Gitarrpanik

Armageddon-kampen mellan det onda och det goda, slutet, det definitiva. Imorse när jag skulle stämma min nysträngade gitarr, den som Per Sandström från Dalarö byggde åt mig på 1981, sa det PANG. För ett ögonblick störtade allt samman, vi slukades av världshaven och blev minnen i det kosmiska världsmedvetandet. Stallet längst ner på gitarren gick sönder, belastningen från mina "hard-tension" strängar blev bara för mycket BOM-Krasch.

Gitarren som varit med om visfestivaler och spelningar, jag minns bl.a den gången när min musikerkollega höll på att bli uppraggad av Monica Nielsens mamma på Vaxholms Visfestival. Eller då på ABF-forum i Sundsvall, när Lars Molins Bomsalva gick upp på bioduken under detta forum, och vi sjöng egentillverkadesånger från pojkrummet.
Min gitarr, som var med Evert Ljusberg när vi sjöng Rosa på bal på Nynäs Slott. Eller som trogen vän när jag ledde gitarrcirklar på ABF under många år.....Var detta slutet? Jag ringde min Gitarrdoktor, och sa som det var, och han bad mig komma i illfart, här var goda råd dyra.

Nu har han opererat under veckan, och här är vi nu, jag vankar av och ann och väntar på att han ska ringa, och säga om operationen har gått bra. Ljuset i gränden, hoppet fångat i Hvar.

Fredag-september 2011

Strålande höstväder, fyra ungdomar hemma i köket strular omkring. Arbetsveckan är till ända, och vi är trötta precis som vi brukar vara när arbetsveckan är till ända. Allt är som vanligt.

Amanda har ringt och vi har småsnackat lite om livet i storsta´n, livet pågår och det är ganska skönt. 26 år med barn och unga runt i kring oss och det fortgår. När ska tystnaden infinna sig, när ska vi höra ljudet av barnaskratt igen, livet är förunderligt? Märkligt är det att du är du och jag är jag min kära. För en vecka sedan var vi i Kroatien på klostret St Maria på ön Mjet.

Nu kryper vi ner i vår säng medan ungdomarna småsnackar i köket.

Adriatiska havet-Båtcykling

Vi gungar mellan öarna utanför Split en vecka i september 2011. Solen och vindarna är med oss där vi gungar oss fram mjukt och behagligt på vår båt ,Lopar. Besättningen är väl samtrimmad och navigerar båten tryggt mellan öarna. Kaptenen är bara 21 år gammal och har 25 svenskars liv i sina händer. Han har varit på sjön sedan han var 6 år, och landar båten varligt och fint var vi än ska lägga till.
Första anhalten är ön Brac, där cyklarna lastas av och vi ger oss ut på jungfruturen på våra mountainbikes. Vägvisare och guider för vår vecka är Natalia och Julio, som också lagt upp rutterna.Första turen görs på en minst sagt kuperad grusväg som får många att fundera om man gett sig in på rätt resa.
Svetten rinner och orken tryter på en del håll. Den kroatiska övärlden reser sig med branta berg som vi plötsligt inser att vi ska ta oss över under veckan, gång på gång. Vi slänger oss i det blå Medlhavet för första gången och plötsligt är allt bara underbart! Detta ska bli veckans musik, cykel bland olivlundar och vingårdar, bad och svalka i havet och god mat och dryckjom därtill på kvällkvisten innan vågornas kluckande mot båten vaggar oss till sömns. Häftigt är bara förnamnet.

Det som hjärtat är fullt av....

Sedan snart 20 år tillbaka har jag varit del i "Världens Största Teater".Jag har haft några härliga dagar i helgen tillsammans med riksteaterrörelsen i Hallunda. Ett sammanhang där jag delar intresset kring kulturens plats i våra hjärtan. Vi tar emot tankar, idéer och snuttar från färdiga produktioner, produktioner som ska föras ut i hela vårt avlånga land sinom tid. I helgen presenterades dessutom verktyget scenkonstportalen.se , möjliggörare för producenter och arrangörer i hela Sverige. Vad bra vi är ?! Men vi ska bli ännu mycket bättre! Det är en förmån att få inneha ett förtroendeuppdrag i styrelsen för denna folkrörelse.