Jag slås utav vilken fantastisk hustru jag har, hon har burit fyra våra barn i moderlivet, fött fram dem ut i detta livet, och står där obruten stark, tålig och självklar. Kvinnokraften är enorm . Jag kan inte nog imponeras utav alla dessa kvinnor, som är grunden till vårt fortbestånd.
Jag har på näthinna två ögonblicksbilder från 1993 när jag var i Parabergen i Tanzania.
Den ena är den kvinna som kommer vandrande upp i bergen för att ta emot ett brev jag bär med mig från Sverige. Min hågkomst är att hon har gått med barnet i ett knyte på ryggen uppför berget, många mil bara för att erhålla ett meddelande från barnets far som är en svensk man, med hjärtat i två kontinenter.
Hon med förhoppning om ett annat liv för sitt barn, beredd till det yttersta av uppoffringar. Han i Sverige, till synes med hennes liv i sina händer.
Den andra bilden som etsat sig kvar är kvinnan som varje morgon arbetar i trädgården nedanför vårt hus. Hon har också barnet i ett knyte på ryggen, och arbetar oförtrutet med hackan, när jag vaknar och håller på långt in på kvällen när jag kommer tillbaka till huset för att vila. Alla dessa kvinnor jorden runt. Jag bugar och förundras......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar