Så är man där vid vägs ände och ska åter igen in i vardagen. Varför är det så svårt med övergångarna mellan det ena och det andra som egentligen är del av det stora hela. Flyktmekanismerna infinner sig och tar det mest konstiga uttryck. Ska man investera i något som tröst, en ny platt-TV , en bil eller en sista minutenresa över helgen? Eller kallt och heroiskt invänta det som komma skall.Framtidens kommande vedermödor tonar upp sig, och får gigantiska proportioner.
Apokalypsen ter sig blek i jämförelse under nattens småtimmar.
Kärestan har ett sofistikerat sätt att fly det som komma skall.För några år sedan bröt hon handleden på sista semesterdagen och förlängde på så sätt semestern med flera månader. I år gjorde hon ett nytt försök, men det blev bara en stukad fot, och det medför ingen ytterligare semester,så tji fick hon.
På måndag är man där igen, på jobbet, 5 dagar i veckan hela vinterhalvåret. Allt är som vanligt med andra ord. Men minnena från sommaren lever kvar, som Grålle(bilden) på Tjärö en varm sommardag i Blekinge skärgård, något att filosofera kring våta höstdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar