Det ljusa i livet....

Diskuterar livets väsentligheter med goda vänner, det fantastiska att finnas till på kulan. Jag glömmer ofta detta privilegium, att få vara del i skapelsen några uns av ögonblick.

Att få vara jag, få låna en kropp och få låta den och mina sinnen utforska det förunderliga livet. Dottern ringde från Stockholm där hon bor bara för att få höra att jag fanns till härom dagen , när hon drömt om att jag var död.

Sådana där drömmar som kan vederfara än ibland. Jag kunde lugna henne med att tala om att jag finns, ja så är det nog länge än hoppas jag. Och när min kropp har bränts ut och är färdiglevd, ska jag leva kvar i någons minne en stund, och det är gott nog....