Så jag tar min mats ur skolan och gitarren i min hand och vi vandrar i vinternatten ut.......

Spelning igår på duo, testade en ny låt och hade en trevlig stund tillsammans med publiken! Jag undrar hur många hundra spelningar jag gjort genom åren? Jag har varit dålig på att dokumentera speljobben. Det måste vara närmare 6-700 musikframträdanden från 1975 och framåt, eller så är det fler jag har ingen aning?Att förmedla känsla av sammanhang med hjälp av musik, det är en sann förmån och glädje. Att se ljuset tändas i ögonen man möter är en sann fröjd(det händer ju ibland). Dessutom att slå sig ner efteråt ibland publiken, ta en fika och ha det bra...

Fullt hus!!!

Dottern fyller 20 år, kommer med livet till huset! Roligt att ha henne och alla hennes kompisar i huset.Lindrar också undran och bestörtning, var vi är på väg när jag hör Thomas Idergards superkonservativa angrepp på välfärdssamhället, och lovsång till individualismen.

Söndagslunk

Fick en fråga, omöjlig att besvara utan en stunds betänketid. Tänk att en enda liten fråga kan ställa så mycket på sin spets. Dessa ord, med dess innebörd, driver mig fram mot ett nytt vägval. Det är inte på nå´tt sätt lätt att bestämma vilken väg jag ska välja. Men väljer inte jag, låter jag tiden gå tills någon annan gör valet åt mig.Jag måste kroka tag i möjligheten att få röra mig i nya sammanhang igen!Så får det bli!

Målbild

Att ha ett djupare mål, en personlig innerlig strävan .....när allt är nåbart och vi lever i den del av världen där ögonblicklig behovstillfredsställelse är möjlig. Det är överlevnad! Mina fokus är tre, det kreativa skapandet, relationerna i samhället och människor emellan och välmåendet. Att formulera sig och sin strävan är viktigt. Vi har varit iväg med jobbet några dagar för att hitta struktur och mening. Det får inte bara bli struktur, man måste skönja livet också, det är det som är det svåra. Men jag tror vi är en bit på väg?

Kampen den går vidare-men hur?

Organisera er! Löd ropen en gång när folkrörelse och industralismen växte fram. Framåt kamrater! Men nu, då när kartan ritats om och det krävs att definiera omvärlden och varat med delvis nya erfarenheter och perspektiv? När omdefiniering sker hela tiden per automatik, och man ibland vill skrika STOPPA VÄRLDEN, och man genast inser att det går ju inte, hur sluter vi oss samman? Nu i denna tid när sammanhållning och gemensamma strävanden är viktigare en någonsin. Nu träder vi fram, välfärdssystemets riddare, vi rider in på mötesplatser och i rådrummen och intager staden, landet och världen eller.....?