Kvinnokraft

Jag slås utav vilken fantastisk hustru jag har, hon har burit fyra våra barn i moderlivet, fött fram dem ut i detta livet, och står där obruten stark, tålig och självklar. Kvinnokraften är enorm . Jag kan inte nog imponeras utav alla dessa kvinnor, som är grunden till vårt fortbestånd.

Jag har på näthinna två ögonblicksbilder från 1993 när jag var i Parabergen i Tanzania.
Den ena är den kvinna som kommer vandrande upp i bergen för att ta emot ett brev jag bär med mig från Sverige. Min hågkomst är att hon har gått med barnet i ett knyte på ryggen uppför berget, många mil bara för att erhålla ett meddelande från barnets far som är en svensk man, med hjärtat i två kontinenter.
Hon med förhoppning om ett annat liv för sitt barn, beredd till det yttersta av uppoffringar. Han i Sverige, till synes med hennes liv i sina händer.
Den andra bilden som etsat sig kvar är kvinnan som varje morgon arbetar i trädgården nedanför vårt hus. Hon har också barnet i ett knyte på ryggen, och arbetar oförtrutet med hackan, när jag vaknar och håller på långt in på kvällen när jag kommer tillbaka till huset för att vila. Alla dessa kvinnor jorden runt. Jag bugar och förundras......

För-Om-Med eller Av? Eller att nå Mångfald i Kulturlivet!

Att engagera någon, att beröra och nå fram är viktigt för oss alla. Jag har haft en bra dag på Mångkulturelltcentrum i Fittja. Det handlar om att hitta mekanismer så att vi vidgar vårt eget nätverk och får förståelse för andras. Det handlar om att veta vad vi vill med våra strategier. Det handlar helt enkelt om att veta vad vi gör. Gör vi verksamhet för-om-med-av våra brukare/elever/medborgare. Är du säker, vad du håller på med, och på vilket sätt?

The Monkey Opera

Två dagar i Alby på Subtopia, oväntade och väntade möten! 11 akter, med Scenkonst, kanske nycirkus, ibland oerhört spännande ibland bara tricks.Jag gillar när det tullas på gränserna och det där andra det som vi inte förväntade oss, Cirkörs Wear it Like a Crown var fantastisk!!! Och Musiken, lyssna nedan!!! Rebekka Karijord!

Frågan kvarstår...för vem?

Jag sitter och bläddrar i min pappas kvarlåtenskap. Det är papperlappar,noteringar från ett livslångt engagemang för arbetarrörelsen, i en tid då tron var stark och övertygande.
Han återvände ofta till Ernst Wigfors som med tydlig enkelhet kunde beskriva vägvalen, men också ge det stora folkflertalet verktyg till att förstå.
"När högern talar om privatiseringar av vård, skola och omsorg, fråga dig alltid för vems skull och i vilket syfte"?
Jag bläddrar genom ett liv fyllt av förvissning om människans inneboende längtan efter gemenskap och solidaritet.

"För närvarande bestämmer kapitalet. Det köper arbetskraft så billigt som möjligt. Jag kan bara se en radikal ändring, att låta arbetskraften bestämma och köpa kapitalet så billigt som möjligt".

Klargöranden från Ernst Wigfors som gäller än i dag? Visst är det så! Pengar som drivkraften i mångt och mycket, men livet är så mycket mera, eller hur??? Frågan kvarstår..för vems skull och i vilket syfte?

Har vi förlorat kampen om kulturen?

Jag sjunger inte för att träffa rätt ton, jag sjunger för att stämma träff med det förunderliga livet.Så har musiken alltid fungerat i mitt liv sedan jag började spela av egen kraft. Ett sätt att bearbeta det mysterium och det fantaseri som är tillvaron här på jorden. Det kanske inte ligger någon allmängiltighet i min syn, men jag vet att jag inte på något sätt är unik. Kulturen och möjligheten att uttrycka och uppleva är väldigt centralt och angeläget för det stora flertalet.

Så här i valtider tänker jag, kulturdebatten då? Glömde vi kulturfrågorna? Kulturen i skolan, kultur i vården, på jobbet och i vardagen? Kultur som brobyggare, oavsett etnicitet, kön, ålder eller sexuell läggning.

Människan är istället utelämnad till mediemonopolet som sliter i oss, spelar ut mot våra sinnen med full kraft, raffinerat och medryckande.
Alla drömmer att vara idol eller fru/man till en bonde i lantlig idyll. Eller annars har de sociala medierna kommit emellan oss, nu innan vi lärt oss hantera dem? Vi kan vara vänner på facebook, det förpliktar inte, vi låter oss inte beröra eller beröras, men de fångar oss!

Scenkonsten, hjärtefråga för många av oss, ganityr och förströelse för andra. När kommer debatten om människans inneboende potential, och rätten till att få skapa, vara del i samhällsarbetet?

Kulturen hade en gång i tiden en viktig roll, inte minst i arbetarrörelsen. Bibliotekens tillkomst kom via folkbiblioteken som initierades via folkbildningsarbetet inom bl.a ABF.
Jag minns Lyrikveckorna på Hallstaberget som ABF-Mellannorrland anordnade så sent som under de sista decenierna under 1900-talet, med författare som Sandro-Key, Bengt Berg, Åke Hodell och Ann Smith m.fl. medverkade.
KSF gav ut lyrik till varje partikongress och till valen. Vi frågade oss då-överlever sången? Innerst inne trodde vi det, men hur blev det?

Trubadurer, poeter, förtroendevalda, konstnärer i en salig blandning träffades under ABF-forum etc. Allt detta verkar väldigt långt borta och mer eller mindre marginaliserat. Har vi förlorat kampen om kulturen? Det är klart vi inte har, det är dags nu!!!!

Rödgrönt så klart!!

Jag blir trött på den massmediala snedfördelningen, det vimlar av konservativa och nyliberala debattörer som får breda ut sig i våra massmedia, och är det inte dessa ordvrängare så är det slynglarna som får kommentera och chikanera sig i tabloiderna. Det spottas på de som är valda, och fått folkets förtroende. Billigt, javisst billigt och lättköpt.

Drakar flyger bättre i motvind-japanskt ordspråk

Cykelsäsongen är i full gång och jag har cyklat 90 mil i sköna, begynnande gröna Mälardalen. Cyklingens monotona mantran liknar yoga väldigt mycket kropp, tanke och själ. Här och nu, inte mördarbacken om 5 km, utan precis i nuet, meditativt pumpande, här och nu. Landskapet omsluter och möter upp och det bara är, oavsett regn vind eller strålande solsken. Så fungerar det ibland när man gjort grundjobbet och är någorlunda vältränad....Här och nu, här och nu.

Vissa dagar när man inte är där utan att det bär emot, så tröstar jag mig med att uppehåller jag bara strukturen och regelbundenheten i livsföringen så når jag lättare den inre fridens boning. Så är det för mig......
Tionde Vätternrundan kommer närmare, tänk att det kan vara så inspirerande att cykla runt samma sjö år efter år?