Igår träffade jag den lille mannen från Kosovo som kom redan 1964 som 18-åring till Sverige, och som nu vill delge mig sina tankar och idéer om hur han tycker vi skall leva samman.
Jag mötte också den nyblivne pensionären som jobbat inom psykiatrin, och flyttat runt i hela vårt avlånga land allt eftersom psykiatrireformerna kommit och gått.
Där runt hörnet väntar en strid ström av erfarenheter på oss.
Att alla människor har en berättelse är ju allom vedertaget, men man behöver platser dit man kan komma med sina berättelser. Nu på höstkanten drar vi oss inomhus, och tillgången på mötesplatser minskar drastiskt i den kalla nord. Då är det läge att öppna dörren, och möta nästan.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar