Jag går igenom produktionen av låtar jag skrivit och framfört genom åren. En del står sig ganska bra i min granskning andra har tiden flyktat förbi och gjort dem osångbara.Jag vrider och vänder på en del andra visor i fältet, "skulle kunna bli något med lite nytt jävlaranamma".
Det fungerar för mig som för de flesta andra kan jag tänka mig, jag behöver en lång startsträcka för att komma mig för och sen bara det händer.
Det är något för mig oförklarigt med skapandeprocessen, plötsligt finns orden, melodin bara där i huvudet, låt vara att ibland är det som en garnända att ta tag i, och man får nysta och nysta tills hela garnbollen är färdig, och man kan börja sticka.
Men det händer även att plötsligt är tröjan färdig och jag vet inte hur det gått till?
Konstigt är det och det är bevisligen jag som står som kompositör och textförfattare hos STIM. I och för sig under påverkan av de samhälle vi lever i, vilket även jag förstår, men konstigt är det i vilket fall?(foto från utställningen Mänskorna av Henrik Teleman-Virserums konsthall 2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar