Det låg en förebråelse i de goda råden, en förebråelse som jag genomskådade ganska tidigt. Det du gör är egentligen fel, gör så här istället, menade du. Var det, det egna behovet att manifesterat ett illa tilltygat självförtroende på mig, eller fanns det ett uns av välvilja i dina "råd".
Det finns ett glapp mellan självbilden och omvärldens bild av oss, ett glapp som vi försöker överbrygga. Det är genom andra vi blir till heter det ju.
Men det verkar som du vilar tryggt i din egen självgodhet och ditt självförtroende. "Själv är bästa dräng"?Men jag är inte så säker. Rädslorna förlamar och förminskar oss människor?Rädslan för att inte duga, räcka till, att inte vara önskad etc. Då är det lätt att vi istället genom att trampa på andra tror vi att vi blir till.
Ok för mig att du intar din position, men låt mig vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar