söndag 15 november 2009

Klimatdiskussioner

Stockholm, gråmulen november Katarinavägen från Slussen mot Fjällgatan, kryper in i gemytet på Hermans veg. restaurang. Vi har haft två dagar av intensiva diskussioner om framtiden för scenkonsten. Begrepp som uthållighet, lust och engagemang, men också framtidstro trots de bistra novemberdagarna med tjurigt kulturklimat. Vi vet att vi kan påverka klimatet, för mänsklighetens bästa, och vi känner oss betydelsefulla, där vi är och verkar i vårt gemensamma liv. Vi åker hem vederkvickta med verktyg för att sätta våra planer i verket.

söndag 8 november 2009

Galeasen

Såg dokumentären om Galeasen, nyskapande köttig teater skapat av bl.a Rickard Günther. Ibland undrar jag om mottagaren,publiken är medräknad eller om konsten är till för sin egen skull. Men Galeasen slår ändå ann strängar, känns emotionellt inspirerande utan att man egentligen kan sätta fingret på en punkt. Kanske är det människans utsatthet, och nakenhet som kittlar, berättandet som tar till vilka metaforiska uttryck som helst, spränger gränser blir ibland näst intill outhärdlighet. Skådespelarnas beundransvärda mod att uttala och gestalta det icke nämnbara, det som alla vet men som vi ej vågar beröra. Navelskåderiet ligger ibland farligt nära, och mycket känns igen från scenkonsten årtiondena innan, men det finns något unikt och farligt som är upproriskt uppfriskande och härligt. 2010 slår teatern åter upp portarna på Skeppsholmen.

lördag 7 november 2009

Vistoken


Kreativ, och benägen att skapa nytt, jovisst jag är periodare, inser att flytet kommer bara om jag jobbar för det, och ibland blir det bara inte av.

Men inget är väl härligare än när man lyckas klämma ur sig något. Nyaste alstret måste anmälas till STIM och testas på publik när tillfälle ges.Har skickat ut lite förfrågningar om speljobb inför sommaren 2010, det gäller att ligga i, och det kanske ändå inte blir napp.
Tänker på i somras på Österlen när vi var vid Ravlunda kyrka och gästade Olle Adolfsson och Piratens viloplatser. Vad mycket glädje och eftertanke de fortfarande sprider här på jorden. Vad härligt med människor som hann med att tala till punkt.
Här under är askan av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972. ( F.Nilsson "Piraten").

måndag 2 november 2009

Fordringsägare

Strindberg i Linus Fellboms tappning på en måndag i Eskilstuna kan det va nå´tt?
Fordringsägare skriven 1888-89, ack så tidlös ett menage á trois eller en triad skulle man kanske kunna säga. Roligt, tankeväckande teater! Vilken förmån att få se bra scenkonst i hemstaden.

söndag 1 november 2009

Alla helgon

Hela gänget har varit hemma, fyra vuxna barn och vi , du och jag. Några av oss tog en vända på kyrkogården, tusentals ljus på gravarna och massor av människor som vistas vid sina anhörigas sista viloplatser. Stämningsfullt, tankarna går till de gamle som en gång var mitt ibland oss, nu vilar dom den eviga sömnen. Min far som ligger där tillsammans med mor, min farmor och farfar alla 4 på samma kvadratmeter. Ibland syns mig dessa anförvanter mig mer nära och närvarande än många nu levande. De skänker mig tröst och ger mig styrka i det vardagliga. Min far som dog 1991 kan jag ännu ha långa inre dialoger med, konstigt jag tycker att han borde förlora konturerna med tiden? Det är väl så att starka personligheter klingar av långsammare?

söndag 25 oktober 2009

Att leva med i det sociala spelet


Jag och min livskamrat pratade om oförmågan att inte kunna spela med i det sociala spelet, det där som ibland går tenderar att gå överstyr och bara blir tramsande, men också det där som ibland gör tillvaron lite lättare och gör att vi faktiskt närmar oss varann. Hon som står mig allra närmast är fri från manér och spel, men kan ibland uppleva själv att det är en brist att inte kunna leka med runt kaffebordet. För henne föds leken ur det djupt allvarliga, och meningsfulla, medan för mig leder leken fram till allvaret. Kan det vara så enkelt? Jag tror det är väldigt mer sammansatt än så.
Jag måste ändå ge henne rätt att ibland är det svårt att härda ut det sociala umgängets slentrianmässiga dramaturgi. Man måste ha modet att bryta, tänka nytt och närma sig varandra på nytt sätt med nya ögon och nyfikenhet.
Jag måste ändå ge henne rätt att det är lätt att falla in i stereotypa roller i umgänget, pajasen, den ständigt missgynnade, det värsta jag varit med om etc etc.
Somliga behöver krypa in i dessa kostymer ibland för att skydda sig?Hålla distansen emellan sig och andra på ett "lagom" avstånd.
Klart är att vi speglar oss i varandra och vi är alla grymt uppmärksamma hur vi tar oss ut i nästans ögon, och alla deltager vi på nå´tt sätt och tar ut svängarna i det sociala spelet, även käresta´n. Låt vara att somliga deltager utom tävlan, vilket känns väldigt befriande!




fredag 23 oktober 2009

Om lögnen...

För att få vara med, duga och räcka till, gör vi omskrivningar av den verklighet vi lever i.
Vi tror ej att det faktiskt duger rakt upp och ner med det som verkligheten faktiskt bjuder på. Vi lägger till, för de flesta en liten ljusare nyans, ibland bara flyktigt lätt och knappt skönjbart, men en del lever ut sina lögner och föreställningar så att de tror på dem själva. Lögnen är en lätt utväg när man hamnat i knipa. I förlängningen leder den dock till förvecklingar och trassel. Det lilla barnet leker med fantasins verktyg sig in i andra världar och vrider och utforskar, men det är en annan sak, det är förövningen till vuxenlivet, och en förutsättning för vuxenblivandet. Jag tror att med åldern skalar de flesta bort utanpåverk och hänfallelse åt lögner. Man närmare sig självet, den innersta kärnan.Självmedvetenhet skapar inte bara förståelse och en sanningssträvan, den skapar ett lugn också.

Men en liten nödlögn kan väl ändå vara av nöden tvungen ibland.....eller?