onsdag 14 juli 2010

Tungt att bära, kan göra livet lätt men....

Uppförsbacken kan ibland kännas oändlig som prövning, men den kan också trigga oss, få oss att ta i och fokusera.

Arbete som en väg i livet. Vi har en anhörig i släkten som bor på landet, i skogen alldeles själv. Hon är fortfarande pigg trots 91 år fyllda, vilket vi tillskriver hennes målmedvetenheten framförallt med sitt växthus och sina odlingar som hon själv sköter. Året har sin rytm med sådd och skörd, och det bara är så. Hon är fortfarande smidig när hon står med rumpan i vädret i sina land.

Finns det ett samband med arbete, att vara i rörelse och hälsa? Så kanske det är, men jag tror också den sociala kontakten är viktig, att ensam är inte stark. Ensamheten kan vara oss övermäktig, och göra att vi krossas under den tyngd ensamheten kan ge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar