foto från Svarta Berget Hägghult ,Svart Granit Diabas
Vi sitter som vanligt och snackar över en kopp kaffe vid sporthotellet på lördagmorgonen, gubbgänget och jag. I en bisats berättar det gamla kommunalrådet hur han åkte hem med en gåva till hemsamariten som just gått i pension efter 14 år i kommunens tjänst. Hon nådde ju inte upp till 25 års klockan men var värd sin vikt i guld de åren hon jobbade. Gåvan, ett städ, en symbol för industristadens gemensamma strävan att öka välbefinnandet för sina medborgare.
Det här är svunnen tid för kommunalrådet har för länge sedan dragit sig tillbaka och hemsamariten har förvunnit ur vårt synfält. Men det stämmer mig till eftertanke, kring det engagemang och omtanke som vi visar varandra, låt oss för Guds skull inte överge varandra, låt inte hierarkierna skapa motsättningar och få oss att fjärma oss från varandra. Vi är brobyggare, men vi ska både planera , konstruera och utföra och det gör att vi ibland glömmer att det ska gå människor på bron, som är på väg över för att möta andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar