Vi har svårt att samla oss nu för tiden. kroppsligen är vi på plats, finns nära, men själen är frånvarande.
Föräldrar som emigrerar från den värld deras barn bor i till den virtuella världen, känns det igen?
Vuxna som emigrerar från den värld deras barn bor i, till köpcenter och gallerier och tillbringar dagar ibland på gigantiska marknadsplatser ,för att hitta de bästa lockpriserna.
Jag ska inte kasta sten när jag sitter i glashus.
Allt för ofta tar jag själv upp min smartphone utan egentlig anledning, teknologins styr och ställer med oss, dessutom är vi dess kunder och de stora bolagen kapitaliserar på oss.
Fragmentiserad och klickberoende, jag kanske?
Teknologin och ekonomin har blivit fundament i den sekulariserade världen, och har blivit drivande när det gäller samhällsutvecklingen på alla plan.
Att odla kulturella värden får träda tillbaka i samhällsarbetet, och gapet till exempelvis naturen växer mer och mer. Även språket påverkas och förändras.
De demokratiska institutionerna hinner inte med ,politikerna sätter inte agendan utan marknaden dikterar villkoren allt mer. Deras mål är ju att vinstmaximera, och att sälja.
Folkviljan sitter på undantaget och kapitalet håller rodret och styr, men mot vilka horisonter?
Men det själsliga och det som är emellan oss människor då, det som vi kallar kultur?
Det som egentligen fick människor att gå samman, bryta mark, skapa och utveckla samhällen, odla de andliga värdena som människor behöver för att överleva (Homo Ludens -den skapande människan). Var finns platserna för det i dagens samhälle,(när Homo Digitalis styr)?
Platserna för möten ,men också för eftertanke och samvaro. Folkhögskolan, föreningsliv och folkbildning har fyllt den rollen i många människors liv och så också i mitt, men där ute i våra bostadsområden, bland människorna, var hittar punkterna för delaktighet och gemensamma strävanden och utveckling?
Kan man bygga in det i samhällsutveckling och byggnation, klart man kan. Exemplen finns runt i kring oss idag, men återigen det är så mycket som distraherar och retar våra sinnen att vi har svårt att samla oss.
Självförtroendet hos våra folkvalda är inte heller det bästa, de åker gärna med i den allmänna marknadskarusellen. Det behövs modiga och insiktsfulla politiker och vuxna.
Men det kommer en renässans för de större perspektiven, de som går på djupet, det existensiella det naturnära, som förstår varifrån vi kommer och som kommer leda oss vidare till en värld stadd i ständig utveckling, men också i samklang med klimatet på jord.
Det måste vi tro du och jag, vi som satt fyra barn till denna värld, en värld att förvalta och leva i många långa år. En värld med närvarande, tänkande och kännande vuxna.
