Tunafors Skola

1962 började jag i första klass på Tunafors Skola Elis Lindkvist var tillsyningslärare, och min första lärare i småskolan var Barbro Rydbom.

Min pappa gick också i skolan på 20-talet, och då undervisade bl.a G.A. Svensson , eller gubben Gas som han kallades av eleverna. Skolan som centralplats i området där vi bodde och där vi lekte.

Skolan som identitetsskapare. Vi var Tunaforsare, så var det, så fanns det Djurgårdare och de från Fröslunda naturligtvis, men Tunafors var vårt eldorado.

Till saken hör att jag engagerade mig i sportklubben den stolta, startad 1906. Tunafors Sportklubb, där pappas tränare Sven, också blev min tränare, låt vara att det var 30 år senare.

Hembygdromantik?Nej, inte alls, tiden vrider vi inte tillbaka. Men vår alldeles unika uppväxt präglar oss naturligtvis. Nu nästan 50 år efter min skolstart, bor jag fortfarande kvar på samma plätt, efter diverse utsvävningar, men tiden är en annan.

Jag letar fortfarande efter identifikation, efter sådant som engagerar och berör. Vår skola har blivit British Junior, sportklubben finns nästan inte, och vi kurar skymning i vårt hem på söder i Eskilstuna.

De fallande bladen.

Jag läser om mongolernas stormning av Peking på 1200-talet, där nästan 60 000 unga kvinnor klädda i vitt, hoppade från stadens murar likt fallande blomblad för att inte hamna i erövrarnas händer.En brutalt vacker handling i förtvivlan över patriarkatets ändlösa vålds och krigslösningar . När lär sig människan att våld inte löser några konflikter?Mongolerna som rest sig under det fruktansvärda Jinväldet, och nu skövlade stad efter stad, grymt och skoningslöst, våldförde sig på kvinnor och barn och dräpte männen i deras väg. De fick aldrig herraväldet över "de fallande blombladen". Kvinnornas kollektiva självmord är ett starkt vittnesbörd, om människans vanmakt, men också en signal som klingar till eftervärlden om dårskapen, män i alla tider har utsatt mänskligheten för.

Bildning och organisation

Läser om bildning i morgontidningen, intressant och tankeväckande. "Bildning är det som blir kvar när man glömt allt man lärt sig"(Ellen Key). Jag tänker allt man fått med sig intravenöst, det där som man inte trodde gav nå´tt, uppväxtens undervegitation och umbäranden.

T.ex det besvärliga med att som jag, ha en anhörig med ett funktionshinder som satte många käppar i hjulet och "ställde till besvär", men som nu med åldern och reflektion har varit fantastiska tillgångar. Ett fragment av byggstenar i min egen tillblivelse.

Bildning i min värld är kopplat till relation, och det kanske många upplever som begränsat, men så är det. Det får mig att tänka på kommunal förvaltning och organisation där jag själv är verksam.

Det bra och bildade ledarskapet för mig, handlar mycket om relation, med det dåliga chefsskapet handlar om position. Avsaknad av relation är förödande i en organisation

Kulturkonferens om framtidens kultur

Snökaos, det är mycket vi inte kan påverka. Vi kommer 1 timme försent till konferensen. Men vi är inte dom ända, allt verkar lite på trekvart och några har inte kommit alls.

"Mälardarlingarna" och den framtida kulturen, hur ska vi ha det? Frågeställningarna hopar sig, men vi är nog överens att vi behöver spela samman. Men vad vill Stockholm?Och hur kan vi stötta medborgarnas egen organisering i civilsamhället? Utmaningarna är många-samverkan inom länen/regionen,dialogen mellan stat och region, och hur svarar staten upp mot ökat engagemang från kommunerna?

Och dessutom, vem sätter dagordningen och vem bjuds in?

Regionalisering-på väg mot ett starkare Sverige?

På rumpan

Det snöade lite idag fredag, glashalt på sina ställen, fick vi erfara. Vi skriver jag för jag hade många olycksbröder och systrar idag.

Jag gjorde en snygg vurpa och landade på det sk. arselet, men nacken fick ta smällen.

Liten hjärnskakning med yrsel och illamående blev resultatet, det paradoxala var att sonen också synade backen med lite blodvite och huvudskada han också. Så nu är det bara att ta det lugnt här i trygga Sverige, tycka lite synd om sig själv, men ha det så in i grunden bra,trots allt.