När medelåldern kysser dig och mig.....

Det är skönt med de små vardagshändelserna, som vi nästan aldrig benämner utan bara går förbi med ett belåtet konstaterande. De synes grå rutinerna som bildar det vi kallar vardag. Småpratet vid frukostbordet varje morgon med tidningen solidariskt flyttande emellan oss. Tänk vad man värdesätter sånt nuförtiden. Det klart man är öppen för att uppleva det stora, det omvälvande fantaseriet, men välbefinnandet trivs nästan bäst i det lilla formatet....

Kanske en längtan tillbaka till det ursprungliga, den totala sinnesnärvaron , fri från prestige och resta tuppkammar. Men ändå nära till den lekande människan, med ålderns erfarenhet och trygghet som bagage förhoppningsvis. Smånojset innan frukosten är klar, låter mig behålla värmen en lång bit in på dagen.....


2009-06-04


Vandrar genom bokskogen i Sigurds fotspår där träden står hymn mot himlataket

Ljuset anfaller med en lätthet som gör tillvaron uthärdlig, ja nästan förklarad faktiskt.

Jag förnimmer svagt den mening som så många vill göra sig till tolk för, och som låter sig beskrivas om och om igen, bara så där som från ingenstans…..

Bladverken håller oss nära marken, skorna vadar i den mull som ropar : Förena er! Förena er!

Den monumentala katedralen bereder nästan oändlig plats för stillhet och eftertanke, men också till sång och berättande, ger dig ditt inre fokus tillbaka, en gudagåva eller ödets nyck beroende på vem du är.

En fristad du kanske aldrig träder tillbaka in i om du inte någon gång återigen söker upp platsen där pelarvalven står hymn mot himlataket