Så drillas ett vinnarbarn

Läser Nina Björks funderingar om Amy Chuas syn på barnuppfostran, om barnet som verktyget i konkurrenssamhället. Barnet som drivs till att prestera, genom att mamma/pappa säger du kan bättre, gör det en gång till, om och om igen. Föräldrar som hela tiden säger du ska bli bäst, inget annat duger. Föräldrar som dessutom hela tiden köpslår med sina barn, där gratifikationen är ära och berömmelse, och inte sällan löfte om pengar och materiellt överflöd, som dessutom säger att det, är den optimala lyckan.

Tänker på alla dom som kommer två och trea och för att inte tala om de som kommer sist i tävlan, har de något existensberättigande överhuvudet taget i ett framtida samhälle. Jag tycker tjuren Ferdinand som hellre luktade blommorna, han som ville gå sin egen väg,se det lilla i det stora hela, manar till eftertanke. Vad är livet, är pengarna och karriären drivkraften?

Och ser vi barnen rent instrumentellt, är barnen verktyg i maskineriet?
Min pappa skrev några rader som är giltiga än i dag drygt 20 år senare:

Om pengar
vore den enda drivkraften
för människors vilja att göra sitt bästa,
då hade aldrig
Leonardo da Vinci målat Mona Lisa
eller Pablo Picasso Guernica

Då hade aldrig
Beethoven komponerat Ödessymfonin
eller Mozart musiken till Trollflöjten

Då hade August Strindberg,
Karin Boye och Nils Ferlin
aldrig fattat pennan

Hjalmar Branting
inte blivit ledare för en hunsad arbetarklass
Olof Palme inte riskerat livet
i kampen för allas rätt till människovärde

Jesus från Nazaret
hade låtit den barmhärtige samariten
bjuda ut sina tjänster till de som betalade bäst
och sällat sig själv till månglarna i templet

Det är sålunda lögn och förbannad dikt
när kapitalismens profeter påstår
att mammonsdyrkan är en given förutsättning
för människors vilja att utnyttja sin förmåga

Mänsklighetens framtid
tryggas inte av penninggudens legoknektar!

Svante Lundkvist