Det är mysigt att snacka med barnen en och en ibland, våra fyra alldeles unika egna barn. Sonen kom förbi från sitt timarbete på gruppbostad. Vi får några timmar tillsammans när vi pratar om väsentligheter. Vad vill vi varandra när de nu är utflugna ur boet nästan hela gänget? Vi vrider och vänder och funderar om oss och om livet. Vi delar med oss av varandras erfarenheter. Vi kan småle tillsammans när vi talar om våra missförstånd och tillkortakommanden, likaväl som vi kan förundras över vår samhörighet och vårt samförstånd kring det mesta.
Det är barnen som i mångt och mycket lärt mig vem jag är som vuxen, de har visat mig på känslor som jag inte trodde jag besatt. De har lockat skrattet ur mitt innersta likaväl som ilskan,så är det bara.
Det är den största gåvan i mitt liv att ha så fina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar