Vänskapen skärskådad

Jag hörde på Carl Johan de Geer härom dagen, han satt i en panel och talade om bl.a engagemang i vår tid. En bagatell som fastnade var när han svarade intervjuaren om samarbeten med andra kulturarbetare. Han sa "man får jättenära vänner som man förlorar för alltid" . Det träffade mig, om inte hårt så ganska överraskande mitt i solarplexus. Vad ska vi ha varandra till, är vi färdiga med varandra?Må så vara, jag har några jättenära vänner som jag håller på att förlora för alltid,dagarna går och det blir liksom inget mer.Så är väl i och för sig livet funtat, somliga följer man på vägen väldigt länge, andra slår man följe med för stunden. I vandringarna mot skymningslandet finns ändå några som alltid kommer finnas där vid sidan, även om man inte ses så ofta, och det känns väldigt väldigt bra.