måndag 20 september 2010

Jag mötte en människa.....ett unikum

Han hade byggt sitt paradis på jorden fyllt med skit och bråte, men han var fri som fågeln och valde själv åt vilket vädersteck han skulle gå, och det var det som egentligen var själva meningen. Han kunde själv! Det var långt till närmsta granne både i själ och hjärta. Han var en av de omöjliga, som inte lät sig snärjas av några fagra löften från någon osnuten politiker.

Han blev i sin skit, utan något behov av att ta sig någonstans där lukten av civilisation kunde riskera hans frivilliga exil. Jag besökte honom åter, en varm sommardag, och lät mig förundras över hur en människa kan överleva på denna sophög, som skulle föreställa ett hem.

Det var inte så att han var utan medel, nej då han hade ett jobb och en lön som han lyfte varje månad, han hade bara låtit skiten läggas på hög. I diskussionen oss emellan såg han det alltid på ett alldeles eget sätt . Kom jag med mina erfarenheter, så ville han gärna tangera och överträffa mina erfarenheter. Han lyssnade dock alltid och tog intryck även om han försökte dölja det, för han var mån om att inte bjuda på något.


Dock var han en oerhört varmhjärtad och hjälpsam människa som kunde stå till tjänst alla dygnets timmar för mig och familjen, bara han fick göra det på sitt sätt. Vi var de utvalda som han kunde med.

Vad han inte visste var att för varje dag ökade avståndet, avståndet till människorna och samvaron.

Skulden lät han dem bära som han inte kunde nå eller begripa sig på, de hade förverkat sin rätt att leva här bland oss tyckte han.

Så dök det upp, hans alternativ, de som förde hans talan; Sverigedemokraterna. För första gången på decennier, röstade han med stolthet på valdagen.

Jag tänkte, på honom som ett unikum, men hur kom vi till så skilda slutsatser?Jag trodde i min enfald att vår dialog skulle betyda något, även om vi kom ifrån skilda planeter? Jag trodde jag nådde fram? Jag måste söka upp honom.........fråga honom på vilka grunder? Inte ge upp, aldrig sluta hoppas, enträget, envist, återkommande beröra det som vi nästan glömt och lämnat oberörbart? Jag måste söka upp honom......














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar