tisdag 29 december 2009

Man behöver inte äga....


Jag kommer ihåg mina första EP och singelskivor, för snart 50 år sedan. Så häftigt att hålla dem i handen, alldeles mina egna som jag spelade om och om igen, på monogrammofonen ,en sån där som hade lock som samtidigt var högtalare.

Jag har nog aldrig varit så där glad som den där första gången, så där utan förbehåll enda in i glödheta glad. Min tonår var under det ljuva 60-talet ,då industrin spottade ut saker som vi eventuellt kunde behöva. Tonårskulturen växte så det knakade, vi tog modeinfluenser från Carnaby Street i London, och Elvis och Tommy var ute. Istället var det Beatles eller Rolling Stones som vi "twistade" om.


Nu, 2009 skivindustrins guldålder är förbi, mediakulturen ömsar skinn, Spotify,Youtube regerar.Vi behöver inte äga musiken längre den finns tillgänglig för oss alla. Det finns mycket spännande och bra med utvecklingen, tillgängligheten är enorm. Indepentent rörelsen verkar må ganska bra. Det händer mycket på våra scener. Men upphovsmännen kliar säg i huvudet, men ur mörkret stiga vi mot ljuset som det heter. Min tro är att samhället skall belöna och uppmuntra den skapande människan, och inte som nu att man flyter med penningflödets livsfientliga strömmar, som är så nyckfulla och kostar så många liv, till ingen nytta.

Det behöver företrädesvis alltså inte vara den som samlat i ladorna och skaffat position genom att äga. Det behöver inte vara den som får ett ögonblick i rampljuset på Idol eller i Globen eller styrelserummen hos storföretagen. Det kan istället vara invandrarkvinnan som jobbar i vården med att göra livet lite lättare att uthärda för cancerpatienten, eller snörröjarna som när termometern visar på -14 grader knackar ner farliga istappar från taket på kommunhuset, människor i den bärande sektorn.... Under mer än 50 år har jag levt i välfärdssverige, och jag hoppas få leva många år till där vi gemensamt tar ansvar för varandra...Gott Nytt Årtionde!!!!

lördag 26 december 2009

På promenad

Mörkt på morgonen när vi vaknar och mörkret faller tidigt på eftermiddagen. Vintervädret
håller oss periodvis inne i värmen, men ibland trotsar vi kung Bore och ger ut oss för att få frisk luft och syresätta hjärta och hjärna. Snön kärvar under skorna, och köldröken kommer ur munnen på vandrarna vi möter, människa som djur.
Besöker köpcentret på vår vandring och möter butikssamhället som håller ett järngrepp om människorna,där alla verkar målmedvetna i sin jakt på att finna lyckan.
Tillbaka inne i värmen kurar vi vid brasan.
Böcker,musik och goda samtal i närhet med dem man älskar, vilket privilegium...

torsdag 24 december 2009

Vinter i paradiset

Kulturborgarrådet sa:"Vi måste förtydliga de kulturpolitiska målen så att konstnärerna vet vad vi förväntar oss av dem". Det känns som om kulturpolitikerna i Stockholm är en skruvad variant på Idoljuryn. Kulturen och konsten spelar en roll bara om den får vara oberoende, nyfiket sökande, och hålla öppet hus för det oväntade...

måndag 21 december 2009

Konflikt-Håll visionsdiskussionen levande!

Jag hörde på P1:s Konflikt i Lördags om bl.a "välfärdsvisonären som blev kund i vården" Ragnar Thoursie som 90 åring i höstas utkom med en ny diktsamling Sånger från äldreomsorgen. I programmet medverkande regissören Carolina Frände och den tidigare folkbildaren och kulturministern Bengt Göransson. Ett program som följt med flera dagar och som jag lyssnat på flera gånger via webben. Bengt Göransson pratar bl.a om välfärdssystemet som grunden för ett demokratiskt samhälle, och där välfärdssystemets olika komponenter ses som investeringar istället för som en kostnader som det tenderar till att göra idag. Där försäkringskassan räknar dagar och pengar och företräder staten istället för att företräda människorna, för att ta något exempel. Eller där vi tenderar till att göra samhället till en butik, med alla dess begränsningar, där butiksägaren bestämmer sortimentet och friheten begränsas till att välja i butikssortimentet. Vi blir kunder istället för att vara medskapare. Göransson säger "Friheten är oändlig men kräver hänsynstagande, den socialiserar medan valfriheten privatiserar".
Programmet i sin helhet finns på sr.se 19 december ett tag till...Håll visionsdiskussionen levande

fredag 11 december 2009

Tillbaka på banan!

Återigen träning efter 18 dagar med operation och konvalesens. 60 minuter hårdkörning med spinning. Det är skönt för kroppen att få jobba, vi är skapade för det. Dessutom glöggprovning i helgen, den hemtillverkade var bäst, tyckte jag! Vi svenskar dricker tydligen rekordmycket vin i år, kan det vara för att trösta oss i det hårdnande politiska klimatet. Hörde av gubbgänget att det var mindre kvar av pensionen efter skatt, skamligt tycker jag. Låt inte de som byggde Sverige betala notan när det går sämre.

tisdag 8 december 2009

Bra kämpat-men hur långt räcker det?

Igår tog sonen välförtjänt sitt körkort, efter att ha kämpat med detta parallellt med tredje året på gymnasiet. Det är tufft för våra tonåringar, jag tänker på de som ej har stödet hemifrån ekonomiskt och socialt att klara av alla krav och förväntningar som samhället ställer på de unga.
Vi lever helt klart i 2/3 dels samhället, och vi är skiktade och indelade från det att vi föds.Det solidariska samhället byggde på att jämna ut och att skapa förutsättningar för alla att vara med. Ett körkort idag kostar mellan 12-15000 kronor hos en bilskola, och vem har råd till det när man knappt får ihop det till mjölken på bordet. Nu höjer regeringen studiebidraget med 431 kronor i månaden 2010 men vad hjälper det? De flesta ungdomar behöver extrajobb, men när det inte finns några extrajobb....tufft blir det.
Telefon, dator listan kan göras lång över prylar dessutom som är av nöden tvungen för att man skall hänga med.
Jag brukar berätta ibland om tiden när vår kommunal musikskola var avgiftsfri, och säga att det då inte hängde på mammas eller pappas plånbok om man skulle få musicera. Nu hänger allt mer och mer på mammas eller pappas plånbok.
När den dessutom är tom då är det tungt........vare sig man vill musicera eller ta körkort.

söndag 6 december 2009

Kill your darlings?

Jag jobbar med skrivandet, "kill your darlings" säger omgivning. Tänk att det kan vara så svårt att skiljas från vissa formuleringar och bokstäver. En del meningar och ord etsar sig fast och vill bara ha sin plats i medvetandet, och sitter där som tuggummi. Eller dyker upp i dina alster på de mest konstiga sätt. I pappershögen i arbetsrummet ligger lappar, A4 ark och annat löst huller om buller, sådant som fallit på under inspiration genom åren. En del dessa fragment ligger och nöter mitt medvetande åravis. Så plötsligt finns de där i en sång, en dikt eller någonting.
Det är väl detta illusionstrick som jag drabbas av ibland som gör det svårt att skiljas från en del "fraser och textskräp"? En del utav detta material får ny innebörd när tiden får gå dessutom.

torsdag 3 december 2009

Om pengar vore den enda drivkraften,var hamnar vi då?

Skjutsar dottern till tåget, hon har varit hemma på besök några dagar. Det är härligt att följa barnens väg ut i livet, ett privilegium icke alla förunnat. Vi har varandra och livet pågår här och nu och runt omkring oss! Vi lever här i Sverige som fortfarande har så mycket utav möjligheter för individen och där vi har så mycket som vi tar för självklart ,som nu den borgerliga regeringen så sakteliga vill montera ner. Jag är glad att mina fyra barn hade möjligheten till skolgång i en kommunal skola nära där vi bor i grannskapet. Jag är glad att mina barn han med att få bra kommunal barnomsorg samtidigt som mamma och pappa kunde arbeta, och att vi slapp gå hemma med ett undermåligt vårdnadsbidrag. Jag är glad för vår vårdcentral endast ett stenkast från där vi bor som inte har varit konkurrensutsatt, utan varit till för oss som behövt den. Vilken tur vi har haft, jag unnar minna barn att växa upp i ett sådant samhälle! Därför röstar jag för en ny regering 2010 som värnar om människan vare sig hon är ung eller gammal, kvinna eller man, muslim eller kristen, kulturarbetare, politiker, arbetare,entrepenör eller tjänsteman!

tisdag 1 december 2009

Politik är att vilja!

Våra politiker, valda i förtroende blir och mer lika sina grå eminenser,tjänstemännen. Jag har svårt numera att göra skillnad.Man är hellre kollega än partikamrat som det verkar på mig. Arbetarkommunens möten blir viktiga först i nomineringstider. Politik är numer mer och mer att förvalta, det som förvaltning egentligen ska stå för, att effektuera de politiska besluten. Värdegrundsresonemanget och idédiskussionen hamnar offside.

måndag 30 november 2009

Känguruklubben-vi som lever på hoppet!

Gubbgänget som varje lördag under hela min uppväxt funnits där som bollblank, och som jag fick va med i när jag blivit torr bakom öronen. Gubbgänget med pappa som förste sammankallande, och där senilitetsprincipen skulle fälla avgörandet när det gällde ordförandeposten. Jag minns att jag fick rollen som reproduktionsansvarig i och med att jag var yngst och hade en stor barnaskara. Mötena präglades av livliga diskussioner om politik.Mer ingående penetrerades inrikespolitiken då rapporteringen från "insiders" var bra , med några med kommunalpolitiska erfarenheter, en medlem i konstitionsutskottet och en i regeringen. Nu i november 2009 är vi 6 stycken kvar i gänget som varje lördag träffas i sportstugan för kaffe och prat om aktualiteter i stort som smått och dessutom lite spel och dobbel(vi tippar matchen, insats 10 spänn var). Alla utom jag numera engagerade pensionärer.
Från början ett sätt för pappa och gänget att inte förlora kontakten med verkligheten. Nu också mitt fäste och rottrådarna tillbaka när han inte finns längre. Kontakten över generationsgränsen, den annars ack så skarpa ock ofta så exkluderande, ibland rent avvisande. Finns det generationsövergripande samtalet i dag, förutom på nätet och i familjen? Eller har varje generation sina koder som gör det nästan omöjligt att hänga med för en utanförstående?
Så är det tack och lov inte än . Men grupperingarna i samhället tenderar att bli fler, homogenare,mer inåtvända och inte så intresserade av annat än självspegling. Kanske vi landade där också i känguruklubben, men det var ju bara på lek för att orka med det stora allvaret!

onsdag 25 november 2009

Foten!

Svensk sjukvård inifrån! Jag "walraffade" igår på Mälarsjukhuset. 2005 uppsökte jag sjukan första gången för min ömmande knöl på foten. Operation nödvändig, slog doktorn fast. Sedan har åren gått delvis får jag skylla mig själv. Vätternrundan 2005 kom i mellan(jag hade brutit samma runda 2004, och kände att jag måste bara klara rundan runt) så operationen fick anstå.

Nu förra veckan hade man ett återbud, och då slog jag till. Kl.12.30 infann jag mig nyduschad och utsvulten på centraloperationen. Iklädd landstingets superläckra "städrock" och med sjukhusets blåa plastpåsar på fötterna gjorde jag entré.

Syster hjälpte mig till rätta, på den inte allt för bekväma sjukhussängen och sedan började väntan.....Plötsligt stod han där, alltings medelpunkt operatören, doktorn! Han gav mig en lektion i hur slipstenen skall dras. Han berättade engagerat och entusiastiskt om min fot och hur den skulle behandlas, och vad som kan tänkas i framtiden för denna lilla del av mig. Sedan i ett huj så var han som bortblåst, och ny väntan vidtog. Vi låg på rad i salen alla vi som skulle bli föremål för operatörens genialitet, somliga tyst snusande andra ständigt påkallande systers uppmärksamhet.

Fotblockad, den kvinnliga narkosläkaren kom in för att bedöva min vänstra fot. Operatören hade satt en pil på den med tusch för säkerhets skull för någon timma sedan. Bara en halv minut sa hon till mig........och försvann som ett brev på posten. Efter 5 minuter var hon tillbaka med support, jag var tydligen ett förstlingsverk för denna läkare så hon behövde assistans. Tre sprutor minst runt min ankel. Det kändes, men var inte outhärdligt.

Sedan var de borta, ny väntan ...en timme...en och en halv...klockan blev halv fyra och då var det dax!

Inrullad på den svala operationssalen av narkossköterskan John, och uppallad på operationsbordet som en korsfäst Jesus...kommersiell radiokanal skvalade ur högtalarna. Teamwork, förberedelser och proffsighet inför operatörens ankomst. Var är han? När ska spektaklet dra igång. Så, efter 20 minuter är han där, allt är förberett, patienten vid gått mod.

En timmes mejslande och fixande, sedan var operatören nöjd. Tack och hej ,ut på uppvakningen igen(fast jag var vaken hela tiden), kaffe och smörgås. Sedan hemgång, allt detta för en stackars liten fots skull! Jag gillar svensk sjukvård!

torsdag 19 november 2009

Träningstoken

Motion, vår ständiga strävan mot välbefinnande kan bli som ett gift. Behovet att dessutom dokumentera varje tillfälle blir nästan sjukligt i mitt eget fall.
Nätet är nedlusat av träningsdagböcker, där du kan skriva ner dina framsteg på vägarna, i skogen och i gymmen i detalj.
Jag vet t.ex att i dag har jag under 2009, cyklat 600 mil, haft totalt 217 träningspass. Den sammanlagda träningstiden är 350 timmar och 15 minuter, lika med 14 dygn 14 timmar och 15 minuter. Så här kan man hålla på i det oändliga.
Hur mår jag egentligen, är tiden väl använd? I mitt fall så är det nog så, jag har upptäckt att jag använder träningstiden som tillfälle för reflektion. Både kropp och själ mår bra av att vara i rörelse, och då kan jag ha överseende med mina dokumentationsmanier.

söndag 15 november 2009

Klimatdiskussioner

Stockholm, gråmulen november Katarinavägen från Slussen mot Fjällgatan, kryper in i gemytet på Hermans veg. restaurang. Vi har haft två dagar av intensiva diskussioner om framtiden för scenkonsten. Begrepp som uthållighet, lust och engagemang, men också framtidstro trots de bistra novemberdagarna med tjurigt kulturklimat. Vi vet att vi kan påverka klimatet, för mänsklighetens bästa, och vi känner oss betydelsefulla, där vi är och verkar i vårt gemensamma liv. Vi åker hem vederkvickta med verktyg för att sätta våra planer i verket.

söndag 8 november 2009

Galeasen

Såg dokumentären om Galeasen, nyskapande köttig teater skapat av bl.a Rickard Günther. Ibland undrar jag om mottagaren,publiken är medräknad eller om konsten är till för sin egen skull. Men Galeasen slår ändå ann strängar, känns emotionellt inspirerande utan att man egentligen kan sätta fingret på en punkt. Kanske är det människans utsatthet, och nakenhet som kittlar, berättandet som tar till vilka metaforiska uttryck som helst, spränger gränser blir ibland näst intill outhärdlighet. Skådespelarnas beundransvärda mod att uttala och gestalta det icke nämnbara, det som alla vet men som vi ej vågar beröra. Navelskåderiet ligger ibland farligt nära, och mycket känns igen från scenkonsten årtiondena innan, men det finns något unikt och farligt som är upproriskt uppfriskande och härligt. 2010 slår teatern åter upp portarna på Skeppsholmen.

lördag 7 november 2009

Vistoken


Kreativ, och benägen att skapa nytt, jovisst jag är periodare, inser att flytet kommer bara om jag jobbar för det, och ibland blir det bara inte av.

Men inget är väl härligare än när man lyckas klämma ur sig något. Nyaste alstret måste anmälas till STIM och testas på publik när tillfälle ges.Har skickat ut lite förfrågningar om speljobb inför sommaren 2010, det gäller att ligga i, och det kanske ändå inte blir napp.
Tänker på i somras på Österlen när vi var vid Ravlunda kyrka och gästade Olle Adolfsson och Piratens viloplatser. Vad mycket glädje och eftertanke de fortfarande sprider här på jorden. Vad härligt med människor som hann med att tala till punkt.
Här under är askan av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972. ( F.Nilsson "Piraten").

måndag 2 november 2009

Fordringsägare

Strindberg i Linus Fellboms tappning på en måndag i Eskilstuna kan det va nå´tt?
Fordringsägare skriven 1888-89, ack så tidlös ett menage á trois eller en triad skulle man kanske kunna säga. Roligt, tankeväckande teater! Vilken förmån att få se bra scenkonst i hemstaden.

söndag 1 november 2009

Alla helgon

Hela gänget har varit hemma, fyra vuxna barn och vi , du och jag. Några av oss tog en vända på kyrkogården, tusentals ljus på gravarna och massor av människor som vistas vid sina anhörigas sista viloplatser. Stämningsfullt, tankarna går till de gamle som en gång var mitt ibland oss, nu vilar dom den eviga sömnen. Min far som ligger där tillsammans med mor, min farmor och farfar alla 4 på samma kvadratmeter. Ibland syns mig dessa anförvanter mig mer nära och närvarande än många nu levande. De skänker mig tröst och ger mig styrka i det vardagliga. Min far som dog 1991 kan jag ännu ha långa inre dialoger med, konstigt jag tycker att han borde förlora konturerna med tiden? Det är väl så att starka personligheter klingar av långsammare?

söndag 25 oktober 2009

Att leva med i det sociala spelet


Jag och min livskamrat pratade om oförmågan att inte kunna spela med i det sociala spelet, det där som ibland går tenderar att gå överstyr och bara blir tramsande, men också det där som ibland gör tillvaron lite lättare och gör att vi faktiskt närmar oss varann. Hon som står mig allra närmast är fri från manér och spel, men kan ibland uppleva själv att det är en brist att inte kunna leka med runt kaffebordet. För henne föds leken ur det djupt allvarliga, och meningsfulla, medan för mig leder leken fram till allvaret. Kan det vara så enkelt? Jag tror det är väldigt mer sammansatt än så.
Jag måste ändå ge henne rätt att ibland är det svårt att härda ut det sociala umgängets slentrianmässiga dramaturgi. Man måste ha modet att bryta, tänka nytt och närma sig varandra på nytt sätt med nya ögon och nyfikenhet.
Jag måste ändå ge henne rätt att det är lätt att falla in i stereotypa roller i umgänget, pajasen, den ständigt missgynnade, det värsta jag varit med om etc etc.
Somliga behöver krypa in i dessa kostymer ibland för att skydda sig?Hålla distansen emellan sig och andra på ett "lagom" avstånd.
Klart är att vi speglar oss i varandra och vi är alla grymt uppmärksamma hur vi tar oss ut i nästans ögon, och alla deltager vi på nå´tt sätt och tar ut svängarna i det sociala spelet, även käresta´n. Låt vara att somliga deltager utom tävlan, vilket känns väldigt befriande!




fredag 23 oktober 2009

Om lögnen...

För att få vara med, duga och räcka till, gör vi omskrivningar av den verklighet vi lever i.
Vi tror ej att det faktiskt duger rakt upp och ner med det som verkligheten faktiskt bjuder på. Vi lägger till, för de flesta en liten ljusare nyans, ibland bara flyktigt lätt och knappt skönjbart, men en del lever ut sina lögner och föreställningar så att de tror på dem själva. Lögnen är en lätt utväg när man hamnat i knipa. I förlängningen leder den dock till förvecklingar och trassel. Det lilla barnet leker med fantasins verktyg sig in i andra världar och vrider och utforskar, men det är en annan sak, det är förövningen till vuxenlivet, och en förutsättning för vuxenblivandet. Jag tror att med åldern skalar de flesta bort utanpåverk och hänfallelse åt lögner. Man närmare sig självet, den innersta kärnan.Självmedvetenhet skapar inte bara förståelse och en sanningssträvan, den skapar ett lugn också.

Men en liten nödlögn kan väl ändå vara av nöden tvungen ibland.....eller?

onsdag 21 oktober 2009

Kunskap och insikt.....och olika kompetenser


Kunskap är ett begrepp som kan syfta på inlärda teoretiska förmågor, många har väldigt specifika kunskaper. Jag träffade en funktionshindrad man här förleden som kunde tala om för mig vilken veckodag jag fyller nästa år, när jag talade om datumet. Han hade starkt autistiska drag vilket gjorde honom i viss mån fjärmad från den sociala interaktionen vid ytlig betraktelse,men alltså en "fena" på specifika kunskaper. Hur tar vi vara på den sortens kunnande?
Nu i Nobeltider är det fokus på kunskapssamhällets innovatörer och experterna, människor som genom sin forskning flyttar oss i någon riktning, allt som oftast mot någonting bättre ,kanske mot en insikt grundad på förståelse av orsakssammanhang.
Jag tillhör en annan grupp.Jag tror att det är Bruno K Öijer som sagt "det enda jag vet är att jag ingenting vet", den andra typen som jag och många andra tillhör , vi som kan lite om mycket, kanske vi ändå är de insiktsfulla som försöker förstå, förmedla och bygga broar. Vi som lägger vår näsa i blöt lite här och lite där utan att riktigt fördjupa eller försvinna in i den specifika kunskapen labyrint.
Latmaskens efterkonstruktion eller......nej jag tror att det är på detta sättet. "Den som intet vet han blir poet, och den som allting vet han blir professor". Leve poesin!!! Men förneka för den skull inte kunskapen!
Nej skämt åsido, jag tror att vi har behov av alla sorters människor, oavsett våra begränsningar eller förmågor.
Lärandet och lärdomen uppstår i mötet mellan oss....

söndag 18 oktober 2009

Gammal kärlek rostar aldrig...

Min syster fyller 60 år, och de trogna slöt upp förutom vi ,mammas och pappas kompisar 87 och 91 år gamla. Min andra syster som är 17 år äldre än vad jag är dök också upp tillsammans med sin man. Trevligt umgänge några timmar på den gruppbostad som min syster nu bor på. Vilken livslust det finns i de gamle, det känns inspirerande.

lördag 17 oktober 2009

Morgonritual


Morgonpromenad och kaffe i Vilsta Sporthotell med känguruklubben (Vi som lever på hoppet). En tradition som varat i många år, från början motionerande kompisar till far min, men nu även mitt vattenhål. Min pappas vänner sedan brevbärartiden på -40talet. I början sprang vi i skogen, numer är det raska promenader i Vilsta med omgivningar. Jag ägnar dagarna till att rota ibland mina fysiska och mentala gömmor, min farfars gamla pianodragspel kan symbolisera dessa göromål.
Jag träffade aldrig farfar, men jag kan för mitt inre se honom sittandes i köket på en pinnstol, spelandes Johan på snippen , medans far min låg i utdragssoffan. Ett tidigt minne som min far ofta återkom till. Det är mycket av hågkomster ,bagateller och väsentligheter som vi överför mellan generationerna. Det är väl lite utav detta som gör att jag finner mig väl till rätta i Känguruklubben. Jag samlar på minnen och hågkomster......

onsdag 14 oktober 2009

Regeringens dubbla tungor....


Makten utgår ifrån folket, flytta makten från staten till folket, och till regionerna. Det är vad kulturproppen syftar till.I varje fall så länge man lyssnar till de välvilliga hejaropen från borgerlig massmedias håll. I själva verket bär propositionen i mångt och mycket centraliseringens prägel. Den talar för en snäv politisering av många funktioner som hittills har funnits utanför politikens som i exemplet folkrörelsen Riksteatern där jag själv är verksam.Nu tar man pengar från Riksteatern och satsar i det på regionerna istället. Riksteatern med 240 lokalföreningar runt om i Sverige, med ideellt arbetande kulturaktivister får betala växande kulturadministration på regional nivå.

söndag 11 oktober 2009


Nya strängar på gitarren, det regnar och höstfärgerna börjar ta överhanden. Grönska göre sig icke besvär längre utan träder långsamt tillbaka.Det är söndagkväll och veckan ligger framför oss, så lägger vi dagar till varandra. Somliga längre, innehållsrika, mångskiftande,andra transportsträckor fram till kvällens vila.Konstigt att söndagkvällen dock känns så ödesmättad just för tillfället. Det kan bero på att arbetet saknar tydliga konturer........Står med ett ben på väg in i det nya?

lördag 3 oktober 2009

Kulturens gråterskor....


Är det synd om konsten? Det känns som om det i kulturdebatten framkommer att det på något sätt det skulle vara synd om kulturen eller kulturutövarna, långt utöver vad som man upplever inom andra områden. Så till den milda grad att uttrycket och konsten i sig kommer i skymundan. Vi lever kanske i ett "det- är- synd- om- samhälle", lärare ,sjukvårdspersonal, småföretagare kön är oändlig. Ibland verkar det som om man tävlar om att få stå längst fram i kön av missgynnade. Massmedia apostroferar de missgynnade. Det är synd om människorna som Strindberg sa.....men stämmer det. Ta makten inom din sfär, ta makten över dina beslut och ditt liv, du är någon och du kan nå´tt, och framförallt de egna benen bär,så det så!

onsdag 23 september 2009

Bemötande.....


Var mot andra, som du själv skulle vilja bli bemött, enkelt? .....men ändå så svårt. Att titta på sig själv, inte med en rynka i pannan, utan nyfiket och eftertänksamt. Lite med den välbehövliga distansen, inte självdestruktiv ironi utan ur ett litet " lära tycka om sig själv perspektiv", det är svårt. Man är själv ofta sin värsta kritiker, och det håller ofta än tillbaka,är det inte så. Så här på vägen mot 55 år har jag ändå en helt annat lugn och vilar i förvissningen att jag är..........och jag kan......trots att den yngre generationen stormar fram på bred front, och gärna vill putta undan dig. Må så vara förresten, det är väl livets gång. Det är faktiskt väldigt kul att det uppväxande släktet tar för sig. Men hörni ungdomar akta mina ömtåliga tår!!!

lördag 19 september 2009

Det gröna skall snart övergå......


Plockar björnbär i trädgården, tidigt på morgonen innan frukost inför morgonritualen med söndagstidningen. Nedstigningen mot kung Bores årstid gör tillfälligt uppehåll, solen lyser och det är ganska varmt några dagar. Under den så kallade slankveckan i slutet av oktober var det förr möjligt för statare att flytta och söka annan anställning vid andra gods. Kanske är den annalkande hösten mer en någon annan årstid, förändringens tid? Jobbet/skolan startar på nytt, vi ser över garderoben inför vintertiden etc.
Förresten är det en del flyttar runt ikring oss också i dessa dagar. Sonen flyttar den 1 oktober till eget, och syster min gör en flytt ut till Ärla så snart det bara går. Flytten som början på något nytt, en möjlighet till förändring i den föränderliga skapelsen.

fredag 18 september 2009

Nu tar vi dom........


Arbetar med det egna musikprojektet, tillsammans med lekkamraten efter många år av tvehågsenhet.Nu finns skärpan från oss bägge....nu jävlar. Som om tiden har hunnit i fatt oss och vi känner att knappheten gör att vi måste fokusera. Det känns meningsfullt och angeläget, och det kommer att bli BRA. Jag känner att jag vilar i mitt eget skapande på ett skönt sätt, det blir inte pretantiöst utan det känns för mig autentiskt och på riktigt.....Nu är vi redo för lite jobb också, så Skillinge Teater hör av er?

söndag 13 september 2009

Den älskvärda....


På genomresa, ett kort hallå... vi finns för varandra, du mitt upp i livet och vi hemma i uppväxten pulande med vårt. Det är så härligt att känna att du tar för dig. Trots att vi inte ses dagligen känns du ändå närvarande, jag hoppas du känner likadant.

Föräldrauppgiften är att putta ungarna ur boet, och glädjas åt deras framfart ute i livet, och dessutom visa att livet är värt att levas varenda minut.
"Huset" som är byggt runt trädet är gjort av Lars Vilks , och för mig symboliserar det fantasin, men det kanske också är en bild av oss vår spretiga, knäppa familj och vår tillvaro som format oss.....

lördag 12 september 2009

brittsommarväder...



Jag har svårt att bestämma mig är det sommar eller har hösten kommit på allvar. Ena dagen kortbyxor, andra dagen långkalsonger under långbyxorna. Tvehågsen??? inte det minsta men det är lite spännande och se på morgonen om det blir frukost på verandan eller....framför brasan i köket. Just nu funderar jag mycket på de mänskliga tillkortakommandena när vi arbetar med omställningsarbetet i vår kommun som är Eskilstuna. Det är mänskligt att fela men inlevelseförmågan hos en del är lika med noll. Snälla kamrater, människan är foglig av naturen men var rädd om din nästa, lyssna och försök förstå istället för att misstro och missförstå. Att arbeta med omställning av verksamhet kräver en god inställning.

torsdag 13 augusti 2009

Skvallerbytta Bing Bong......


I avsaknad av ledarskap i organisationen florerar skvallret och en massa tissel tassel, som naturligtvis bottnar i oron för den egna framtiden. Har du hört? Vet du att? osv. Det gäller att kunna sovra och inte falla in själv i skvallerkören men det är inte lätt. Tänk efter som Sokrates formulerade det,
är det du hör sant? gör det något gott? är det till någon nytta? men framförallt........
låt hjärtat och hjärnan styra tungan din!

lördag 8 augusti 2009

Att skriva...


Behöver man alltid skriva klokskaper, eller vad är det att skriva fritt ur hjärtat. Att komma nära sig själv är väl att försöka fånga tag i självet precis var det nu befinner sig. Inte försöka dölja utan låta tanken bara liksom flöda fritt. Men det är inte lätt när det är så många intryck som dyker på än från alla håll. Har nutidsmänniskan överhuvudtaget tiden på sig att sortera intrycken som sköljer över oss.
Att skriva kräver just att ge sig själv utrymme och tid till eftertanke, utifrån präntandet växer insikten, får fäste i en allt mer invecklad tillvaro.
Skrivandet precis som allt skapande behöver dessutom struktur och rutiner. Vardagsrutiner kring hushållet är naturliga, men lika naturliga är skapanderutinerna. De sammanfaller naturligtvis och stödjer varandra, behovet av vardagsstruktur främjar kreativiteten och vise versa…….

lördag 1 augusti 2009

Det ljusa i livet....


Diskuterar livets väsentligheter med goda vänner, det fantastiska att finnas till på kulan. Jag glömmer ofta detta privilegium, att få vara del i skapelsen några uns av ögonblick.

Att få vara jag, få låna en kropp och få låta den och mina sinnen utforska det förunderliga livet. Dottern ringde från Stockholm där hon bor bara för att få höra att jag fanns till härom dagen , när hon drömt om att jag var död.

Sådana där drömmar som kan vederfara än ibland. Jag kunde lugna henne med att tala om att jag finns, ja så är det nog länge än hoppas jag. Och när min kropp har bränts ut och är färdiglevd, ska jag leva kvar i någons minne en stund, och det är gott nog....

söndag 26 juli 2009

Svensk Scenkonst...Västanå

Först Den stora vreden byggd på norrlandseposet av Olof Högberg, framförd bl.a i Bruksmuseet i Iggesund och i Gasklockan i Gävle.Sedan Nils Holgersson på turné runt om i Sverige, sedan den 10-åriga historien i Berättarladan i Sunne, imponerande!!!
Brygden av nordisk folkkulturtradition, fantastisk uttryckande berättarkonst.

Såg Kalevalan i fredags, detta finska hjälte och nationalepos i Västanåtappning, 3,5 timme beröring, intryck och expressivitet.

Som vanligt transporteras man genom berättandet via aktörernas samfällda polskerytm, likt ett monotont mantra som bäddar in oss i historiens vindlingar. När sista ljuset blåses ut stannar rytmen......och jag inser att jag varit delaktig och medskapare....Flera Regionteatrar av den kalibern!!!

torsdag 23 juli 2009

Strövtåg tillsammans...


Vandrar i skogen, tillsammans. Det finns en sensualitet i skogen som ropar, det är konstigt men varje gång vi går ut känns det så. Ett lätt ljummet regn baddar oss varsamt. Blåbären är stora i år, till slut hittar vi sommarkantarellerna, många gula, inbjudande står de där. Ta mig då säger de! Du och jag, tryggheten med dig i den grönskande sommarskogen.

Långt borta är backarna vid Brösarp och Österlen.



I morgon är det dags att fara till Berättarladan i Sunne. http://www.vastanateater.se/




söndag 19 juli 2009

När vi äntligen träffas....


Funderingar, tankar om varat tillsammans med de som står en nära det är en ynnest!

Att få höra barnen formulera sina bevekelsegrunder och filosofera tillsammans när skymningen faller. "Skymningen skärper blicken" skrev farfar och så är det nog, men tiden spelar också roll. Vi måste skänka varandra tid, för vi behöver tid för att skapa eftertanke. Vi behöver också tid för att kunna sitta tysta tillsammans.Barnen flyttar ut en efter en, och jag märker att tiden också blir så mycket värdefullare för dem......Vi blir alla lite bättre på att vårda tiden!

måndag 13 juli 2009

Ge mig en dag.....

För att orka leva måste man ha en bärande längtan (Kristina Lugn).

En vecka nära det myckna blå på Österlen, vederkvickelse för kropp o själ.

Vackert belägna Ravlunda kyrka med sina prominenta gäster vilandes i mullen, Brantevik med alla husen med stockrosorna, Gislövshammar med sina ur berget tagna kvarnstenar, Skillinge vid det aldrig stilla havet. Välbehövlig vila för oss, grå vardag för någon annan.......



tisdag 30 juni 2009

Stockholms Skärgård












Behovet att återigen vistas nära havet, det rätta elementet, sältan på dina läppar, vinden som mjukt baddar kinden...


Stockholms Skärgård som börjar vid Fjäderholmarna med sina mjuka skogbevuxna öar till att börja med för att sedan bli karga kobbar och skär längst ut vid havsbandet, är inte detta bilden av svensk sommar, så säg?

Trots att vattenskotrar ibland leker i svallet efter vår skärgårdsbåt, och att bratsen ibland stänker förbi i sina fartvidunder, så är skärgårdsidyllen hänförande!!! Vilket privilegium att fortfarande kunna kliva av båten på Bullerön och hoppa runt på de solvarma klipporna utan att det står privatskyltar överallt. Något att värna om!





Telegrafist August Strindbergs tillhåll på Sandhamn innan det begav sig...





fredag 26 juni 2009

Morgontur

Kolsta Hatt, i folkmun kommunistholmen där arbetare en gång etablerade sina små "sommarstugekartonger ", lagom långt i från sta´n och fabriken. Nu ett attraktivt läge för semesterfirare.

Vi äter medhavd frukost på "hattkullen" , med Blacken som fond, och längst bort i horisonten anar man det väldiga värmeverket i Västerås.. Mälarkusten är så där förföriskt inbjudande som får alla sinnen att kvirra i hela kroppen. Cyklar via Slätviken-Grundby-Ingespjuta-Sundbyholm-Mora-Fiholm till Sörfjärden där vi dricker förmiddagskaffe...också med vattnet som fond.
Nära naturen, vetefält som ser ut som mjukt silke, och sträva nakna kornfält som står i stram givakt. Blåklint ,kamomill
och lupiner regerar i år tycks det mig.....

söndag 21 juni 2009

Sigur Ros

Vi tittar på video från Island med äldsta sonen, minns kvällen på Dalhalla 2006 .Musik och projektioner som flyter i varandra, kanske det unika samspelet mellan natur och människa. Långa sekvenser där vi får tid istället för att bli berövad. Naturdramatisk musik kan man kalla upplevelsen för det eller förstör jag upplevelsen genom att försöka benämna den med ord. Låt den istället ligga där i minnet som en hågkomst om något gott, ursprungligt, något närande och uppbyggligt..........




lördag 20 juni 2009

midsommar 2009

Vandrar över den gamla dammen mot gräddtårta med jordgubbar. Spängerna sviktar mjukt under fötterna. Det doftar myrmark,pors och det rostbruna vattnet ligger stilla.

Den årliga strapatsen innan sillen och nubben går denna gång under ett bitvis grått molntak, men det gör stämningen än mer trolsk och förväntansfull. Lantmätaren pekar med van hand ut färdväg , sevärdheter men också villovägar. Hans engagemang smittar av sig på följeslagarna.

Vad finns mer att önska en midsommarafton än en vandring uti i det blå....?




ur.wikipedia.org om midsommar


Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta inlagd sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.
Traditionen att äta sill och färskpotatis är relativt ung och skapades i
storstäderna1920-talet. Förr sågs det som slöseri att äta potatis som ännu inte vuxit färdigt (i Nordsverige hinner dessutom inte potatisen växa så tidigt som till midsommar), och inlagd sill var att betrakta som vardagsmat.
Många dricker
nubbe till maten. Det dricks också mycket öl och andra alkoholhaltiga drycker under helgen.

torsdag 18 juni 2009

Homo ludens-den lekande människan!!


Detta är ett uttryck för barnet inom mig, javisst är det så. Kulturens födelse genom leken, att ständigt utforska vara nyfiken är det individuella idiom som för mänskligheten vidare. Mina personliga verktyg som jag fixat till under min levnad, blir redskap till att hantera till och med det ogripbara. Stängslen och murarna är ofta bara imaginära, sitter i knoppen på mig. Jag kan numer lätt kliva förbi dessa.

Att skapa genom musik ,text och bild , och hålla det levande är en utmaning , men samtidigt ett måste för min existens. För andra finns en annan språklighet, andra idiom så är det bara och det förstår jag vid mogen ålder. Pusselbitar faller på plats och en ny trygghet och tillförsikt anar jag och det känns bara bra att se tiden ann med en stor portion nyfikenhet.

tisdag 16 juni 2009

En egen hemvist

Att ha ett eget fäste i tillvaron att alltid återvända till, behöver man det? Kan man ha det inom sig bara eller behöver man fysisk förankring i en egen täppa.
Just idag när gården är fixad, gräsmattan tuktad och det kliar av nyslaget gräs på fötterna, känns det viktigt med plätten på jorden.
Men det känns också viktigt att dela plätten med andra, och låta fantasin flöda hur man kan använda plätten.
Entrepenören inom mig vill ena dagen öppna kulturcafé på den , bjuda in till tematiska samtal eller ha musikkvällar med kulinarisk inramning. Andra dagen går tankarna i helt annan riktning, odling och bidrag till hushållningen....
Vilken förmån det är att ha en egen hemvist.....det är dax att sätta planer i verket.






söndag 14 juni 2009

Cykla Vättern Runt eller låt bli.....


För nionde gången har Vätternrundan avklarats. Man startar från Motala och kommer tillbaka till utgångspunkten lite drygt ett halvt dygn senare.Vad är meningen frågar sig den oinvigde.


Det hinner man alltid fråga sig själv ett antal gånger under loppet. Men det konstiga är, att efter målgång och dusch, så är suget tillbaka, man måste bara "pået igen". Känna i hela kroppen att man lever.Utstå fysisk och psykisk smärta, är det njutning? Så är det nog, konstigt men förmodligen en bit av sanningen. Är det samvaron, det är säkert en sida av medaljen icke att förakta, alla dessa medbröder och medsystrar som på ett eller annat sätt interagerar med än under loppet.

Det är härligt att göra det ihop!!!


Årets upplaga var strapatsrik då det regnade en del, och kamraten fick bakhjulspunktering, men det kändes ändå väldigt bra, och ölen smakade som alltid bra efteråt.

Tack gänget Anders,Benny,Marie,Hans som gjorde min resa i år till en minnesvärd upplevelse!


Nu är det annat på agendan.


torsdag 11 juni 2009

Fru Nålmakare.......



Jag och Oscar O. har spelat på Nålmakaren idag, det trillar in lite speljobb nu och då. Inte som på 70-80 -talet då jag hade spelning i stort sett varje vecka, men jag är t.o.m bokad en bit in på hösten.

Trevligt och meningsfullt tycker jag, musiken som brobyggare människor emellan, det är väl mer nödvändigt en nån´sin dessa dagar. Några egna rader.......
Dagen försvinner mot röd horisont
kvar dröjer värmen som finns i en sång
Dansa min kära jag älskar Dig så
Dansa Dig vacker men gå ej på tå
Dansa min älskliga vän (1997)


Vätternrundan för nionde gången, vädret ostadigt. Motala nästa, sedan vägen ner mot gröten i Jönköping, lasagne i Hjo och predikanten i Boviken. Hoppas på att kunna köra en tionde gång, jämnt och bra.
Färdkamrater denna gång, en bankman, två poliser och en sjuksköterska...kan bli bra.
fotnot
Nålmakare tillverkade sy- och knappnålar av metalltråd (oftast stål- eller järntråd). De tillverkade även hårnålar, strumpstickor och virknålar. Tillika seniorboende i Eskilstuna.
























































onsdag 10 juni 2009

Ursprung..


Farfar Karl Albin, född den 6 februari 1882 släggare och slaktarlärling sedermera lagerförman på Eskilstuna Stålpressningsbolag.Farmor Anna Matilda född den 13 juni 1890 piga och sedan hemmafru, mitt ursprung på fädernet. De gifte sig 1912, 1919 fick de ende sonen, Karl Svante. Hinke Berggren hade hållit tal i Folkets Hus och uppmanat arbeterna att inte förse kapitalisterna med billig arbetskraft och militäristerna med kanonmat. "Vi ska inte behöva bli fattiga för att kapitalisterna ska bli rika. Dom kan göra sina ungar själva sa den nyblivne stolte fadern". (ur I grund och botten).
Jag fick aldrig träffa min farfar, jag har sparat en bild på honom när han som 60-åring går på händerna. Han var också en duktig tecknare, jag har kvar tiotalet bilder som han gjort. Farfar dog i kräftan 1946.
Farmor vakade över oss en våning upp under hela min barndomstid, i basker och med långrock skötte hon också lördagskrattningen på gården. Nåde den som rörde till krattningen under helgen.... På ålderns höst hade hon några fästmän som kom och uppvaktade, men det blev mest Fia med Knuff.. Farmor dog 1972 efter ha tillbringat sina sista år på Elimhemmet på Bryggartorpsgatan.

Vilka spår har de ristat i efterkommande generationer, i min familj som är dubbelt så stor....?

tisdag 9 juni 2009

När medelåldern kysser dig och mig.....


Det är skönt med de små vardagshändelserna, som vi nästan aldrig benämner utan bara går förbi med ett belåtet konstaterande. De synes grå rutinerna som bildar det vi kallar vardag. Småpratet vid frukostbordet varje morgon med tidningen solidariskt flyttande emellan oss. Tänk vad man värdesätter sånt nuförtiden. Det klart man är öppen för att uppleva det stora, det omvälvande fantaseriet, men välbefinnandet trivs nästan bäst i det lilla formatet....

Kanske en längtan tillbaka till det ursprungliga, den totala sinnesnärvaron , fri från prestige och resta tuppkammar. Men ändå nära till den lekande människan, med ålderns erfarenhet och trygghet som bagage förhoppningsvis. Smånojset innan frukosten är klar, låter mig behålla värmen en lång bit in på dagen.....


2009-06-04


Vandrar genom bokskogen i Sigurds fotspår där träden står hymn mot himlataket

Ljuset anfaller med en lätthet som gör tillvaron uthärdlig, ja nästan förklarad faktiskt.

Jag förnimmer svagt den mening som så många vill göra sig till tolk för, och som låter sig beskrivas om och om igen, bara så där som från ingenstans…..

Bladverken håller oss nära marken, skorna vadar i den mull som ropar : Förena er! Förena er!

Den monumentala katedralen bereder nästan oändlig plats för stillhet och eftertanke, men också till sång och berättande, ger dig ditt inre fokus tillbaka, en gudagåva eller ödets nyck beroende på vem du är.

En fristad du kanske aldrig träder tillbaka in i om du inte någon gång återigen söker upp platsen där pelarvalven står hymn mot himlataket

måndag 8 juni 2009

Semester och sen...



Snart semester och sen det nya livet?Osäkerhet om framtiden kvarstår, men är ändå fylld av tillförsikt och vetskapen om att alla i gänget mår bra gör att tillvaron känns ljus.

Nya strängar på gitarren, en vecka från helvetet runt Vättern vad kan man mera begära utav tillvaron.
Jag körde 12 mil igår efter Amandas student, runt i Mälardalen på snirkliga vägar, Eskilstuna-Strömsholm-Hallstahammar-Dingtuna-Rytterne-Tumbo-Torshälla-Grundby-Sundbyholm -Jäder-Kjula härligt! Mats L.( http://katedralbygget.blogspot.com/ )ringde och sådde nya frön . Inspiration.......
Tankarna far i huvudet när jag sen går och röstar, Svante har fått en ros i handen igen ,men från vem? En som tänkte med hjärtat eller någon som var kallt beräknande? Vem skall få mitt förtroende? Jag vet var jag står, men vem bland dessa tror jag på?