Västkusten

Det känns lite ovant att göra en "roadtrip" till västkusten som inledning på semestern, istället för som brukligt de senaste åren masa sig ner till Österlen. Att byta det böljande landskapet vid Brösarps backar mot, Smögens överexploaterade klippor. Men västkusten är som tur är inte bara Smögen. Vi startade vår färd med att leverera vår son i Strömstad, för utvandring till vårt västra grannland. Han ska sommarjobba i Telemarkregionen för att sedan söka sin lycka vid Lofoten. Vi själva tog femminuters färjan från Fjällbacka till vackra Valö, och STF:s vandrarhem.

Inbäddad mellan klipporna i den förutvarande barnkolonin är det nu inrymt ett vandrarhem tillika pensionat på bekvämt avstånd från Fjällbackas larm och turistighet.

Fantastiskt väder och bad i havet, gör livet lätt att leva. Vandrarhemmets värdpar förgyller vistelsen genom att inbjuda till en otvungen armosfär: Man måste inget, man kan bara va´.

Nu är det fredag och dagarna har runnit i väg, vi har lämnat Valö, åkt på småvägar ner genom Bohuslän via Grebbestad, Hamburgssund, Lysekil, broarna till Orust, Tjörn och ett nytt vandrarhem utanför Stenungssund ,Jordhammars Herrgård.

Efter en bensträckare på cyklarna ut på Råöns gamla dansbana, en god natts sömn.
Fredag, en dag på Tjörn med start på Nordiska Akvarellmuseét, och Emil Noldes expressiva akvareller, född 1867 och död 1956, ett långt liv som konstnär, under en period förbjuden att måla av nazisterna. Men åstadkom ändå över 1300 akvareller under perioden, boendes i Tyskland. Modigt eller dårskap? Det handlade nog om överlevnad på ett själsligt plan?

Skulpturutställningen på den 8000-åriga boningsplatsen Pilarne i stekande värme, avkrävde oss ett bad efteråt, härligt varmt. Imorgon är det Tjörns Visfestival, hoppas på bra väder?

En stilla reflektion, när jag ser detta fantastiska Bohuslänska landskap, men också den överetablering av fritidsbebyggelse på vissa håll, blir jag orolig att vi bygger bort en del av det som är Sverige, den orörda naturen som är så viktigt att bevara för rekreation och mångfald till nuvarande och kommande generationer. Jag tänker på den fysiska riksplaneringen som skulle vara ett incitament till hur vi skulle hushålla med våra tillgångar.
En planering som satts ur spel av giriga och spekulativa krafter som säljer ut strandnära tomter till fantasipriser, i våra mest attraktiva områden.Nej jag vill ha ett Sverige för vårt gemensamma generösa vara, där alla kan ta del, och där inte plånboken styr!