Lyssnade på Helena Bergströms sommar för någon dag sedan där hon bl.a annat knöt an till sagornas möjligheter att förstå sin samtid, genom att relatera till HC Andersen.
HC Andersen skrev Kejsarens nya kläder, där sensmoralen ofta används för att symbolisera hur vi lätt anpassar oss i gruppen, även när vi känner att något är galet. Det lilla barnet utbrister till slut; Kejsaren är naken! Något alla egentligen vet,men ingen vågat uttala! Så är det väl titt som tätt, att vi rättar in oss i ledet och undviker att ta bladet ur munnen, vi fegar ur. Vi har en stor respekt för ledarskap och position, och vill inte hamna på sidan, men är inte det del av samma underlåtenhet som får imperiebyggarna, diktatorerna att bana väg? Dessutom, kejsaren kan aldrig utveckla sin syn och världsbild om han eller hon bara har ja-sägare runt ikring sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar