Så brinner det till-de förtroliga samtalens högtid

Samvaron flyter på ett trevligt och varmt sätt, alla pysslar med sitt emellanåt för att sedan stråla samman kring måltiden. Jag tänker på dokumentären härförleden om fågelberget på Stora Karlsö där sillgrisshonan synes brutalt puttar ut sina ungar från boet på klippbranten, och där hannen skriande lockar till sig ungen ut på vattnet nedanför. Så är det kanske med oss människor att vi brutalt sätter våra ungar i en värld som vi själva ej kan överblicka fullt ut. Där de själva måste fatta sina beslut och välja sina egna vägar. Julen blir tillfället då vi reder i vad som varit. Vi lägger livspussel tillsammans och byter erfarenheter, hur det egentligen var, eller hur det inte var. Alla får vi något med oss, lär oss lite mer om oss själva och varandra, när vi slutligen vinkar adjö vid tåget. Det är en gåva att ha stor familj.