En likvärdig skola för alla mina barn som grund, en skola som inte delade in och exkluderade. Det var så självklart att det skulle vara på det sättet. Vårt gemensamma ansvar när det gäller vård och omsorg var också så självklart en gång i tiden. Och att betala skatt, var att bidra till det gemensamma, och det ville man ju, eller?
Jag återkommer ofta så också här till solidaritetsperspektivet i mina funderingar, och i den mest jämställda av världar så har vi i välfärdens Sverige fortfarande en unik möjlighet att få med alla på tåget. Men i ivern att privatisera och avnäma oss det gemensamma ansvaret för vår framtid, flyr vi mer och mer in i ojämlikhetens förödande labyrinter, med alliansens politik.
Den unge Fredrik Reinfeldt skrev 1993 i Det sovande folket: Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion (slut citat). Välfärdsstaten utgår ifrån folket, och utifrån politiken som det möjligas konst. Den unge "Muffaren" Fredrik skrev vidare :"Politiker skapar inte resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning". Den vuxne Fredrik fördelar om landets gemensamma resurser enligt "tio för de rika och fem för de små".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar