Foten!

Svensk sjukvård inifrån! Jag "walraffade" igår på Mälarsjukhuset. 2005 uppsökte jag sjukan första gången för min ömmande knöl på foten. Operation nödvändig, slog doktorn fast. Sedan har åren gått delvis får jag skylla mig själv. Vätternrundan 2005 kom i mellan(jag hade brutit samma runda 2004, och kände att jag måste bara klara rundan runt) så operationen fick anstå.

Nu förra veckan hade man ett återbud, och då slog jag till. Kl.12.30 infann jag mig nyduschad och utsvulten på centraloperationen. Iklädd landstingets superläckra "städrock" och med sjukhusets blåa plastpåsar på fötterna gjorde jag entré.

Syster hjälpte mig till rätta, på den inte allt för bekväma sjukhussängen och sedan började väntan.....Plötsligt stod han där, alltings medelpunkt operatören, doktorn! Han gav mig en lektion i hur slipstenen skall dras. Han berättade engagerat och entusiastiskt om min fot och hur den skulle behandlas, och vad som kan tänkas i framtiden för denna lilla del av mig. Sedan i ett huj så var han som bortblåst, och ny väntan vidtog. Vi låg på rad i salen alla vi som skulle bli föremål för operatörens genialitet, somliga tyst snusande andra ständigt påkallande systers uppmärksamhet.

Fotblockad, den kvinnliga narkosläkaren kom in för att bedöva min vänstra fot. Operatören hade satt en pil på den med tusch för säkerhets skull för någon timma sedan. Bara en halv minut sa hon till mig........och försvann som ett brev på posten. Efter 5 minuter var hon tillbaka med support, jag var tydligen ett förstlingsverk för denna läkare så hon behövde assistans. Tre sprutor minst runt min ankel. Det kändes, men var inte outhärdligt.

Sedan var de borta, ny väntan ...en timme...en och en halv...klockan blev halv fyra och då var det dax!

Inrullad på den svala operationssalen av narkossköterskan John, och uppallad på operationsbordet som en korsfäst Jesus...kommersiell radiokanal skvalade ur högtalarna. Teamwork, förberedelser och proffsighet inför operatörens ankomst. Var är han? När ska spektaklet dra igång. Så, efter 20 minuter är han där, allt är förberett, patienten vid gått mod.

En timmes mejslande och fixande, sedan var operatören nöjd. Tack och hej ,ut på uppvakningen igen(fast jag var vaken hela tiden), kaffe och smörgås. Sedan hemgång, allt detta för en stackars liten fots skull! Jag gillar svensk sjukvård!