Det fanns både pengar och möjligheter via folkbildningen. När visgenren var som mest populär var den ett ofta förekommande inslag i möten och sammankomster i föreningslivet.
I orter Vrena, Stjärnhov, Vagnhärad, Svärta, Kolsva, Koppartorp, Ljusnarsberg ,Hälleforsnäs etc fanns det lokala föreningar som med bildningsförbundets hjälp kunde ha kulturmedverkan från när och fjärran.
Även föreningar i storstädernas stadsdelar kunde ha kulturprogram som inslag.
Det kanske fungerar idag också , vad vet jag? Men jag har en känsla av att vi har blivit mer möteseffektiva och att kulturen där har fått maka på sig. Dessutom är ju utbudet så tillgodosett via de breddade möjligheterna att ta del av kultur i dagens samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar