativen till de kommunala daghemmen, skolorna etc. Konkurrensen skulle göra allting bättre på alla vis. Kostnaderna för den enskilda skulle bli mindre och kvalitén bättre.
Hela efterkrigsperioden hade socialdemokratin regerat frånsett åren 1976-82, och det borgerliga regeringsinnehavet hade varit rent bedrövligt både p.g.a oskicklighet men också på omständigheter i den globala ekonomin.
80-talet var också Palmes andra regeringsperiod ,den första var mellan 1969-76, en period och en brytningstid, då yuppien gjorde sitt intåg i det svenska samhället. T.o.m socialdemokraterna hade en ung välklädd man i öppen sportbil och med jag tror en dalmatiner på valaffischen som deklarerade att han stödde socialdemokraterna valet -85.
Jag hade svårt att förlika mig med förändringarna,kanske många med mig.
Det fäste liksom inte tanken om allas lika värde, solidaritiet och folkhögskola.
Inte för andra, men själv funderade jag vad jag skulle göra av tiden och valde att flytta till Västernorrland och Härnösand för att gå Musikhandledarlinjen, en tvåårig musikutbildning med folkbildningsrötter.
Jag tror inte på nått sätt att alla vi som gick där delade värderingar och var klara över den samtid vi levde i, men vi rodde båten tillsammans.
I grundförutsättningarna låg allas lika rätt att komma till tals, och allas lika värde. Vi konkurrerade inte på samma sätt som man gör nu på många utbildningsinstutioner utan vi samspelade och på det sättet lyfte vi oss alla utifrån våra respektive förutsättningar.
Utbildningen var i mångt och mycket elevstyrd, och du blev min coach och jag din praktikant, då du redan hade gått första året och förväntades ta hand om nykomlingarna.
Där på Härnösands folkhögskola fick jag utlopp för min kreativitet, men jag hittade också hem dit där jag hör hemma.
Trots ett årtionde med snålblåst på många sätt, ändå en vändpunkt i våra liv, ditt och mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar