Kunskap är ett begrepp som kan syfta på inlärda teoretiska förmågor, många har väldigt specifika kunskaper. Jag träffade en funktionshindrad man här förleden som kunde tala om för mig vilken veckodag jag fyller nästa år, när jag talade om datumet. Han hade starkt autistiska drag vilket gjorde honom i viss mån fjärmad från den sociala interaktionen vid ytlig betraktelse,men alltså en "fena" på specifika kunskaper. Hur tar vi vara på den sortens kunnande?
Nu i Nobeltider är det fokus på kunskapssamhällets innovatörer och experterna, människor som genom sin forskning flyttar oss i någon riktning, allt som oftast mot någonting bättre ,kanske mot en insikt grundad på förståelse av orsakssammanhang.
Jag tillhör en annan grupp.Jag tror att det är Bruno K Öijer som sagt "det enda jag vet är att jag ingenting vet", den andra typen som jag och många andra tillhör , vi som kan lite om mycket, kanske vi ändå är de insiktsfulla som försöker förstå, förmedla och bygga broar. Vi som lägger vår näsa i blöt lite här och lite där utan att riktigt fördjupa eller försvinna in i den specifika kunskapen labyrint.
Latmaskens efterkonstruktion eller......nej jag tror att det är på detta sättet. "Den som intet vet han blir poet, och den som allting vet han blir professor". Leve poesin!!! Men förneka för den skull inte kunskapen!
Nej skämt åsido, jag tror att vi har behov av alla sorters människor, oavsett våra begränsningar eller förmågor.
Lärandet och lärdomen uppstår i mötet mellan oss....
“The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, but wiser people so full of doubts.”
SvaraRadera- Bertrand Russell
så kan man också se det...
SvaraRadera