2:11:26 , året var 1988.

2:11:26 står det på pappret, 18:e plats över en sträcka på 24 km kuperad terräng.

Det är längesedan, långloppet längs den Gyllenhielmska leden från Sundbyholm, via Torshälla till Årby. Det bestående minnet, det var en varm dag, och jag fick blånaglar på foten. I en pärm på kontoret där jag jobbar hittade vi resultatlistan. Att mäta ut alla steg man tar, med stegräknare och appar,är det så vi skapar mening?

Jag har precis passerat 200 mil på racern inför stundande Vätternrunda nästa helg, varenda meter har jag noga bokfört i min träningsdagbok, sträcka, tid, om jag kört med någon kompis och vilket väder det varit. Nördigt,men också behovet att se struktur i jakten på välbefinnande, och att hålla ohälsan på avstånd.

I en annars komplicerad tillvaro, där det ibland både är svårt att hitta struktur och egentlig mening, kanske det här är ett busenkelt sätt att finna balans, träning i en tydlig organisation?

Det är i alla fall hur som helst häftigt att träna.