Galeasen

Såg dokumentären om Galeasen, nyskapande köttig teater skapat av bl.a Rickard Günther. Ibland undrar jag om mottagaren,publiken är medräknad eller om konsten är till för sin egen skull. Men Galeasen slår ändå ann strängar, känns emotionellt inspirerande utan att man egentligen kan sätta fingret på en punkt. Kanske är det människans utsatthet, och nakenhet som kittlar, berättandet som tar till vilka metaforiska uttryck som helst, spränger gränser blir ibland näst intill outhärdlighet. Skådespelarnas beundransvärda mod att uttala och gestalta det icke nämnbara, det som alla vet men som vi ej vågar beröra. Navelskåderiet ligger ibland farligt nära, och mycket känns igen från scenkonsten årtiondena innan, men det finns något unikt och farligt som är upproriskt uppfriskande och härligt. 2010 slår teatern åter upp portarna på Skeppsholmen.