I år var olyckan framme, ungefär en mil innan Hjo på väg 195, då när tröttheten börjar smyga sig på oss, hamnar vi en klungkrock. Jag klarar mig helskinnad men ,för en man från Säter i Dalarna gick det sämre. Han kör in i en av mina kamrater och gör en vådlig luftfärd in i ett räcke vid sidan av vägen, där han blir liggande. Allt står stilla i några sekunder, sedan tar gänget sina roller utan diskussion, några pysslar med mannen, jag ringer ambulans, några fixar med cyklarna som hakat i varandra. Några tjejer bistår med kompresser,engagemanget är, så här i efterhand när allt lugnat ner sig, väldigt gripande.
Min kamrat ringer anhörig,och meddelar , att olyckan inträffat........
För att avsluta den otäcka händelsen, så idag i bilfärden från Motala ringer mannen från Säter upp för att tacka för hjälpen, och förhöra sig om vad han varit med om.
Han fick en rejäl hjärnskakning,blessyrer i ansiktet och bröt båtbenet i vänster hand, men mår väl efter omständigheterna. Gips i tre månader, men tacksam att han levde och att fått support.
Bestående minne; medmänsklighet och samspel gör oss alla till vinnare i slutändan.
Kuriosa var att Patrik som han hette gärna skulle åka Vättern med oss nästa år då han hängt på oss innan olyckan under en halvtimme och kände att det gick så bra att flyta med i vårt gäng.
Så vem vet, nästa år kanske olycksbröderna gör gemensam sak?
En annan upplevelse under resan det är när vår musikaliske medlem i full cykelmundering dirigerar Motala musikskolas blåsare vid depå Hammarsundet, men det är en annan historia...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar