För nionde gången har Vätternrundan avklarats. Man startar från Motala och kommer tillbaka till utgångspunkten lite drygt ett halvt dygn senare.Vad är meningen frågar sig den oinvigde.
Det hinner man alltid fråga sig själv ett antal gånger under loppet. Men det konstiga är, att efter målgång och dusch, så är suget tillbaka, man måste bara "pået igen". Känna i hela kroppen att man lever.Utstå fysisk och psykisk smärta, är det njutning? Så är det nog, konstigt men förmodligen en bit av sanningen. Är det samvaron, det är säkert en sida av medaljen icke att förakta, alla dessa medbröder och medsystrar som på ett eller annat sätt interagerar med än under loppet.
Det är härligt att göra det ihop!!!
Årets upplaga var strapatsrik då det regnade en del, och kamraten fick bakhjulspunktering, men det kändes ändå väldigt bra, och ölen smakade som alltid bra efteråt.
Tack gänget Anders,Benny,Marie,Hans som gjorde min resa i år till en minnesvärd upplevelse!
Nu är det annat på agendan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar