I området där vi bor, och där jag har växt upp bodde en gång en man, med sin mor och far i ett prydligt egna hem. Modern minns jag som ett trevligt biträde i den lokala livsmedelsaffären, av fadern minns jag ingenting. Själv hade han författarambitioner, och skrev några inte alls oävna halvdokumentära inlägg i den svenska samhälldebatten.
Hans politiska hemvist,( om han nu hade någon hemvist) var långt ut på vänsterkanten, i stort sett så långt ut man kan komma, där ensligheten ekar tomt.
Han tålde aldrig de som valde reformernas och kompromissernas väg. Han hade ju allt så klart för sig, han visste bättre.
Karriären avslutades med att han tillhandahöll familjesidan i lokaltidningen, och då och då i bitterhet spottade ur sig en och annan knivskarp sarkasm i lokaltidningen. Han förlikade sig aldrig, och när det verkligen gällde de sjuka, de utförsäkrade,de arbetslösa
valde han istället soffan och utanförskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar