Jag läser Joan Jaras bok "An Unfinished song" på svenska "Victor-en sång utan slut". En bok om hennes och Victor Jaras liv som kulturskapare i Chile, men också en bok om kulturens kraft och del i kampen för demokrati , men också de motkrafter som försöker tillintetgöra den.
Man slås igen av hur avpolitiserad och kommersiell musikkulturen har blivit, i skenet av berättelsen om Victor Jara och hans samtida musikutövare under 60-70-talet. Då pumpades kommersiell musik in i Chile från de multinationella amerikanska musikbolagen som ett led i att motarbeta den vänsterrörelse ,Unitad Popular som tog makten i Chile.
Jordbruksreformer och förstatligande sågs som hot av markägarna och kapitalet, många multinationella bolag bidrog med resurser för att motarbeta den folkvalde presidenten Allende.
Victor arbetade mer och mer med musik och teater som ett led i den politiska kampen, att bygga ett folkets Chile.
Den blodiga kuppen 11 september beskrivs utifrån en nära anhörigs oro och ångest vad som håller på att ske i landet, men också den förtvivlan över att Victor är försvunnen.
Joan Jaras blir ett sanningsvittne till kuppen och de bestialiska utrensningar diktaturen genomförde.
Jag återkommer till den lyrikantologi som gavs ut här i Sverige 1982 med titeln "Överlever Sången" . Det var också temat för någon av Lyrikveckorna i Sollefteå som anordnades av ABF Mellannorrland på Hallstaberget under tidigt -80 tal, som jag deltog i.
Veckorna förebådade reträtten för kulturens roll i samhällsdebatten som självklar aktör i Sverige.
Men jag konstaterar att Victor Jaras arv lever vidare, och musikens och kulturens roll som meningsskapare lever vidare.
