lördag 23 april 2011

Det blåser på toppen, fast somliga märker ingenting

En konstig känsla, vi var så väldigt olika, tog utgångspunkt i så olika erfarenheter.
Du ägde beslutsrätten, hade förtroendet, vilket förpliktigade. Jag skulle ta fram underlag för att du skulle kunna fatta kloka och riktiga beslut.
När tiden rann ut fick du bråttom bråttom , du ville hinna med så mycket. Du hade inte riktigt kontroll på den verklighet du var satt att vårda, du glömde nog en del, och kunde själv tyckte du med ålderns rätt. Jag tyckte att din lomhördhet och ditt egensinne tilltog ju längre tiden gick.
Ditt äreminne blev minst satt lite naggat i kanten, för erkänn det blev inte så bra.
Nu sopar nya kvastar.Hoppet är det sista som lämnar oss?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar